Gränslöst trött!

”Ibland blir jag bara så gränslöst trött.” Så inleder ÖT:s biträdande chefredaktör Henrik Othman sin kolumn i fredagens upplaga av Bladet. Det som nu har tagit orken av Othman är de negativa reaktioner Hbl fått ta emot angående den ofta återkommande homopropaganda som tidningen (och, får jag tillägga, media överlag) bedriver. ÖT ligger för övrigt inte i lä när det gäller detta – bara idag (söndag) har man två positiva artiklar som utan vidare faller under rubriken homopropaganda. Othman ser reaktionerna som ett uttryck för att ”vi fortfarande inte (har) utrotat homofobin...”

För det första får jag konstatera att det är oansvarigt, ja rent av farligt, att använda ordet ”utrota” i detta sammanhang och i dagens så oerhört homovänliga mediaklimat. Jag, för att ta ett exempel, kommer aldrig att bli annat än vad Othman kallar ”homofob”, och ett utrotande av homofobin skulle i så fall innebära att jag får gå samma väg. (Och alla andra som delar min syn på saken.) Nå, nu kanske någon tycker att detta är att överreagera, men den som kan sin historia inser nog att obekväma åsikter inte allt för sällan har fått gå just den vägen.

Men det jag reagerar mest mot i Othmans kolumn är ändå just detta med ”homofobin”. Visst kan jag förstå att detta att sätta stämplar, generalisera och som grupp avfärda är det överlägset enklaste sättet att bedriva opinionsbildning. Men det är oärligt. Fruktansvärt oärligt. Och, som sagt, den lätta vägen. Den lates väg, om man så vill. Jag förstår också att det kan vara svårt att se nyanser i en fråga som är så här hårt polariserad, och att det, om/när det saknas vilja att se båda sidorna, ofta blir på detta sätt. Men ändå menar jag att man kan kräva mera av en biträdande chefredaktör.

Det handlar nämligen INTE om homofobi. Inte ens om rädsla för det okända. Nej, utan det handlar om att vi vill beskydda oss och våra barn för skadlig påverkan och propaganda. För propaganda, det är just vad detta är. Det handlar om propaganda – och om att det finns människor som har genomskådat vad som är på gång. Den som inte tror mig kan googla ”Kirk Madsen After the Ball” - om det finns mod att våga utmana sina egna ståndpunkter, vill säga.

Men det är, som sagt, lättast att stämpla alla som är av annan åsikt som ”homofober”. Och avfärda dem med detta. Men ärligt är det inte. Och, ja, detta gör också mig vissa gånger så gränslöst trött.