Jag lyssnade på programmet ”Familjeliv” i går på radio Vega.
Detta är ett av de bättre programmen på Vega, och oftast får man som
småbarnsförälder en del vägkost när man lyssnar. (Speciellt programmet de hade
angående hur man får barnen att somna och sova hela natten i sin egen säng var
väldigt populärt hos oss! :))
Igår handlade programmet om hur man talar med barnen om Gud.
Jag ska inte säga desto mera om de andra ”förståsigpåarna” som uttalade sig,
men jag vill bara konstatera att Maria Sundblom-Lindberg fick ett annars ganska
platt program att lyfta, och det rejält! Hon berättade jordnära och personligt
om vad hon upplevt och om hur hon försöker förmedla tron till sina barn. Så
långt allt gott, och det med råge. Men sen blev det fel, så fel.
Sundblom-Lindberg påstod att ”Alla religioner, också kristendomen, handlar om
att bli bättre människor”.
Nej, nej, nej. Kristendomen handlar INTE om att vi ska
bli bättre människor. Kristendomen handlar om att vi ska bli saliga. Frälsta.
Himmelrikets medborgare. Guds barn. Det handlar den kristna tron om. Det går
inte att läsa länge i Bibeln innan man får det klart för sig: Jesus kom för att
frälsa oss människor. Inte för att vi ska ”bli bättre människor”. Sen får man
hoppas att vi blir det OCKSÅ. Men detta då som en biprodukt.
Maria Sundblom-Lindberg är präst. Alltså borde hon veta
bättre. Men vi har, som sagt, två olika religioner i vår kyrka. En som läser Guds
ord och bygger sin teologi på den grunden. Och en som inte gör det. Tyvärr. Och
då blir det så här. Så fel, så fel.
Varför se det så förfärligt endimensionellt?
SvaraRaderaVisst är det bättre att vara salig än osalig? Frälst än icke frälst? Förlåten än fördömd? Innesluten i Guds kärlek än utesluten ur den? Kristus-lik än Kristus-olik? Helgad än vanhelgad?
I en värld som har mer än en dimension finns det också mer än ett perspektiv. Maria Sundbloms perspektiv tycks ha varit grodans, men formuleringarna blev inte språkgrodor för det!
Med vänlig hälsning - YES! - från "den andra religionen". NOT!
Esa
"Så fel, så fel" två gånger, "Nej, nej, nej". "INTE".
SvaraRaderaDu har börjat tala så kategoriskt och med stora bokstäver. Lite skrämmande och avskräckande. Var är din vanliga, så beundransvärt ödmjuka inställning? Har du läst berättelsen om solen och vinden som tävlade om vem som kunde få en man att ta av sig rocken...minns du vem som vann?
Jag tror stenhårt på ekumenik och högt till tak och också på att följa Guds ord och leva nära Honom...det är en svår ekvation men den blir inte lättare att lösa med hårda ord.
Esa. (Jag antar att båda kommentarerna ovan är av din penna - jag tycker mig känna igen både stilen och tonen...) Jag har nog försökt att inte vara så kategorisk när jag har skrivit om dessa saker. Bl.a. försökte jag inleda med att skriva positivt om både programmet och Sundblom-Lindberg. Så skrev jag också om att det finns alla sorts mellanformer mellan de båda religionerna, och även att den klassiska sidan "försöker" följa det som sägs i ordet. Men det är klart, desto mera jag lär mig och ser av detta, ju mera frustrerad blir jag. Detta skiner säkert igenom. Tyvärr, får jag väl tillägga...
SvaraRaderaKristian, jag har signerat mitt eget alster på den här tråden. Den totalt anonyme här ovan är komplett okänd även för mig. Men jag förstår dig, så No Hard Feelings!
SvaraRaderaJag ger inte mycket för dem som offentligt tillrättavisar andra utan att ge sig själv till känna. Det är rättframt men inte hederligt och verkligen inte förtroendeingivande.
Jag har skrivit ett anonymt inlägg på din blogg, därtill inspirerad av en annan anonym kommentator. Det inlägget avslutades med en smilis.
Den som formulerar sig offentligt måste ju självfallet få vara ärlig och personlig. Den som dristar sig att bli polemisk väljer att "ge", och då finns det någon annan som "får". Det händer att polemiken träffar rätt ("Osui ja upposi", som Soini så gärna formulerar sig), men ibland får man se att den kastade handsken kommer farande tillbaka.
För egen del finner jag religionsretoriken ovan som oskälig och orättvis. Det är dock skillnad på tankeriktningar inom en och samma kyrka och helt olika religioner. Det är i min mening ett lite onödigt provokativt sätt att framhäva en skillnad i tänkesättet som förvisso finns där.
Jag störs en del av den gränsmarkerande retoriken inom vissa delar av kristenheten, och tillåter mig betvivla att allting skulle vara så saligt i den självvalda instängdheten. Men jag kan ju ha fel. Själv föredrar jag dock att acceptera mångfalden och peka på Honom som förenar de mest konstiga människor till en enda kyrka.
Esa
Ursäkta, Esa! Det är sant som du skriver att du har haft namn under när du kommenterat. Det är alltså någon annan som har skrivit. Träd gärna fram med namn - det "tar" liksom inte om man skriver anonymt.
SvaraRadera