Ännu angående Joga

Joga har varit ett kommande fenomen ganska länge. Redan under min tid i Kulturnämnden i Pedersöre försökte jag arbeta för att MI inte skulle ta med Joga i sitt kursprogram, men det var nog som att slåss mot en väderkvarn. Oftast gick mina förslag inte ens till omröstning, och det var mycket svårt att få förståelse för mina argument. Samma sak gäller idag, och detta i ännu högre grad. Dels säkert därför att Jogan idag har blivit om möjligt ännu trendigare, dels för att människorna hela tiden blir allt mera främmande/blinda för vad de olika religionerna står för och innebär.

Igår kom ÖT med nyheten att Skolinspektionen i Sverige godkänner att skolorna har Joga på sitt schema, och senaste vecka berättade KP, under rubriken ”Yoga med Jesus” om seminariet angående kyrkans relation till Joga. Slutsatsen av artikeln blev att, även om det finns visa reservationer, går det bra att kombinera Jesus och Joga. Så nu är det tydligen också grönt ljus för Joga i kyrkan.

Intressant, och betecknande nog, handlade ledaren i samma nummer (42) av Uusi Tie-tidningen också om Joga. Men här kom man till en helt annan slutsats. Leif Nummela citerarSubhas R. Tiwari, som är professor vid Hindu University of America, som säger klart ut att ”Joga är hinduism”. Vidare säger Tiwari att ”Försöken att lösgöra Jogan från Hinduismen måste förnekas eftersom de är helt emot de grundprinciper på vilka Jogan bygger. Försöken att skilja Jogan från dess andliga kärna avslöjar en okunskap angående Jogans mål. Jag tror att sådana försök visar på en planerad och långsiktig plan att förneka Jogans ursprung. Detta försök att lösgöra Jogan från dess hinduistiska ram och presentera den under ett annat namn är allt annat än oskyldigt.”

Vidare citerar Nummela chefredaktören för tidningen ”Hinduism Today”, Sunnyasin Arumugaswami, som säger att ”En kristen som försöker ta i bruk dylika övningar förstör sannolikt sin kristna övertygelse.”

Så långt Uusi Tie och Leif Nummela. Jag drog förstås, genast när jag läste dessa två artiklar, paralleller till de två religionerna jag skrivit om tidigare. Folkkyrkoreligionen, vars mål är att famna allt och alla, tar gärna med Joga i sitt program om detta innebär att man kan få med/hålla kvar de som utövar Joga i sin gemenskap (läs: i de skattebetalandes skara). Den bibliska kristendomen, däremot, drar i sanningens namn gränser mot religionssynkretism (religionshoplandning) och främmande religioners läror och praktiker.

Jag vill, för tydlighetens skull, säga klart ut var jag står i denna fråga – om nu någon lyckats missa det. Jag anser att en människa som är döpt till Kristus inte ska hålla på med Joga. Dels för att det är onödigt, ja rent av skadligt – vi ska inte ”tömma oss”, utan Guds ord säger att vi i stället ska ”låta oss fyllas av den Helige Ande”. Dels för att vi som kristna inte ska ha gemenskap med avgudarna. Den andevärld som finns, och som motarbetar Kristus och hans sanning, är inte sen att utnyttja våra utflykter på farligt område. Skadorna som uppstår kan vara svåra att hela, ja i vissa fall kan de rent av vara till döds.

Alla behöver vi töja, tänja och hålla vår kropp i skick, ja, men detta får inte ske med vår eviga själ som insats. Och det behöver det inte heller göra. Man kan töja och tänja också utan att hålla på med Joga.