Annus Horribilis

Så här i årsskiftestider hör det förstås till att se både lite bakåt och lite framåt. Rubriken syftar onekligen på det gångna året, men kan (fruktar jag) i ännu högre grad syfta framåt mot nästa år. Jag ska dock börja med en liten varning. Jag brukar ha som mål att skriva korta texter, men detta är ingen vanlig text utan närmast en årskrönika, eller en "krönika vid årsskiftet" – och således mycket lång. Så du som tänker dig att du vill läsa den är härmed varnad!

År 2023 går till historien som det år Finland övergav sin (skenbara) neutralitet och gick med i Nato fullt ut. Detta var ett fruktansvärt misstag som det redan nu börjar visa sig. Vi gick från att vara ett neutralt land som Ryssland ansåg sig kunna lita på till att betraktas som Rysslands fiende i en situation där Ryssland och dess ledare framstår som allt mer paranoida. Vår 1350 km långa gräns mot Ryssland placerar oss också i frontlinjen i en eventuell framtida kris/krigssituation. Nå, vi är ju medlemmar i Nato nu, så om och när Ryssland slår till och lägger landet öde kan vi räkna med att Nato hämnas. Det är ju alltid något.

År 2023 går också till hävderna som det år när förtroendet för myndigheterna fick sig en avgörande törn. Åtminstone för alla oss som på nära håll tvingades se på hur diktatoriskt och fullständigt godtyckligt och irrationellt våra myndigheter behandlade oss pälsdjursfarmare i efterdyningarna av att några djur på ett par farmer visade sig ha smittats av fågelinfluensan. Så här mycket var alltså egendomsskyddet och allas rätt att behandlas lika värt – trots att detta garanteras i grundlagen. Detta oerhörda snedsteg från myndigheternas sida kommer knappast att kunna repareras. Varken vad gäller den förtroendekris det har lett till eller den enorma kapitalförstöring som myndigheternas fullständigt drakoniska åtgärder har åstadkommit.

År 2023 var också krigens år. Kriget i Ukraina fortsatte i oförminskad styrka, och så blossade ett nytt krig upp i Mellanöstern efter att terroristorganisationen Hamas slog till mot civilbefolkningen i Israel 7/10. Båda dessa krig fortsätter in i 2024, och båda har frön i sig som kan växa till en mycket större konflikt/ett mycket större krig om det vill sig illa.

Med det kommer vi så in på nästa år. Jag är ingen profet, så det jag skriver här ska inte förstås som annat än mina egna löst hållna spekulationer.

I bästa fall kan kriget i Ukraina ta slut, antingen genom att Ukraina på något märkligt sätt lyckas ta tillbaka de landområden som Ryssland har erövrat, genom att Putin-regimen kollapsar och en ny regering tar över och avslutar kriget eller genom att västs stöd till Ukraina avtar och Ryssland vinner kriget. De två senare scenariorna är kanske mer troliga än det första, men mest sannolikt torde vara att kriget fortsätter som ett utnötningskrig och någorlunda hålls inom de ramar som det hittills har hållits inom. Det andra scenariot är det mest oroväckande eftersom en kollaps av den nuvarande regimen i Kreml med större sannolikhet än det som utmålades ovan i så fall ersätts av en ännu aggressivare regim som inte tvekar att utmana Nato. Med oanade följder.

Israels offensiv i Gaza däremot ser jag som mycket allvarligare för världsfreden än kriget i Ukraina. Eller rättare sagt, inte Israels offensiv utan Västvärldens reaktioner på denna offensiv. Hamas håller kanske på att förlora kriget i sig, men propagandakriget håller de tyvärr på att vinna – med västvärldens vänstermedias gedigna bistånd. Du har kanske märkt att opinionen sakta men säkert håller på att glida över från stöd för Israels rätt att försvara sig själv till ett allt starkare stöd för, som det heter, "det Palestinska folket". Detta sker genom att fokus allt mer flyttas över från de hemskheter som startade kriget till det blodbad som, med Hamas bistånd och goda minne, pågår i Gaza just nu. I och med denna glidning ökar risken för att kriget sprider sig och att Israel (och USA) kommer att stå allt ensammare mot det djävulska hat mot Israel och judarna som finns latent, framför allt i arabvärlden men även i de flesta västländer.

Ser man på västvärlden i allmänhet kan vi anta att 2024 kommer att föra med sig ytterligare inskränkningar i våra medborgerliga friheter och rättigheter. Yttrandefriheten är under konstant attack, och de krafter som vill likforma samhällsdebatten växer sig allt starkare. Detta är ett av de största hoten jag just nu ser inför framtiden, och det stora problemet här är att detta hot är så odefinierbart. Det kommer över oss som en sakta men säkert tilltagande och indrivande dimma som är svår att få grepp om och därmed också blir svår att kämpa mot. Människan är sådan att hon reagerar mot snabba och kraftiga förändringar, men förändringar som sker sakta och över en längre tid försiggår vanligen mer obemärkta. Nåväl, jag ska även i fortsättningen försöka lyfta fram denna fråga här på bloggen, så du som följer med här kommer, förhoppningsvis, inte att överraskas på samma sätt av utvecklingen som de som inte läser här.

