Om vår strid mot verkligheten

Det är lätt hänt att man, när man läser en rubrik eller en ingress, får fel bild av vad artikeln i fråga handlar om. Jag läste för några dagar sedan en rubrik som ledde mina tankar in på ett intressant ämne, men när jag sedan läste artikeln inne i tidningen visade det sig att den handlade om något annat än jag först trott. Jag hade missat ett ord i rubriken som, när det fanns med, gjorde att också rubriken fick annan innebörd. Liksom givetvis artikeln. Intressant det också, men inte lika intressant som det mina tankar halkade in på. Nåväl, jag får i stället möjlighet att här och nu skriva den artikel som rubriken kunde ha handlat om!

Ruriken i original lydde "Taistelu luotua todellisuutta vastaan ei voi koskaan päättyä hyvin". ("Striden mot den skapade verkligheten kan aldrig sluta väl.") Det var ordet "luotua" ("skapade") jag hade missat i hastigheten. (Jag läste rubriken upp och ner när tidningen låg på köksbordet. Då är det lätt hänt att man missar ett ord.) Nåväl. Rubriken jag trodde mig läsa lydde "Striden mot verkligheten/sanningen kan aldrig sluta väl", och det är så sant som det bara kan vara. När vi människor går emot sanningen och verkligheten kommer verkligheten förr eller senare att slå tillbaka mot oss.

Debatten kring hbt-frågor , abort, genus och andra liknande frågor belastas idag av en oerhörd blindhet på tillskyndarsidan. De som kämpar för dessa saker ser helt enkelt inte att de kämpar mot verkligheten sådan den är. Att de kämpar mot sanningen. Om och när vi försöker göra våld på verkligheten kommer vi bara att skada oss själva. Sanningen är bland annat den att för att ett barn ska bli till behövs det en man och en kvinna. Så är naturen beskaffad, och inget kan och kommer någonsin att kunna ändra på detta faktum. Naturen fungerar på det sättet. Vi kan inbilla oss allt möjligt annat, men då kämpar vi mot naturen, mot Skaparen och hans intentioner och mot det sunda förnuftet. Och en sådan kamp kan aldrig sluta väl. En sådan kamp kommer alltid att sluta i katastrof.

Allra tydligast kommer vår kamp mot verkligheten  till synes i den genusförvillelse som har drabbat hela västvärlden och i den transgenderdiskussion som rasar här och i de brutala övergrepp samhället begår mot barn som har bringats till i det närmaste total förvirring när det gäller sitt eget kön. Då pratar jag alltså om medicinering och kirurgi för att "korrigera" könet i de fall när barn och ungdomar har fått för sig att de är "födda i fel kropp".

Naturen är så beskaffad att människan är skapad med två kön. Det finns män och det finns kvinnor. Punkt. Detta handlar inte om någon social konstruktion, utan det här är biologi. En kvinna har två X-kromosomer och en man har en X- och en Y-kromosom. Tidigare förstod vi det här och sjukvården gick in för att behandla psyket i de fall när psyket kommit i konflikt med biologin. I dag är det tvärtom. Med grava övergrepp som följd. När vi beter oss på detta sätt kommer verkligheten förr eller senare att slå tillbaka, och de som kommer att drabbas hårdast är de stackars människor som dagens förhärskande ideologiska strömning har fått att tro att de var något annat än de egentligen var.

Jag lyssnade igår på en intressant podsändning på min telefon. (Tack för länken, David!) Där beskrevs vår tid som "The transgender moment". Mannen som blev intervjuad hävdade att det som nu sker är så totalt förvirrat och sjukt att vi ganska snart kommer att inse att vi var helt fel ute. Därav ordet "moment". Han menade att det här är övergående. Jag är tyvärr inte så säker på att han har rätt. Det är nämligen här blindheten kommer in i bilden. Det finns helt tydligt en mekanism inbyggd i avfallet från Gud och hans goda ordningar. När vi förkastar Guds vilja och hans ordningar slås vi ofta, men inte alltid, av en blindhet som gör att vi inte ser hur illa vi gör mot oss själva och andra och inte heller klarar vi av att se var det gick fel och varför. Detta leder till att vi, när vi ändå uppfattar att allt inte är som det borde vara, går ännu längre i vår villfarelse. Vi försöker helt enkelt korrigera det elände vi har ställt till med genom att gå ännu längre på avfallets väg. Vilket i sin tur leder till att verkligheten kommer att slå tillbaka mot oss ännu hårdare.   

Striden mot verkligheten kan nämligen aldrig sluta väl för oss människor.