Om falska nyheter

Svenska Yle hade för ett par dagar sedan en intressant artikel som kräver ytterligare kommentarer. Obegripligt nog var kommentarsfunktionen avstängd under just denna artikel, varför jag gör det här. Eller egentligen är det inte alls obegripligt – i själva verket är det fullständigt följdriktigt. Om man vill trumma ut en viss åsikt (som inte tål att granskas närmare) är det alltid bäst att låta den stå oemotsagd. Texten handlade om finländarnas uppfattningar om falska nyheter, och svenska Yle var förstås glada att rapportera att finländarna litar mest på traditionell media så som dagstidningar, tidskrifter TV och radio. Enligt undersökningen säger sig 43 procent av finländarna varje vecka ha träffat på nyheter som de upplever att inte helt stämmer överens med verkligheten. 29 procent har konfronteras med nyheter som de upplever vara direkt falska. För att så rikta udden så tydligt som möjligt mot mainstreammedias konkurrenter poängterar artikeln att de som svarade på enkäten anser att mest falska nyheter produceras av politiska och ideologiska grupperingar, samt av nätpublikationer i stil med MV-lehti.

Det som däremot inte sägs i artikeln, och som borde sägas i alla artiklar som berör detta ämne, är att ALLA som publicerar texter och/eller nyheter har någon form av agenda som vill påverka den som tar del av det som publiceras. Svenska Yle inte undantaget. När det gäller publikationer som exempelvis MV-lehti är agendan mera uppenbar (eller rättare sagt: mera tydlig mot bakgrund av den bild av verkligheten som mainstreammedia tecknar för oss) och därför, förhoppningsvis, lättare för nyhetskonsumenten att avslöja. Men när det gäller traditionella medier/mainstreammedia har vi nyhetskonsumenter redan så länge vants vid deras vänsterinriktade värdeliberalism att vi inte nödvändigtvis inser att vi, när vi tar del av deras nyhetsrapportering, också "träffar på nyheter som inte helt stämmer överens med verkligheten".

Det vi borde förstå och ha klart för oss alltid när vi öppnar en tidning eller slår på webbläsaren är att det vi möter är en TOLKNING av det som har skett. Och, speciellt i denna tid med allt högre krav på lättillgänglighet och därmed följande snuttifiering, en kraftigt förkortad och tillrättalagd version av vad som har hänt. Ifall nyhetsproducenterna skulle ge oss alla fakta om allt som har hänt skulle ingen helt enkelt orka läsa några nyheter. Såldes sker det ALLTID en kraftig reducering av informationsflödet. Både när det gäller vad som rapporteras och när det gäller vad som sägs om det man väljer att rapportera om. Vad är det som reglerar denna reducering och som avgör vad som skrivs och vad det skrivs om? Jo givetvis skribentens/journalisterns värderingar. Som alltså så gott som alltid, när det gäller mainstreammedia, är vänsterinriktade och värdeliberala.

Jag har vid en hel del tillfällen fått möjlighet att tala om media och om medias nyhetsrapportering, och jag har vid alla dessa tillfällen sagt att vi, som kristna, mycket väl kan ta del av mainstreammedias nyhetsrapportering. Men samtidigt har jag poängterat tre saker. För det första behöver vi vara medvetna att alla har en agenda. Väl dold eller mindre väl dold. För det andra behöver vi inse att den bild vi får (via mainstreammedia) av det som har skett inte är hela bilden och alla gånger inte ens nödvändigtvis den rätta bilden. För det tredje behöver vi, som en följd av det andra, komplettera vår bild av verkligheten med andra källor/nyhetsproducenters alster för att få en så korrekt bild som möjligt av verkligheten.

När jag hinner ska jag i det följande ge ett par exempel på hur mainstreammedia kan bete sig när de beskär nyheterna och på så vis förvränger nyhetsfältet.