Vad var det jag sade?

Den här gången kan jag bara inte låta bli att sätta den här rubriken. För några dagar sedan gick nämligen Washington Post och Der Spiegel ut med uppgifter att det är Ukraina, och inte Ryssland, som låg bakom sprängningen av gasledningarna Nordstream 1 och Nordstream 2 och namngav dessutom de i krigsledningen som planerade attacken. Jag spekulerade, när det begav sig, i olika alternativ gällande vem som kunde tänkas ligga bakom sprängningen (och alla utom ett alternativ är givetvis felaktigt), men jag konstaterade att logiken säger att det INTE är Ryssland som ligger bakom. Varför spränga en gasledning där man själv sitter på stängkranen? 

Jag begriper givetvis varför, speciellt media, ville skylla på Ryssland. Det skulle ha passat som hand i handske i svartmålandet av landet och hjälpte som sådant till att skapa en svartvit och lättgrepplig bild av omvärlden och av kriget. "Ryssland = ond, Ukraina = god". Men verkligheten är sällan, eller snarare aldrig, så svartvit. När nu dessa uppgifter har läckts och Ukraina, av allt att döma, står där som skyldig till sprängningen, är det därför inte konstigt att media och diverse krigsanalytiker svettas en aning. Och det inte bara för att deras alltför snabbt framförda beskyllningar har visat sig vara falska utan för att det blir allt svårare att uppehålla den förenklade bilden av vad som pågår. 

Med detta sagt förstår jag Ukrainas agerande här. Landet har anfallits och är i krig och sprängningen kan ses som en krigshandling. Låt vara att denna krigshandling har skett på andra länders territorium och drabbade främst tyska intressen. Sprängningen stoppade effektivt en stor rysk inkomstkälla. 

Men det vi behöver lära oss av detta är framför allt att det aldrig lönar sig att kasta logiken överbord. Inte ens när det gäller krig och krigspropaganda. Eller kanske snarare så att vi får säga att särskilt inte när det gäller krig och krigspropaganda. Ja, och att det kan löna sig att inte svälja allt som media hävdar.