Strukturförändringar och rätten att välja

Gårdagens stora nyhet var regeringens budgetförslag och förslag till strukturförändringar. Det dröjde till småtimmarna innan några detaljer om vad man egentligen beslutit om läckte ut, och när dessa väl kom var nog, måste jag säga, min besvikelse mycket stor. Jag ska säga det med en gång: Detta ”paket” kommer inte att rädda den finländska ekonomin. Att en så här bred samlingsregering på så här lång tid inte lyckats åstadkomma mera än så här för att få slut på skuldsättningen är nog så svagt att ordet svagt, inte ens hur man än försöker kombinera det med olika förstärkningsord, inte räcker till för att beskriva situationen. De berömda orden, lite parafraserade, kommer för mig: Aldrig har så många på så lång tid lyckats åstadkomma så lite. Därmed givetvis inte sagt att jag tror att något annat regeringsalternativ skulle ha varit bättre, men nog säger detta sjabbel väldigt mycket om de ledande politikerna idag. Alla partier inberäknade.

En annan källa till harm – och en stor sådan – var regeringens beslut att dela på hemvårdsstödet på så sätt att halva stödtiden öronmärks för pappan och halva stödtiden för mamman. Detta beslut kommer i praktiken att tvinga ut mammorna i arbetslivet och barnen på in på dagis. När man sedan beaktar hur oerhört mycket dyrare det blir för samhället att ha barnen på dagis än hemma – och då talar jag bara om det direkta ekonomiska utfallet och utelämnar de följder detta får för barnen och som kommer att synas senare i livet – så är det inte svårt att kunna konstatera att detta INTE handlar om att förbättra det allmännas finanser. Nej, utan tvärtom. Finanserna kommer att lida av detta. Här handlar det inte om annat än att (främst) de rödgröna nu fått med en av sina käpphästar som fripassagerare i denna fråga.

Jag är säkert ingen renodlad libertarian, men jag vill alltid hålla fram och poängtera familjernas egen rätt att välja. Denna rätt led i går en stor förlust, och det sörjer jag över.   

Onaturligt

Det var säsongpremiär för Obs debatt på FST5 igår kväll. Ämnet för diskussionen var Jeppis Pride som enligt planerna ska hållas någon gång under sommaren 2014, och som redan nu har skapat mycket debatt. (Långt mediaeldad, men dock...) Jag börjar (igen en gång) ha nog av detta ämne, men eftersom – för min del - en del förblev oklart tycker jag att jag behöver komma med några preciseringar.

Den trevliga reportern som var och intervjuade mig ställde en fråga varför jag anser att homosexualitet (min precisering: UTLEVD homosexualitet) är fel. På detta svarade jag: Av två orsaker. För det första (vilket blev bortklippt i editeringen) för att jag är kristen och Bibeln är väldigt tydlig när det gäller denna sak, och för det andra för att det är onaturligt. Detta senare skapade sedan en del vågor i diskussionen, bl.a twittrade en kommentator något i stil med att ”Hur kan någon ännu ha sådana åsikter i Finland år 2013?”

Till detta kan jag bara säga att detta INTE är fråga om någon åsikt, utan att det är fakta. Homosexualitet är onaturligt. Jag tillade i intervjun att ”Detta förstår nog alla som tänker efter lite”, och det står jag nog fast vid, trots att detta idag för många ingalunda är någon självklarhet. Tyvärr. Jag har tidigare här på bloggen citerat Bo Giertz som sade, när han sent på sin ålders höst började se denna fråga närma sig, att ”Den striden kommer vi att vinna, för vi har naturen på vår sida”.

Bara för något år sedan förstod de allra flesta detta. Men inte nu längre. Jag vet inte riktigt vad detta säger om oss, idag levande människor, och förstås inte allt vad detta kommer att innebära på längre sikt, men det är synnerligen oroväckande. Om blindheten för dessa saker kan bli så här total idag finns det i princip ingen gräns för vilka lögner vi kan bringas att tro på. Med hjälp av tid, massmedial opinionsbildning och (någon form av) masshysteri.

Det är nog så åtminstone jag blir ordentligt mörkrädd!  

