Skolskjutningarna, del 2

De senaste dagarna har det varit mycket skriverier i media (jag läser främst ÖT) om skolskjutningarna och det är många som har velat sätta sin slev i soppan när det gäller att försöka hitta orsaken/orsakerna till dessa tragiska händelser. Än är det ideologin bakom som är orsaken, än är det marginaliseringen eller psykiska sjukdomar – eller så de mediciner som dessa psykiska sjukdomar behandlas med - som utmålas som orsaken. Så gott som alltid lyfts tillgången på skjutvapen fram när orsakerna diskuteras. Det är förstås skolskjutningen i Connecticut för någon vecka sedan som igen har lyft upp skolskjutningarna i rampljuset.

Alla försök till förklaringar har säkert sin giltighet. Jag lyfte fram ideologin i min senaste blogg, och faktum är ju att om det inte skulle finnas några vapen överhuvudtaget så skulle ingen kunna bli skjuten. (Med detta inte sagt att jag anser att den enda lösningen är hårdare vapenkontroll. Det kommer nämligen alltid att finnas vapen för den som vill få tag i dem.) Och att detta handlar om personer med psykiska problem kan väl knappast någon förneka. Liksom inte heller att marginaliseringen säkert också spelar in.

Jag har en teori angående dessa skolskjutningar – och även angående annan ondska och annat otrevligt som sker i vårt samhälle idag. Jag kallar det en teori eftersom jag inte kan bevisa den utom allt tvivel, men jag menar att den äger sin giltighet. Visa gärna att jag har fel, om jag har det, men gör det utifrån Guds ord! (Att påstå att ”du är dum i huvudet” är inget giltigt argument...)

Det finns människor som mår dåligt i alla samhällen. Det handlar om svåra psykiska problem och också om marginalisering. Det finns också olika katastrofer (med eller utan människans direkta förvållan) som bara väntar på att hända. Men i ett land där människorna litar på Herren och ordnar livet i enlighet med hans vilja (nu diskuterar jag moraliska frågor) och där lagstiftningen står i samklang med Guds bud och goda ordningar, där får man leva under beskydd från mycket av det hemska som kunde hända och från den myckna ondskan som ändå finns i världen. (Se t.ex. Kol. 1:17b)

Men i ett land, och bland människor, som i uppror lösgör sig från Herren och hans goda ordningar och bud och börjar leva och stifta lagar i konflikt med Guds vilja kommer detta beskydd att avklinga, och då får dessa illamående/-sinnade människor, denna ondska och dessa katastrofer fritt fram. Åtminstone i viss mån. På något sätt tycks detta skeende vara speciellt känsligt för människors/ett samhälles förhållningssätt till onaturlig synd. (Se t.ex.: http://en.wikipedia.org/wiki/Same-sex_marriage_in_Connecticut eller vad som hände i USA när den lutherska kyrkan ställde sig på upprorets sida)

Observera nu mycket noggrant att jag inte beskyller de homosexuella för skolskjutningar och olika olyckor. Detta är INTE de homosexuellas fel. Det jag säger är att det är allas vår inställning och våra eftergifter (i lagstiftning och beslutsfattande i stort) gentemot utlevd homosexualitet som ligger bakom det försvunna beskyddet. Felet/skulden är alltså kollektivt, men följderna kan drabba var som helst och när som helst. Också personer som är helt oskyldiga. (Se t.ex. Luk. 13:1-5) Med detta inte heller sagt att detta skulle vara den enda orsaken till skeendet – jag tror att också andra frågor och vårt uppror på de områdena, så som abortlagstiftningen, inställningen till samboende utan Guds välsignelse och även den omåttliga girigheten och dess följder, vår extrema egoism och vår ovilja och vårt ointresse för att hjälpa medmänniskor i nöd, kan spela in.(Se t.ex. Kol 3:5-6)

Vi ser gärna att en tillvaro fri från skolskjutningar, ondskefulla handlingar och katastrofer s.a.s. är ”normalläget”. Detta eftersom vi har sett hur det fungerar i ett land som har åtnjutit detta Guds beskydd och hans stora godhet och även vant oss vid detta beskydd. Men jag tror att vi idag håller på att vakna upp till att inse att så inte är fallet, utan att normalläget är att vi råkar ut för dylika saker med jämna mellanrum. Det jag skulle önska är att vi skulle förstå att det är vi själva som har dragit detta över oss och att orsaken är vårt uppror mot Gud och mot hans Messias. (Se Ps. 2) Men jag förstår nog förstås att detta inte kommer att ske. Upproret är nämligen också förknippat med en blindhet för dessa saker. (Se Rom. 1:18ff)

Märk nu väl att jag ändå inte menar att detta ska ses som någon dom, eller ens som något förskott på någon dom. Kanske då snarare som en varning. Gud låter oss se lite av följderna av vårt uppror mot honom och hans goda ordningar. 

Nu är detta som sagt en teori. Jag säger inte att det är så här det fungerar, men att JAG TROR (på, menar jag, goda grunder) att det är så här det fungerar. Pröva gärna teorin, och förkasta den om du finner att den är felaktig – och berätta det gärna för mig i så fall. Men gör prövningen utifrån Guds ord!