Jag har vid många tillfällen varnat för att den könsnihilism som vi ser breda ut sig idag kommer att få fullständigt katastrofala följder för både enskilda individer och för samhället i stort. En ung människa som berövas sin könsidentitet genom den propaganda och, vågar jag kanske kalla det, masspsykos som just nu sveper över västvärlden kommer att vara i riskzonen för att råka ut för en enorm personlig tragedi. För det är precis vad det handlar om när en människa drabbas av tankar på om han eller hon är "född i fel kropp". Att sedan samhället skuffar på dessa fullständigt idiotiska funderingar genom att erbjuda så kallad "könskorrigering" (det ordet är ett "nyord" värdigt George Orwell!) i stället för psykologisk hjälp gör bara saken mångfalt värre.
Det som förvånar mig mest är det faktum att ingen tycks inse hur oerhört galet vi beter oss när det gäller detta. De flesta som inser detta tvingas dessutom till tystnad och till att böja sig för och under det politiskt korrektas tyngd. Det är helt enkelt inte acceptabelt idag att ifrågasätta det som en människa upplever och har fått för sig om sig själv - även om detta är något som den ovan nämnda masspsykosen har åstadkommit. På detta sätt cementeras idiotin i vårt sätt att betrakta dessa saker. Igen: Med katastrofala följder.
Men det finns ändå ljusglimtar. Små sådana, men dock. Alltså tillfällen då den vilseförda människan kanske, men bara kanske, kan lyckas inse vidden av denna idioti och det faktum att hon har blivit vilseförd. I går hittade jag en sådan ljusglimt när Iltalehti rapporterade om den Nyzeeländske tyngdlyftaren Gavin Hubbard. Denne Hubbard var länge innehavare av nationsrekordet för juniorer (i 105-kilosklassen). Numera går han, efter ett könsbyte, under namnet Laurel Hubbard och ska, i det politiskt korrektas namn, som 39-åring delta i tyngdlyftningstävlingarna i samväldesspelen. Som kvinna, givetvis. Som sagt: Vissa gånger finns det ljusglimtar i det annars totala mörkret som vilar över dessa frågor. Ljusglimtar som kanske, men som sagt bara kanske, kan få oss att inse hur galet detta har blivit.
Men man bör ändå tydligen vakta på sin tunga. Som t.ex. ordföranden för det australiensiska tyngdlyftningsförbundet, Michael Keelan, gör. "Jag tror inte att den här situationen är helt jämlik. (Alltså situationen mellan de tävlande när en man tillåts tävla mot kvinnor i tyngdlyftning.) Men det är ju bara min åsikt."
Ja, var är katastrofen? Försökte leta lite masspsykos, fast det är ju givetvis bara Kristian som ser den, ingen annan. Vi alla andra har ju ögonen stängda och redan förvillade men det är inte Kristian. Kristian har också stenkoll över icke offentlig information där det framgår vem och varför unga byter kön. Insyn i patientregister. Visst är det så Kristian? Eller hittar du på?
SvaraRaderaNåväl, vore det för mycket begärt att varje gång du identifierar masspsykos, skulle du konkret lära oss hur det ser ut? Det är ju till ingen nytta att du skriver runt och vitt om nånting som enfalden inte ser?
Nja, du kan säkert inte, har inte tid, brukar du säga.
Anonym 23:02. Du har faktiskt rätt i en del av det du skriver. :) Om man öppnar ögonen så ser man en hel del. Men det kräver som sagt att man öppnar ögonen!
RaderaDet är lustigt hur saker och ting vänder lite beroende på vem som sitter vid makten och vilken den generellt accepterade världsordningen är.
RaderaVar det inte just detta som t.ex. Marx och Lenin pratade om, religion är folkets opium, jag lånar från Wikipedia/Lenin " Lenin menade att det ligger i de härskande klassernas intresse att ingjuta den religiösa övertygelsen i folket, delvis för att legitimera den rådande samhällsordningen och delvis för att genom att utlova ett paradis i livet efter detta och således få folket att acceptera orättvisor i det nuvarande."
Kristendomen hade (har) människor i sitt grepp i hundratals år, är det inte samma masspsykos vi pratar om nu isåfall?
Haha, Nylund! Sidu, nu är det "fel" psykos.
RaderaMattias. Har du tänkt på att Lenin hade fel? När man ser på historien så har det ju visat sig att det är kristna människor, drivna av just sin kristna tro, som har varit pådrivande när många av världens stora orättvisor har avskaffats. Jag tänker till exempel på slaveriet och Harriet Beecher-Stowe och William Wilberforce. För att nu ta ett exempel.
RaderaSedan kan jag inte riktigt förstå hur man kan kalla/se på kristendomen för en "psykos". Här talar vi om ett fenomen som är stadigt förankrat i historiska händelser och som ger goda frukter. En sådan sak kan inte klassas som en psykos.