Till sist kan jag ännu tillägga det som också blev bortklippt i editeringen (när man ska klippa ner en femtonminuters intervju till 30 sekunder blir det, förståeligt nog, inte så mycket kvar!) att jag, när det gäller Jeppis Pride och paraden som ingår, anser att alla har rätt att marschera. Dylika marscher borde kanske ordnas mycket oftare – om det skulle förta nyhetens behag och därmed hjälpa media att komma över sitt idag nästan sjukliga behov att lyfta fram dessa frågor. Dock gillar jag inte Pride och den tillhörande paraden, och jag kommer att protestera högljutt mot den genom att stanna hemma – och det hoppas jag att så många andra som möjligt också gör. Så får de som vill marschera bäst de vill och orkar.

Förändra eller förändras?

Jag hade lånat ut ett par nummer av tidskriften Kristet Perspektiv till en god vän, och när jag igår fick tillbaka dem fastnade mina ögon på en text på baksidan av ett nummer (3/2008). Under rubriken ”Uppförsbacke-kristna” inleder Johan Candelin med orden: Om man enkelt vill karakterisera vad som just nu händer i Norden kan man säga ”Antingen förändrar Bibeln människor eller så förändrar människor Bibeln”.

Dessa ord gällde 2008, och de gäller i ännu mycket högre grad idag. Guds ord är ”levande och verksamt”, och det är, för att luta mig mot C.S.Lewis, det enda raka som finns i denna krokiga och snedvuxna värld. Därför, när vi läser Bibeln under bön om den Helige Andes ledning, kommer Bibeln att förändra oss. Eller rättare sagt: Gud kommer att förändra oss. Han kommer att forma om oss, lite i taget, till Jesu likhet. När vi läser Bibeln på detta sätt kommer Gud att döma våra egna åsikter och värderingar. Döma dem, och sedan förändra dem. Han kommer att stöpa om våra åsikter och våra värderingar så att de går från att vara lika denna världens (krokiga, snedvuxna och vilda) till att vara sådan han vill att de ska vara. Han kommer att förändra oss så att vi blir sådana han vill att vi ska vara. Så att vi blir mera Jesus-lika.

Alternativet är att vi i stället dömer Guds ord – utifrån våra egna av världen formade åsikter och värderingar. Att vi, likt ormen i paradiset, säger ”Skulle då Gud ha sagt?”, varpå vi går in och börjar klippa och riva i Guds ord. Allt som inte står i samklang med världens idag gällande åsikter och värderingar får gå! Allt som inte är lika krokigt och snedvuxet som denna fallna värld ska bort! Så reduceras Bibeln från att vara Guds sanna och rena ord till att vara en spegel av denna världen – och samma väg går också vi som kristna. Vi blir en spegel av världen.

Det finns idag många kristna som speglar världen. Människor som bär det kristna namnet, men som inte vill veta av kraften. Som nöjer sig med att vara som alla andra: snedvuxna, krokiga i denna snedvuxna och krokiga värld. Och visst är det enklast så! Den som böjer sig för världens åsikter och värderingar kommer aldrig att råka ut för något motstånd. Den människan kommer att få en lätt resa i den meningen att hon aldrig kommer att behöva utmana, aldrig kommer att behöva gå emot strömmen. Men en sådan människa kommer heller aldrig att få göra någon skillnad. En sådan människa kommer aldrig bli något Jesus-vittne i denna världen. En sådan människa missar sitt mål.

Men Gud vill något annat med oss. Något mera, mycket mera! Han vill inte att vi ska spegla världen, utan han vill att vi ska få vara Jesus-vittnen här i världen. Han vill att vi ska få vara med och sprida en ”ljuvlig Kristusdoft” i denna av förruttnelse stinkande värld. Han vill att vi ska få göra en skillnad. Men för att det ska kunna ske behöver han få förändra oss, göra oss sådana han vill att vi ska vara. Raka och högvuxna. Formade enligt hans Sons bild. Visst vet han att vi då kommer att skilja ur och att vi kommer att få möta motstånd, för så sker alltid när vi människor vägrar låta oss formas av denna världen och denna tids värderingar. När vi väljer att gå mot strömmen. Men det är då, och endast då, vi kan få göra skillnad och bli till välsignelse.

Hur är det med dig? Vill du vara som alla andra och formas av den värld du lever i, eller vill du vara annorlunda och vara med och forma den värld vi lever i? Skillnaden består i och kommer av hur vi förhåller oss till Guds ord. Är du villig att låta Guds ord vara Guds ord, och låta Bibeln förändra dig, eller går du med dem som sätter sig till doms över Guds ord och som förkastar och förändrar Bibeln?

”Antingen förändrar Bibeln människor, eller så förändrar människor Bibeln.” Så är det.    