År 2024 kommer att domineras av många olika politiska val. Detta är ju en i grunden positiv sak eftersom det, åtminstone i de flesta fall, tyder på att vi ännu har någon form av demokratiskt statsskick i våra länder. Ryssland är här tyvärr ett stort undantag, och USA håller tyvärr i skrivande stund på att göra Ryssland sällskap i detta vad gäller presumtiva kandidaters möjligheter att ställa upp i fria och allmänna val.

Av de val som kommer att hållas under 2024 är förstås presidentvalet i USA det val som kommer att få störst följder för hur världen kommer att utvecklas. Som jag ser det finns det två möjliga utgångar i detta val. Antingen vinner vänstern (och Biden eller hans vicepresident fortsätter regera som hittills) eller så vinner Trump och högern, vilket leder till någon form av maktövertagande från vänsterns sida. Manegen krattas för fullt för detta i och med det misstänkliggörande av Trump och hela det republikanska partiet och undergrävandet av Trumps legitimitet som ständigt sker i vänstermedia. Om man ropar "Varg!" tillräckligt ofta kommer människorna nämligen till sist att tro att vargen kommer och gå in för att försvara sig – oberoende av hur verkligheten sedan ser ut. Demokratins förfall börjar nämligen med medias förfall (och extrema polarisering), och detta förfall (och denna polarisering) har redan gått väldigt långt i USA.  

Presidentvalet i Finland är, vid sidan av de andra valen ute i världen, av marginell betydelse. Troligtvis kommer smygsocialisten Stubb att vinna valet, men eftersom det inte har någon större betydelse vem som sitter på denna post är detta knappast något att hetsa upp sig för. Om vi vill se det från en positiv synvinkel kan vi konstatera att alla kandidater som är uppställda förmodligen skulle göra ett hyfsat gott jobb som president inom de ramar som detta ämbete har idag.  

Om vi ännu vill se på den inhemska politiska scenen har den sittande regeringen nu fått en något mer stabil sits efter de inledande kramperna och medias klappjakt. Det som dock oroar är situationen på arbetsmarknaden där de olika facken på alla sätt försöker skjuta landets ekonomi (ännu mera) i sank. Våren kommer att präglas av stora och omfattande protester mot regeringens åtstramningspolitik, men det är åtminstone för mig oklart vad fackföreningsrörelsen egentligen är ute efter. Annat då än att uppenbarligen säkerställa en ytterligare ökad upplåning och skenande statsskuld. Tack och lov är vi finländare vanligen ett stillsamt folk och förhoppningsvis kan samhällsfreden ändå bevaras trots dessa (omfattande) protester.

Det kanske största hotet mot det ordnade samhällets fortbestånd och rådande samhällsfred och samhällsordning står ändå klimatfrågan för. Då avser jag givetvis inte klimatförändringen i sig, utan den alltjämt stegrande klimathetsen som drivs fram framför allt av media. (Jag har noterat att t.ex. Aftonbladet numera håller sig med en egen, avlönad, domedagsprofet.) Under hösten har vi fått ta del av allt grövre propaganda parat med fruktansvärda berättelser om hur denna propaganda har tagits emot och format framför allt unga människors världsbild och framtidssyn och fått dem att misströsta om framtiden och i stället för att, som vi människor är skapade att göra, bilda familj och föra släktet vidare i stället har gått på dessa djävulska lögner och valt att inte få några barn.

Klimathetsen är också, som ett resultat av den massiva propaganda som väller över oss, det i särklass största hotet mot demokratin idag. När de fullständigt orealistiska kraven och förväntningarna på den "gröna omställningen" med kraftigt minskade CO2-utsläpp kolliderar med verkligheten och det politiska systemet framställs som orsaken till detta tillkortakommande kommer med stor sannolikhet allt fler röster att höjas för nödvändigheten av införandet av någon form av klimatdiktatur. Detta kommer knappast att ske under 2024, men det vi behöver vara medvetna om är att steg hela tiden tas i denna riktning, om inte annat så genom att vi som sagt överöses med propaganda som är ägnad att få oss att tro att vi står inför ett existentiellt hot och att enda räddningen är att så snabbt som möjligt fasa ut fossila energiformer. Något som alltså inte kommer att låta sig göras, åtminstone inte med de tekniska lösningar som finns tillgängliga idag.

---

Det finns förstås mycket mer som kunde, och kanske borde, sägas så här inför ett årsskifte. Men denna text har redan blivit alldeles för lång, varför jag behöver börja avrunda.

Rubriken över detta inlägg lyder alltså "Annus Horribilis". Det är latin och betyder "Det fruktansvärda året". Jag har också, medvetet, långt fokuserat på negativa saker i denna text. Finns det då något positivt som vi kan avsluta denna lilla krönika med, kanske någon undrar? Och visst finns det det. När vi skriver ut 2024 kan vi gärna göra det som man gjorde förr, alltså så att vi sätter de två bokstäverna AD före årtalet. Det är en förkortning för det latinska "Anno Domini", alltså "Vår Herres år". För oberoende av hur fruktansvärt, eller bra (om alla mina spekulationer skulle slå fel, vilket förstås inte alls är otänkbart!), år 2024 än kommer att bli är det ändå AD 2024. Det betyder att allt är i Herrens hand, och inget som inte Han tillåter kommer att ske. Detta gäller i smått, på det privata planet, såväl som i stort. Detta är en oerhört stor tröst, vad som än händer. Också under år 2024.

Välkommen, AD 2024!