Intressant tanke

Anna-Maija Raittila (23/7 1928 – 25/8 2012) är väl i det närmaste okänd på svenskt håll i Finland – av förklarliga skäl. Likväl är hon den mest produktiva, och mest sjungna, finländska psalmförfattaren under 1900-talets andra halva. (Hon har själv skrivit, översatt eller bearbetat över 100 psalmer i den nuvarande finskspråkiga psalmboken.)

I boken ”Virsikirjamme virret” (av Tauno Väinölä) finns ett tänkvärt citat av denna Anna-Maija Raittila i anslutning till hennes psalm ”Kiitos suuren Kuninkaan” (finskspråkiga ps.b. nr. 428). ”Det att det i oss alla finns ensidigheter, till och med brister, snedvridningar och sår, hör till Guds hemliga plan för fullheten. Fullheten i Kristi kyrka föds genom att vi kompletterar varandra.” (Min översättning.)

Detta är en intressant, och också befriande(!), tanke. För det är ju ett välkänt faktum: Vi har alla våra fel och brister, och vår teologi är ofta ensidig. (Även om vi inte gärna vill erkänna det.) Observera nu att jag (och Raittila, förmodar jag) inte talar om rebelliskhet och direkt uppror mot Guds ord och hans vilja. Sådant kan aldrig främja någon fullhet i Kristus. Men här handlar det om våra mänskliga brister. Om vår oförmåga att greppa hela fullheten av Guds ord och vilja. Där får, och kan, vi komplettera varandra. Och så få vara med och föda fram fullheten i Kristi kyrka. ”Summan av ditt ord är sanning!”