Tapio Puolimatka i regnbågsfascismens klor

Jag har flera gånger påtalat att pressen i dagens västerland inte längre är fri. Ekonomiska bindningar och framför allt värderingsmässiga bindningar påverkar vad som skrivs och hur det skrivs. Och framför allt påverkar dessa vad som inte skrivs. Men hur är det med vetenskapen? De flesta menar att vetenskapen är fri och vetenskapens sökande efter sanning är fritt. Men är det faktiskt på det sättet? Får en forskare, även en professor, anlägga vilket perspektiv som helst på sin forskning och till exempel publicera fakta som går emot det som idag är politiskt korrekt? Som går emot den (påstådda) allmänna opinionen? Även här är tyvärr svaret ett klart och tydligt nej.

Att så har varit fallet med frågor rörande naturvetenskap (där det evolutionära perspektivet är det enda accepterade) har länge varit känt. Här handlar det framför allt om att styra vetenskapen och det vetenskapliga samfundet genom ekonomiska anslag, även om det också finns exempel på mera handgripliga sätt att agera. Men nu går det politiskt korrekta korståget mot sådana vetenskapsmän som vågar utmana det politiskt korrekta av allt att döma ännu längre. Är någon förvånad över att det är regnbågsfascismen som, igen, visar sitt fula tryne?

Senaste vecka publicerade professor Tapio Puolimatka en kolumn i nättidningen Oikea Media i vilken han visade, klart och tydligt och understött med tydliga referenser, att det just nu pågår en påverkningskampanj, framför allt i media, som syftar till att göra pedofili acceptabelt. Puolimatka hävdade i sin kolumn att även om vårt samhälle ännu idag kraftigt motsätter sig pedofili har vår kultur redan anammat uppfattningen att den sexuella orienteringen är både medfödd och omöjlig att förändra. Kombinerat med den nya sexualundervisningsplanen som utgår ifrån att också barnen har sexuella rättigheter (som till viss del har lösgjorts från föräldrarnas ansvar att beskydda och försvara sina barns oantastlighet) kan, och kommer troligtvis, detta att användas i denna kampanj för att försöka legalisera pedofili.

Puolimatka visar i sin kolumn hur den nya sexualfostran i grunden bygger på Alfred Kinseys forskning – en forskning som kraftigt har ifrågasatts eftersom han i sin tur byggde sina rön (som går ut på att också små barn kan njuta av sexualiteten) på de noteringar som en "Herr X", en dömd sexförbrytare, hade samlat in under sina nästan tusen övergrepp på barn.

Nåväl. Puolimatkas kolumn, som är både initierad och väl underbygd, har lett till allvarliga följder. Media (framför allt Helsingin Sanomat) har gått ut mot det som Puolimatka skriver och citerar både rektorn för Jyväskylä universitet (där Puolimatka arbetar som professor i pedagogik) och studentföreningen vid nämnda universitet som båda beskyller Puolimatka för homofobi (!). Detta troligen för att han drar paralleller mellan hur homosexualiteten blev rumsren och hur denna kampanj nu förs.

Det är emellertid helt tydligt att de som ges spaltutrymme att anklaga Puolimatka för homofobi inte ens har brytt sig om att läsa hans text. Jag har gjort det, och jag kan konstatera att det inte finns någon som helst grund för dessa beskyllningar. Det finns helt enkelt inget i den aktuella texten som ens andas någon form av homofobi! Texten är obehaglig, ja, speciellt till de delar där den behandlar Alfred Kinsey och hans "forskning", och framför allt då Puolimatka visar hur Kinseys arbete ligger bakom den nya sexualundervisningsplanen. Men någon homofobi hittas inte i den. Puolimatkas text är ett synnerligen tungt och väldigt viktigt inlägg i debatten om sexualiteten och om barns rättigheter, och om du klarar av finskan hoppas jag att du läser den.

Nu blir tyvärr inte kritiken mot Puolimatka vid detta. Det är illa nog att både rektorn och studentföreningen vid Jyväskylä universitet går ut och anklagar en professor för homofobi uppenbarligen utan att ha läst vad han skrivit. Rektorn, Keijo Hämäläinen, lovar att detta kommer att leda till "konkreta följder" för professor Puolimatka. Detta, märk väl, utan att överhuvudtaget ha hört honom angående hans kolumn! Detta bryter mot all anständighet och all praxis som gäller i dylika sammanhang i ett civiliserat land. Den som anklagas för någonting har alltid haft rätt att höras innan någon dom faller. Men detta gäller tydligen inte längre när regnbågsfascismen styr och ställer – eller snarare när rädslan för att trampa de nya makthavarna på tårna får råda.

Rektor Hämäläinen går ändå längre. Han hävdar att det Puolimatka skriver i sin kolumn inte representerar universitetets "värderingar och linje". Detta är mycket intressant eftersom Puolimatka bygger under allt han skriver med klara och tydliga källhänvisningar och det ingenstans i hans kolumn torde finnas något som kan kritiseras ur en vetenskaplig synpunkt. Rektorns påstående säger därför oerhört mycket mera om Jyväskylä universitet än om Tapio Puolimatka. Allra mest säger det kanske ändå om hur det blir när någon lägger sig platt inför regnbågsfascismens krav och målsättningar.

I ett land som styrs av regnbågsfascismen är vetenskapen inte längre fri. Tyvärr.

Puolimatka slutar sin kolumn med några oerhört viktiga ord som jag ännu vill återge: "Kommer den här kampanjen att lyckas (alltså med målet att legalisera pedofili)? Svaret på denna fråga beror på om människorna vaknar upp till att försvara barnens verkliga mänskliga rättigheter."

Men, som sagt, läs gärna hela kolumnen!