Båtflyktingarna

Det är inte roligt när Herren tar tag en i örat och visar att man har fel i någon sak. För det första är det otrevligt att bli överbevisad om att man har fel, och sedan är det jobbigt att behöva ändra sig. Men ack så tacksamt, ändå!

Det här händer för mig med jämna mellanrum, och senast igår. Jag måste säga att jag har haft ett problem med hur jag ska se på dessa eritreanska och etiopiska flyktingar som flyr Afrika i allt för tungt lastade båtar och som, alltför ofta, drunknar under sitt försök att nå t.ex. Italien. Mina tankar har rört sig på axeln ”Varför kommer de hit?” till ”Borde de inte ha förstått att det kan gå just så där!” (Med en lite touch av ”Rätt åt dem!” i sig.) Igår visade Herren mig hur fel jag har/hade. Först fick jag (i radionyheterna) höra att den allra största majoriteten av de som drunknat var kristna. Våra bröder och systrar, alltså! Orsaken till att de flyr är att olika extrema islamistiska gerillagrupper förföljer dem, våldtar och dödar dem om de stannar kvar i sitt land. Se där svaret på min första fråga! Och en stor orsak till att skämmas för hur jag tänkte...

Sedan läste vi Jakobsbrevets andra kapitel i vår husandakt, och där kom det andra slaget. ”Mina bröder, ni kan inte tro på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, och på samma gång göra skillnad på människor. Anta att det vid er sammankomst kommer in en man i vackra kläder och med guldring på fingret och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då ser till den vackert klädde och säger: "Var så god och sitt, här är en bra plats", men till den fattige: "Du kan stå där" eller: "Sätt dig vid mina fötter", har ni då inte kommit i strid med er själva och blivit domare som dömer partiskt? Lyssna, mina älskade bröder. Har inte Gud utvalt de fattiga i den här världen till att bli rika i tron och till att ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? Men ni föraktar den fattige... ...Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare... ...Tala och handla så som den som skall dömas efter frihetens lag. Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som inte har visat barmhärtighet. Men barmhärtigheten triumferar över domen.”  

Guds ord är ”levande och verksamt”. Om vi läser det som det Guds ord det är talar det rakt in i våra liv och fungerar som ett ”facit” för våra tankar och våra åsikter. Det är inte angenämt, ja i själva verket väldigt otrevligt, men vi vet att vi alla tänker fel i olika frågor, och Herren godhet visar sig också på det sättet att han förbarmar sig över oss och korrigerar våra felaktiga uppfattningar. Om vi vill vara öppna för det, vill säga.

Så jag fick bekänna att jag tänkt fel, och be om förlåtelse. Och ändra mig. Förvisso blir inte denna fruktansvärda sak alls något enklare av det, men helt klart är att vi på INGA VILLKOR kan stänga våra gränser och utelämna dessa människor åt det fruktansvärda öde de islamistiska fundamentalisterna har tänkt ut åt dem. Visst vore det allra bästa om de skulle kunna stanna i sina hem (det anser jag fortfarande!), men det skulle förutsätta att västvärlden på något sätt skulle klara av att ta itu med islamistproblemet. Bombningar, drönarattacker och regelrätt krig fungerar inte – det är alldeles för kontraproduktivt, alltså så att det bara skapar flera terrorister och islamister. Alltså måste detta ske på något annat sätt. Frågan är bara hur. Några enkla svar finns knappast, men likväl måste vi göra något åt detta elände.