I måndags kom utslaget i Helsingfors hovrätt i fallet
Johanna Korhonen mot Alma Media och dess vd Kaj Telanne. Hovrätten gick,
synnerligen beklagligt, mot tingsrättens tidigare dom och ansåg att Korhonen
fick sparken från sitt jobb som chefredaktör på tidningen Lapin Kansa p.g.a.
sin sexuella läggning. Telanne anser att domen är felaktig och undersöker
möjligheterna att söka om besvärstillstånd till Högsta domstolen. Orsaken till
uppsägningen var, enligt arbetsgivarens motivering, att Korhonen farit fram med
osanning i anställningsintervjun för jobbet.
Jag har tidigare skrivit om detta fall, och jag gör det här
och nu igen, eftersom jag anser att detta är ett så oerhört viktigt prejudikatfall.
Med detta sagt hoppas jag att Telanne ansöker om, och får, tillstånd att pröva
detta ännu i HD. Det skulle vara viktigt att det nu givna utslaget inte skulle förbli
i kraft eftersom det ställer de homosexuella som grupp över vanliga
arbetsplatsregler och så skapar ett nytt frälse. Redan medvetenheten om denna
precedens leder helt säkert till att tröskeln höjs för en arbetsgivare att
sparka en homosexuell anställd, och om denne ändå väljer att göra det kan den
avskedade dra arbetsgivaren inför rätta och med stor sannolikhet få till stånd
en fällande dom och dryga böter för arbetsgivaren.
Detta elände är inte Johanna Korhonens fel, det må
poängteras. Men hon har insett de möjligheter den huvudlösa diskrimineringslagstiftningens
ger henne, och hon använder sig av dessa. Hon inser också, förstås, att detta fall
har en stor inneboende potential i.o.m. att det är ett prejudikatfall. Korhonen
vet säkert, och det tror jag nog att de flesta numera borde ha insett, att
detta inte längre handlar om henne och om Alma media, utan att detta numera är
en fråga med mycket mera lyftkraft och mycket större spännvidd. Denna fråga har
blivit en HBTQ-fråga. (Ska där vara ännu flera bokstäver? De blir flera med
jämna mellanrum...) Ska vi ha ett nytt frälse, eller ska vi inte? Och i
förlängningen: Hurudant samhälle ska vi ha?
Jag hoppas, som sagt, att detta ännu blir en fråga för HD. Annars
är vi ute på sju famnars vatten.
Det svåra i det här sammanhanget är att en persons sexuella läggning är en icke omedelbart iakttagbar egenskap, som i vissa kretsar kan ha en större betydelse än andra i sammanhanget relevantare egenskaper. Det förargliga är, att dessa latenta egenskaper kan komma fram långt efter att en anställningsprocess har förts till slut. En person får enligt lag inte diskrimineras på grund av sin sexuella läggning, inte heller på grund av sin politiska eller religiösa övertygelse.
SvaraRaderaDet finns en uppsjö fall där arbetssökanden avvisats de facto på grund av uppenbara egenskaper såsom hudfärg, etniska härkomst, invaliditet eller utseendemässiga faktorer medan man de jure hänvisat till svårkontrollerbara godtyckliga omständigheter. De flesta som förfördelas i en sådan process resignerar, endast en bråkdel hävdar sin rätt.
Frågan om de sexuella minoriteternas ställning i samhället är fortfarande en het potatis i den politiska diskussionen. Här tycks frågan gälla huruvida det är rätt att diskriminera dem eller inte.
Esa
Esa. Trevligt att höra av dig igen! Nej, det är inte rätt att diskriminera homosexuella, och visst är jag medveten om att det här finns en gråzon i vilken det går att göra fel. Men jag såg detta ur arbetsgivarens synvinkel. Och här kan man ännu anlägga ytterligare en aspekt, nämligen det att en arbetsgivare bör ha rätt att välja vem han/hon anställer. Utifrån alla tillgängliga fakta. Jag, t.ex., skulle inte vilja ha en anställd som lever i ett homosexuellt parförhållande. (Och knappast skulle en sådan människa heller vilja vara anställd av mig...) Det skulle helt enkelt skapa för många spänningar på arbetsplatsen, och arbetsinsatsen skulle lida. Åtminstone för min del.
SvaraRaderaI fallet Lapin Kansa har vi sedan ännu ägarens ansvar för tidningens lönsamhet i form av risken för minskning av upplagan. Jag skulle då helt säkert säga upp min prenumeration (om jag skulle ha varit prenumerant) om en person med Korhonens värderingar och livssyn skulle börja skriva ledare. Och detta är faktiskt en viktig sak emedan jag mycket väl kan anta att LK har en hel del prenumeranter som delar mina värderingar.
Frågan är då om detta också är diskriminering, eller om detta faller inom ramen för att kunden alltid har rätt?
Det finns en viss spänning i ditt resonemang i ditt svar. Låt mej tillspetsa det lite: "Det är inte rätt att diskriminera homosexuella, men jag vill inte ha någonting med dem att göra!"
SvaraRaderaDet första tankeledet är analytiskt, det andra uttrycker en känsla. Och det verkar som om känslan skulle dominera. Det är inget speciellt med det, den här spänningen dras vi väl alla med på olika sätt, även i den här diskussionen.
Det ligger någonting av "Mission impossible" över rättvisetänkandet i vårt multikulturella samhälle. Formellt bejakar vi tanken på rättvisa i alla sammanhang, men det blir lite si och så med den praktiska tillämpningen, för rättskänslan är i grunden subjektiv och individuell och ibland bångstyrig som en motspänstig tjur när den skall anpassas till den allmänna normen.
Du har säkert rätt i dina tankar om Lapin Kansa. Det är många som tänker på samma sätt som du, och det nog just precis där som skon klämmer i det här fallet. Hänvisningen till lögn i arbetsintervjun är bara en vilseledande manöver.
Själv undrar jag vilken inverkan chefredaktörens sexuella läggning kunde tänkas ha på det redaktionella arbetet på en tidning. Jag antar att man av en chefredaktör kan förvänta sig journalistisk proffsighet, politisk sakkunskap och integritet och både vilja och förmåga att driva tidningens linje, och detta oavsett preferenserna inom en viss sektor i privatlivet. Samma proffsighetsförväntan gäller ju inom vilken yrkesgrupp som helst. Men vid Lapin Kansa ställdes allting på huvudet, och det fullständigt irrationellt.
Men dagens människor är bara delvis rationella, så vi lär nog få se flera Lapin Kansa framöver.
Esa
Esa. Jag vill nog hävda att det är mera än en känsla detta handlar om. Som jag skrev så skulle spänningarna på min arbetsplats öka och arbetsinsatsen lida. Helt klart.
Radera"Jag antar att man av en chefredaktör kan förvänta sig journalistisk proffsighet, politisk sakkunskap och integritet och både vilja och förmåga att driva tidningens linje, och detta oavsett preferenserna inom en viss sektor i privatlivet."
Nåja. En människa är en helhet, och ingen av oss klarar av att upprätthålla vattentäta skott mellan de olika sektorerna. Detta gäller, vågar jag hävda, speciellt på detta just nu brännheta område. Det tenderar att följa mycket med denna orientering (när man lever ut den, vill säga...) Jag har t.ex. mycket svårt att föreställa mig att denna JK t.ex. skulle kunna leva sig in i hur en laestadianfamilj tänker och lever sitt liv och vilka värderingar de högaktar och försöker leva efter.
---
Fullständigt irrationellt? Nej. Vilseledande manöver? Kanske. Kallt beräknande? Troligtvis.
Det jag finner irrationellt är det förväntade prenumerantbeteendet som skulle följa på grund av en ny chefredaktörs avvikande sexuella orientering.
SvaraRaderaDet finns inte en tidning som jag läser eller låter bli att läsa på grund av just den där faktorn. Valet av tidning sker då garanterat på helt andra grunder.
Det finns inte en produkt eller tjänst som jag köper eller låter bli att köpa på grund av den där faktorn, det viktiga är att produkten eller tjänsten är till nytta för mig. Frågan om det funnits någon homosexuell någonstans i produktionskedjan kunde inte intressera mig mindre, för den omständigheten påverkar inte produktens kvalitet på något sätt.
Frågan om vad som händer på en arbetsplats är intressant på sitt sätt. På vilken arbetsplats som helst förväntar man sig professionalitet och kollegialitet, och så länge det här är ledstjärnan borde inte heller den sexuella inriktningen spela någon roll. Men om man på jobbet på ett oproffsigt sätt glider iväg mot kamratskap och förtrolighet riskerar man få problem alldeles oavsett de individuella preferenserna på det här området.
Esa
Esa. Nog måste du ju ändå medge att det är en viss skillnad på en gummistövel och en ledare i en tidning... :)
SvaraRaderaVad sedan gäller arbetsplatsen så är det säkert skillnad på en större och en mindre arbetsplats. I mitt fall handlar det om en arbetsplats med några få anställda där det blir en hel del diskussioner om både det ena och det andra.
Varför fokusera just på en tidnings ledare? Är du konsekvent på den punkten?
SvaraRaderaMitt lokalblad heter ÅU. Chefredaktören är en eminent analytisk skribent. Hans värderingar i vissa för mig viktiga frågor står milevidt från mina egna, men jag behöver lokalbladet för den lokala nyhetsrapporteringens skull. Det skulle inte vara särskilt begåvat att säga upp prenumerationen med anledning av chefredaktörens svaga sidor.
Jag antar att din relation till ÖT är snarlik. Och jag kan inte riktigt hiffa idén med hotet om att Lapin Kansas läsare skulle överge sin tidning på grund av en viss inriktning som kanske inte ens skulle synas i LK mer än i exv ÅU eller ÖT.
Det är en sak vem man umgås med i sitt privatliv. Alla står förvisso inte ut med alla sorters människor, för det handlar om personkemi för att det skall synka på rätt sätt, åtminstone i nära relationer. Vi drar våra gränser i det privata och det är ingenting särskilt med det.
Men kan man ens antyda, att en fjärran chefredaktör skulle höra ens privatliv till, och att en (ny) chefredaktörs privata preferenser skulle motivera uppsägning av prenumerationen? Näppelunda. Du har blivit utfrusen av ÖT:s (webb)redaktion flera gånger om som en obekväm insändarskribent, men lika fullt föreställer jag mig att du prenumererar på bladet i alla fall. Och då är en tidnings politiska linje, som förväntas vara stabil och konsekvent, åtminstone på idéplanet av betydligt större tyngd än en professionell chefredaktörs person, inte sant?
Esa