Sofie Stara kommenterar prästbristen och måndagens Slaget efter tolv på ledarplats i ÖT. Jag har för närvarande inga planer på att ge mig in i någon debatt med henne, men hon har några faktafel i sin ledare som jag gärna kommenterar här på bloggen. För det första är jag ingen "representant för SLEF". Jag är medlem i SLEF och predikar på möten och samlingar när jag blir kallad. Detta var något som jag gjorde mycket klart för redaktören för Slaget efter tolv, men jag vet inte hur tydligt det kom fram i själva programmet. Således är formuleringen att det är "oresonligt" att kräva att präster ska samarbeta med kvinnliga präster mitt och inte någon officiell hållning från SLEF:s sida - vilket Stara hävdar i sin ledare. Jag vill också påpeka att jag alltid varit noggrann med att påpeka att detta inte är någon könsfråga. Jag personligen har haft större problem med manliga villolärare än vad jag har haft med kvinnliga präster.
Stara skriver också att "Att Nyman i egenskap av predikant för SLEF kan sitta i en diskussion med stiftets biskop, och indirekt säga att han är en manlig villolärare som inte håller sig till Guds ord, är i sig ett bevis på att kyrkan har både tålamod och tolerans. Något liknande hade varit helt otänkbart för inte så länge sedan."
Här på bloggen har jag klart och tydligt visat att Åstrand är en villolärare, så därvidlag har jag inget problem med det Stara skriver. Men hon visar i det ovan anförda citatet att hon inte har koll på kyrkohistorien. Jag var mycket återhållsam i min kritik i programmet, och idag är vi överlag mycket försiktigare än vad fallet varit tidigare med att kalla villolärare för vad de är. Vad som tidigare var otänkbart var väl närmast att INTE använda hårda ord i detta sammanhang. För att ta ett belysande exempel: Luther använde ofta ett mycket mustigt språk. En gång tillrättavisade han en furste med dessa ord: "Du åsnornas åsna, du fähund, lögnhals och isterbuk, du djävulens son!"
Noteras kan att Luther efter en tid närmast bad om ursäkt för sitt uttalande. Han menade att han "använt ett alltför hovsamt språk" - alltså att han varit alltför snäll mot denne fiende till Guds ord.
Kristian var är din gräns. När kommer du att lämna kyrkan? Hittar du de sju kännetecken på en rätt kristen kyrka i dagens Finlands ev.luth. kyrka? Vilka präster kan du samarbeta med. Till vilket nattvardsbord kan du gå med ett rent samvete?
SvaraRaderaAnonym 10.07. Du ställer mycket bra frågor. På den första får jag säga att "the jury is still out on that one". Jag har den stora lyxen att få höra till Pedersöre församling där det ännu går att ha förtroende för prästerna och det går att gå till nattvardsbordet. Så jag kan ännu tänka som så att varför är det jag som ska gå? Jag säger mitt amen till kyrkans bekännelse. Varför går inte de som inte gör det?
RaderaAngående frågan om lära (villolärare) så behöver alla organisationer ledare och ledarskap. Att göra som läran säger, dvs som man alltid gjort, är en dålig ledare. Samhället förändras, människor förändras, alla förändras. Saker händer. Då behövs ledarskap, för läran konmer att behöva uttolkning och förändring. Så Kristian kanske har en rätt lära (enligt sig själv och "di gamla"), men saknas ledarskap så saknas mod för förändring och utan förändring sker förtvining. Nåt slags relikt klosterkultur (kom inte på nåt bättre ord) är vad som blir kvar.
SvaraRaderaAnonym 10:30. Läran är inte "att göra som vi alltid har gjort". Den kristna läran är given av Gud genom hans ord. Visst. Den har utkristalliserats i kyrkan, men dess ursprung är inte hos människor. Du skriver att läran behöver förändring. Nej, det behöver den verkligen inte. Helt enkelt för att Gud är den samme och för att inte heller människan har förändrats. Vi är samma syndare nu som vi alltid har varit och att göra synden lovlig (vilket en förändring av läran alltid till syvende og sidst handlar om) är varken önskvärt eller ens möjligt.
RaderaSedan är verkligheten den rakt motsatta till det du hävdar. Där Guds ord får gälla, där är liv. Där Guds ords sätts på undantag eller avskaffas, där sker förtvining. Eller som jag konstaterade: Där blir kyrkan ett museum.
Kristins exempel visar bara att vi definitivt inte ska ta efter Luther i allt.
SvaraRadera