Eflop, mister Ford och scientisternas kategorifel

Jag har haft en hektisk helg. Jobb och familjeläger på Klippan. Och dessutom några timmar sömn varje natt också. Så jag har inte hunnit delta i diskussionen under den förra bloggtexten i någon större utsträckning. Jag har läst, och skakat på huvudet åt mycket av det som skrivits. Emellertid lovade jag signaturen "Eflop" att återberätta det som John Lennox skriver om "Mister Ford". Detta då i anslutning till det som "Eflop" skrev i en kommentar: "Vetenskapen är ett redskap för att vi ska kunna förstå olika saker utan att ta till nån gud som förklaring för olika fenomen. Ju fler svar vi får från forskning och vetenskap desto mindre behöver vi alternativa (gudomliga) förklaringar."

Den uppmärksamme läsaren hittar säkert själva drivkraften bakom "Eflops" kommentarsiver i detta korta citat. Redan i och med detta avslöjar sig nämligen "Eflop" - och med det samma avslöjar han på ett brutalt sätt drivkraften bakom naturalisternas/scientisternas engagemang. Målet är givetvis att få bort Skaparen ur hela ekvationen. Uppenbarligen till vilket pris som helst. Men så var det detta med mister Ford.

Vetenskapen har varit fantastiskt framgångsrik när det gäller att utforska hur vårt fysiska universum är beskaffat och att klarlägga vilka mekanismer som styr universum. Den vetenskapliga forskningen har också lett till att många fasansfulla sjukdomar har kunnat utrotas och har ingett förhoppningar om att många fler ska kunna avhjälpas. Men den vetenskapliga undersökningen har också gett en annan, totalt annorlunda effekt: den har bidragit till att befria många människor från vidskepelse och rädsla. Människor behöver till exempel inte längre tro att månförmörkelser orsakas av någon ondskefull ande som man måste blidka. För detta och en massa andra saker måste vi vara tacksamma.

Men i vissa kretsar har vetenskapens framgång också lett till uppfattningen att eftersom vi kan förstå vilka mekanismer som styr universum utan att vi behöver blanda in Gud, kan vi tryggt sluta oss till att det inte finns någon Gud som designat och skapat universum från början. Men detta resonemang bygger på ett vanligt argumentationsfel som vi kan illustrera på följande sätt.

Ta till exempel en Fordbil. Det är fullt tänkbart att en person från någon avlägsen del av världen, som såg bilen för första gången och inte visste ett dugg om modern ingenjörskonst, föreställde sig att det inuti bilen fanns en gud (mister Ford) som fick den att gå. Vidare kunde han föreställa sig att när motorn gick fint berodde detta på att mister Ford inuti motorn gillade honom, och när motorn inte ville gå berodde det på att mister Ford inte gillade honom. Om han senare fick tillfälle att studera ingenjörsvetenskap och kunde plocka sönder motorn i smådelar, skulle han förstås upptäcka att det inte fanns någon mister Ford i motorn. Inte heller skulle det vara särskilt svårt för honom att inse att han inte behövde blanda in mister Ford för att förklara hur den fungerade. Hans förståelse av de opersonliga förbränningsprinciperna skulle vara tillräckligt för att förklara hur motorn fungerar. Så långt är allt väl. Men om han utifrån det drar slutsatsen att hans förståelse av hur motorn fungerar gör det fullständigt omöjligt för honom att tro att det finns en mister Ford som har designat motorn från början, då skulle det självfallet vara felaktigt - för att använda filosofiskt språk skulle han begå ett kategorifel. Om det inte hade funnits någon mister Ford som hade designat maskineriet skulle det inte heller ha funnits någon maskin att förstå.

Likaså är det ett kategorifel att anta att vår förståelse av de opersonliga principer som universum verkar efter gör[a] det antingen onödigt eller omöjligt att tro att det finns en personlig skapare som har designat, skapat och upprätthåller universum. Vi får med andra ord inte förväxla de mekanismer som universum verkar efter vare sig med dess orsak eller med dess upprätthållare.

Själva grundfrågan här är att scientistiskt lagda personer som Atkins och Dawkins inte skiljer mellan mekanism och handlande agent. I filosofiska termer begår de ett mycket elementärt kategorifel, när de hävdar att det inte finns någon handlande person som har designat en viss mekanism, bara därför att vi förstår den mekanism som förklarar ett visst fenomen.

Så långt John Lennox i hans bok "Guds dödgrävare" (s. 59-60). Boken kan för övrigt varmt rekommenderas! Den kan, i sin helhet, hittas på nätet. Läs den som sagt gärna!