Gårdagens stora nyhet var regeringens budgetförslag och
förslag till strukturförändringar. Det dröjde till småtimmarna innan några
detaljer om vad man egentligen beslutit om läckte ut, och när dessa väl kom var
nog, måste jag säga, min besvikelse mycket stor. Jag ska säga det med en gång:
Detta ”paket” kommer inte att rädda den finländska ekonomin. Att en så här bred
samlingsregering på så här lång tid inte lyckats åstadkomma mera än så här för
att få slut på skuldsättningen är nog så svagt att ordet svagt, inte ens hur
man än försöker kombinera det med olika förstärkningsord, inte räcker till för
att beskriva situationen. De berömda orden, lite parafraserade, kommer för mig:
Aldrig har så många på så lång tid lyckats åstadkomma så lite. Därmed givetvis
inte sagt att jag tror att något annat regeringsalternativ skulle ha varit
bättre, men nog säger detta sjabbel väldigt mycket om de ledande politikerna
idag. Alla partier inberäknade.
En annan källa till harm – och en stor sådan – var regeringens
beslut att dela på hemvårdsstödet på så sätt att halva stödtiden öronmärks för
pappan och halva stödtiden för mamman. Detta beslut kommer i praktiken att tvinga
ut mammorna i arbetslivet och barnen på in på dagis. När man sedan beaktar hur
oerhört mycket dyrare det blir för samhället att ha barnen på dagis än hemma –
och då talar jag bara om det direkta ekonomiska utfallet och utelämnar de
följder detta får för barnen och som kommer att synas senare i livet – så är
det inte svårt att kunna konstatera att detta INTE handlar om att förbättra det
allmännas finanser. Nej, utan tvärtom. Finanserna kommer att lida av detta. Här
handlar det inte om annat än att (främst) de rödgröna nu fått med en av sina
käpphästar som fripassagerare i denna fråga.
Jag är säkert ingen renodlad libertarian, men jag vill
alltid hålla fram och poängtera familjernas egen rätt att välja. Denna rätt led
i går en stor förlust, och det sörjer jag över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar