Om den inifrån kommande förföljelsen, del 2

Jag skrev för ungefär tre och ett halvt år sedan om en profetia jag hade snubblat över som handlade om detta fenomen som jag beskriver i den senaste texten. Texten som jag skrev är aktuell på flera sätt, inte minst på grund av det som sägs i slutet av sista stycket. Vi har snart nått halvvägs in i den tidsram jag då drog upp, och mycket har hänt. Mera ligger säkert strax bakom hörnet. Jag klistrar avslutningsvis in en del av texten "Lehtonen, Israel och Finlands Sion" från 26/2 2014.

Jag hörde för en tid sedan om en profetia/vision som Ensio Lehtonen (1906-1971) framförde något år före sin död. Han menade att det kommer en tid när landet Israel, som det gamla förbundets löftesfolk och löftesland, och Finlands Sion, alltså den lilla skara som vill hålla sig till Guds ord och bud, kommer att råka in i liknande svårigheter. Enligt Lehtonen kommer Israel att bli utstött av alla andra länder och få stå helt ensamt mot resten av världen. Finlands Sion, igen, kommer att få lida förföljelse inte bara från världen utan framför allt – och detta som det nya i sammanhanget - kommer förföljelsen att komma från sådana kretsar där man till det yttre bär det kristna namnet.

Israel har alltid varit en nagel i ögat på sina grannländer, det är inget nytt. Men jag menar nog att vi idag ser något nytt komma runt hörnet. Media överlag har en längre tid vinklat nyheterna så att Israel och Israels försvar av sina medborgares säkerhet har framstått som orsaken till den svåra situationen i Mellanöstern. Denna propaganda börjar så småningom bära frukt, och här torde vi ha mycket ont osett ännu. När man dessutom ser på hur Israel behandlas i FN och vilket tryck på eftergifter landet utsätts för i det internationella samfundet kan man bara ana sig till vad den nära framtiden kommer att kunna föra med sig.

Vad gäller Finlands Sion och det lidande hon utsätts för ser vi också här en förändring under de senaste några åren. Som kristna har vi alltid fått utstå kritik och hån från världen, det hör liksom till. Men i takt med att sekulariseringen går framåt och kyrkans betydelse minskar har denna kritik blivit kraftigare och mera påtaglig. Men detta är ännu inget som vi ska förundras över. Det nya här är detta med den inifrån kommande förföljelsen. (Om vi använder oss av det ordet.) Vi talar om prästvigningsstopp, obehörighetsförklaringar och allmän marginalisering. De röster som vill hävda Guds ords auktoritet tystas ner och fråntas sina plattformar (läs: Predikstolar) där de kan föra fram ett oförfalskat och klart evangelium. För att inte tala om en klar och tydlig lagförkunnelse! Nu kanske någon tycker att det för lite väl långt att tala om ”förföljelse” här, och det stämmer säkert nog åtminstone till en del. Men se hur rasande snabb utvecklingen har varit under de senaste åtta åren! Tänk sedan åtta år framåt i tiden med samma snabba (och t.o.m. eskalerande!) utveckling. Var befinner vi oss då?