Gammalt tankegods i nya sammanhang

Det går ett intressant program på radio Vega Österbotten som heter "Dialektväktarna". I det senaste programmet diskuterade man olika sommarplågor - och då inte olika musikstycken, utan sådant som myggor, solbrännor, bromsar och dylikt. Redaktören bad lyssnarna ringa in och ge exempel på (dialektala ord på) olika sommarplågor. I mitt stilla sinne undrade jag hur han skulle ha reagerat om någon skulle ha ringt in och beskrivit "Pride" som en dylik sommarplåga. Vad "Pride" blir på dialekt vet jag inte, kanske "höögmoodi"?

Men faktum är ju att de otaliga Pride-evenemangen är en sommarplåga. De är dessutom samordnade (givetvis!) på så sätt att det i princip hela tiden pågår något evenemang någonstans så mediatäckningen blir så omfattande som möjligt. Och media ratar givetvis inte chansen att dra fram detta. I tid och otid ska det vara något reportage, någon artikel eller någon dokumentär som anknyter till hbt och pride. Denna helg är det så den stora "finalen". Stockholm Pride. Högmodets topp. Om vi så vill - och det vill vi ju.

SVT täcker givetvis detta högmodsevenemang, och ackompanjerar sin täckning med ett antal besläktade program. Jag såg i en TV-tablå att det skulle sändas en dokumentär som hette "Född i fel kropp". Jag såg givetvis inte programmet, men redan rubriken fick mig att fundera. Det här är ju ett uttryck som vi idag helt okritiskt har tagit till oss. Det är så det är, helt enkelt. Det finns människor som är födda i fel kropp. Punkt. Men hur skulle det vara om vi skulle skrapa lite på ytan här? Om/när en människa upplever sig vara "född i fel kropp" är det ju faktiskt så att felet kan sitta på två ställen. Rent logiskt. Antingen är det faktiskt så att det är kroppen det är fel på - eller så är det upplevelsen som är felaktig. Varför är det så självklart, så det inte behövs ens den mista lilla reflektion angående den eventuella motsatsen, att det är kroppen det är fel på? Varför vill/vågar/kan/får vi inte ställa frågan om det kanhända kunde vara så att det är upplevelsen - och inte kroppen - det är fel på?

Det tycks nu bara vara så för oss människor att gnosticismen med dess olika avarter aldrig är långt borta från oss människor. Det faller sig uppenbarligen väldigt naturligt för oss att falla ner i dessa tankemönster. En av gnosticismens bärande tankar var/är nämligen att sinnet (psyche) är överordnat kroppen. Är det inte det samma vi ser här när någon upplever sig vara född i fel kropp? Det är givetvis kroppen det är fel på, och kroppen som bör förändras för att motsvara psyket. Det kan ju aldrig vara så att den underordnade kroppen kan ha/vara rätt.

Det är sällan det sker något helt nytt under solen.