Hyckleri

För en dryg månad sedan gick mediadrevet mot Päivi Räsänen efter att hon hade hållit ett tal på Folkmissionsdagarna i vilket hon sade att en kristen människa i vissa fall kan tvingas överväga om hon kan lyda lagen om och när denna kommer på kollisionskurs med hennes samvete. Räsänen menade att Bibeln i vissa fall kan gå före landets lagar när lagen leder till att människor far illa. Detta ledde som sagt till ett sällan skådat mediadrev, anmälningar till justitieombudsmannen och krav på Räsänens avgång från inrikesministerposten.

Igår gick kulturminister Paavo Arhinmäki betydligt längre. Han viftade med en regnbågsflagga på läktaren under friidrotts-VM i Moskva, vilket i alla förhållanden måste ses som ett klart och tydligt lagbrott. Ett synnerligen medvetet lagbrott dessutom. Det ska nu bli mycket intressant att se hur länge Arhinmäki kan sitta kvar som minister. Eller åtminstone hur oerhört stor mediauppståndelse detta oerhörda tilltag kommer att leda till. Räsänen nämnde möjligheten att kristna människor i extrema fall kan tvingas överväga att bryta mot lagen. Arhinmäki bröt mot lagen. Medvetet och synligt.

Det hela handlar om proportioner. Om reaktionen nu blir proportionell i förhållande till Räsänens ”övertramp” och det hon råkade ut för borde Arhinmäki inte överleva som minister många dagar efter detta tilltag. Eller hur?

Men min gissning är ju nog att detta inte kommer att leda till någonting överhuvudtaget. Räsänen talade utifrån Guds ord – Arhinmäki handlade utifrån det som idag ses som politiskt korrekt. Se där skillnaden. Hyckleri brukar sådant kallas förr i tiden då människorna ännu såg klart vad som händer och vad som ligger bakom det som synes hända.       

Extremism och det konstanta avståndets förbannelse

Jag har vid ett flertal tillfällen, både här på bloggen och – enligt uppgift – på facebook blivit kallad ”extremist”. Det är främst min vän (?) Mattias Granroth som varit ute med stämpeln. På hans kommentar här på bloggen replikerade jag att det att en person och/eller en åsikt ser extrem ut kan bero på två saker. Antingen är personen/åsikten verkligen extrem, eller så sitter det extrema helt enkelt i betraktarens ögon. Detta då så att betraktaren har glidit så långt bort från det som en gång var ”mainstream” att den som inte har glidit med utan står kvar på samma ställe, i betraktarens ögon, kommer att framstå som mer eller mindre extrem. I mitt och Mattias fall handlar det givetvis om det senare.

Idag är tendensen den att vi kristna, och våra åsikter, tolereras till en viss gräns. Det är acceptabelt att vi kommer lite ”efter” samhällsutvecklingen när samhället och det som anses vara rätt och riktigt bland världens människor sakta men säkert glider mot vad som snart kommer att orsaka en moralisk kollaps. Som kristna får vi vara lite ”efter” i denna utveckling – utan att bli betraktade som extrema. Detta leder lätt till att vi kristna, för att inte ”skämma ut oss”, glider med i samhällsutvecklingen. Alltid lite efter, men alltid på samma avstånd. För att inte bli betraktade som extrema. Resultatet, för vårt vidkommande, är ändå det samma som för världen: Genom att hålla detta konstanta avstånd glider också vi med i utvecklingen mot denna samma moraliska kollaps.

Det finns emellertid ett alternativ för oss som kristna. Paulus skriver i Rom. 12:2 att vi inte ska ”anpassa oss efter denna världen” utan i stället ”låta oss förvandlas genom sinnets förnyelse, så att vi kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott, fullkomligt och som behagar honom”.

Gud har inte behag i att vi håller ett konstant avstånd till världen och världens åsikter. Han finner inte behag i oss när vi växer lika krokiga som världen. (Om än med en viss fördröjning.) Nej, utan här handlar det om fullkomlighet, om förvandling och om det som är allt igenom gott. Och då kan vi inte ta modell efter världen och världens åsikter. Nej, då gäller det att ta in och låta oss formas av det enda som är rätt, rakt och sant i denna snedvuxna, förljugna och falska värld, nämligen Guds heliga och rena ord. När så sker, ja då drabbas vi inte av det konstanta avståndets förbannelse, utan då kommer vi att stå fasta och raka medan världen blir allt mera böjd. Givetvis kommer vi i världens ögon att se extrema ut, men det beror endast på att världen glider iväg. Sakta men säkert på väg mot fördärvet.