Nobels skämtpris gick i år till EU. Det här börjar vara en
gammal nyhet redan, men vi har varit på semester...
Jag undrar om någon längre tar fredspriset på allvar. Inte
jag åtminstone. Sedan Obama för tre år sedan fick det för att han hade... Ja,
vad hade han egentligen gjort? Hållit ett par välskrivna tal? Ja, sedan dess
har jag kallat det för Nobels skämtpris. Årets pris går lite på samma linje.
Visserligen ÄR EU världshistoriens största fredsprojekt, och till många delar
också ett lyckat sådant – så till den delen är det säkert riktigt att ge priset
åt EU. Men idag har nog fokus glidit över från fred till ekonomi så till den
grad att om dessa två ställs mot varandra i ett inte alltför otänkbart, och
nära förestående, scenario tror jag nog att det är armén och hårda tag vi ser
på gatorna, inte fredsmäklare.
Röster har också höjts, från ledande håll inom EU, som kan
tolkas som så att yttrandefriheten är i fara. Ingen ska uttala sig negativt om
möjligheterna att övervinna den ekonomiska krisen! Det kan störa
marknadskrafterna, nämligen. Steget från tal till handling i en extrem
krissituation behöver inte alls vara så långt som vi gärna skulle se.
Intressant (är det rätt ord?) blir det också när/om något land på allvar börjar
tala om att gå ut ur det ekonomiska samarbetet. För det, om något, kommer att störa
marknadskrafterna.
EU är inget fredsprojekt längre. Tvärtom är EU idag nästan
ett hot mot freden. Åtminstone mot samhällsfreden. Detta för att fokus har
skiftat från fred till ekonomi. Om detta pris skulle ge en impuls till en
återgång till det som ursprungligen var tanken med EU, ja då slutar jag genast
tala om fredspriset som ett skämtpris. Det lovar jag på stående fot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar