Om tro och vetenskap

På tråden ”Ett (mycket) annorlunda svar på frågan” har jag (ungefär mitt på tråden) invecklats i en kommentarväxling med signaturen ”Jan” angående vetenskap. När jag gick igenom gamla bloggtexter från kp-bloggens tid hittade jag en intressant text (från 2009) om detta ämne som jag tänkte att det kanske kunde vara på sin plats att lyfta fram på nytt. Undersökningen jag hänvisar till är alltså inte dagsfärsk, utan utförd för drygt tre år sedan. Resultaten torde ändå äga sin giltighet ännu idag.

Tro och vetenskap (17/11 2009)

Med jämna mellanrum blossar diskussionen om vetenskap och tro upp i media. Så skedde nu igen i och med den undersökning som den svenska organisationen ”Vetenskap och allmänhet” har utfört. Denna undersökning visade flera intressanta saker – bl.a. visade den att en klar majoritet av de människor som tror på en personlig Gud menar att vetenskap och tro går att förena (71%), medan en lika klar majoritet bland de som inte tror på en personlig Gud anser att vetenskap och tro inte går att förena (72%). Hur ska man tolka detta? Handlar det enbart om förutfattade meningar hos den ena gruppen?

Framför allt tror jag att det bakom dessa siffror finns en skillnad i hur man bland troende och icke-troende ser på vetenskapen. Människor som tror på en personlig Gud och som har funderat kring dess saker brukar vanligen skilja mellan två olika typer av vetenskap. Dels finns det en sann, förutsättningslös vetenskap som är öppen för alla möjliga svar, dels finns det en annan typ av vetenskap som redan från början har förkastat vissa möjliga förklaringar på de frågor som ställs. Den typ av vetenskap som rör sig på det inomvärldsliga området och som förutsättningslöst laborerar med frågor om orsak och verkan (t.ex. medicinsk forskning) torde inte erbjuda troende människor några större problem. Men när vetenskapen får drag av filosofi och börjar arbeta med hypoteser och teorier som inte går att bevisa genom upprepade experiment och som söker svaret på frågor i utkanten av vårt mänskliga synfält – då uppstår det ofta problem för den troende människan. Inte för att vetenskapen söker svar, nej, men för att vetenskapen redan från början har bestämt vilka svarsalternativ som kan accepteras och vilka som inte kan accepteras.

Om jag får ta ett exempel från den disciplin som jag känner till bäst, teologin. Inom exegetiken funderar man på bibeltexterna och deras innehåll – t.ex. när det gäller Jesu liv och verksamhet. Om man redan på förhand har bestämt sig för att enbart acceptera inomvärldsliga förklaringar till hur Jesus t.ex. kunde gå på vattnet så kommer den bästa förklaringen – den att Jesus som Guds son står över naturlagarna – inte alls att beaktas. Den förklaring som kanske erbjuds i stället är att det fanns stenar strax under vattenytan som Jesus gick på och som Petrus (som ju sjönk när han försökte göra det samma som Jesus gjorde) inte kände till. Detta med stenarna är kanske den bästa förklaringen som denna typ av vetenskap kan prestera, men denna förklaring är likväl falsk.

En förutsättningslös vetenskap – alltså en vetenskap som inte på förhand utesluter någon förklaringsmodell eller något svar – en sådan vetenskap bereder inte den troende människan några bekymmer. Tro och en sådan vetenskap går utan större problem att förena. Men en vetenskap som a priori har uteslutit vissa möjliga svar och förklaringsmodeller (t.ex. när det gäller livets och universums uppkomst) – en sådan vetenskap kommer nog alltid att mötas av skepticism från troende människors sida. Och rätt så. För en vetenskap som blundar för och inte vågar vara öppen för alla möjligheter och svarsalternativ kommer aldrig att kunna hitta alla sanningar och ge alla de rätta svaren.