Om Jan-Erik Nybergs insändare i ÖT 23/12

Jan-Erik Nyberg är ute i ogjort väder, men han tycks inte själv vilja inse det utan fortsätter sin fruktlösa kamp mot klassisk kristendom i ÖT:s insändarspalt. I den senaste insändaren (23/12) presenterar han en utsaga som är så märklig att det bara inte går att låta den passera utan kommentar. Under förespeglingen att han eftersträvar "en respektfull debatt" kommer han med en rad påhopp som andas allt annat än respekt för dels de han attackerar, dels för Guds ord. Nyberg skriver: "Min förhoppning när jag översatte insändaren (Niko Huttunen) var att den kunde skapa förutsättningar för en konstruktiv dialog. Men icke. Det gör mig bedrövad."

Hur kan Nyberg ens inbilla sig att en så oerhört tendentiös text, som är allt annat än konstruktiv, skulle kunna fungera som grund för en konstruktiv debatt? Detta är fullständigt obegripligt. Om man alltså förutsätter att Nyberg är ärlig i sitt påstående om sin strävan efter en konstruktiv debatt, vill säga. Ur min synvinkel ser det närmast ut som om han vill försöka skapa strid.

Nyberg, och Huttunen, hänvisar till biskopsmötet uttalande i vilket det centrala tycks vara detta som Huttunen citerar att "all bibelläsning handlar om en tolkning och tillämpning utifrån frågorna och förståelsen vid respektive tidpunkt."

Här ber jag att få vara av annan åsikt. Jag gillar överhuvudtaget inte att tala om "tolkning" när det handlar om Bibeln utan jag föredrar att tala om att "försöka förstå" vad som står i texten. Jag skulle i stället, med den kristna kyrkan i alla tider, formulera utsagan på detta sätt: "All bibelläsning handlar om att med den Helige Andes hjälp försöka förstå vad Gud i sitt eviga ord vill säga oss." Tidpunkten (läs: tidsandan) har INGET med denna förståelse att göra eftersom Guds vilja och ord är evigt gällande. Tvärt om behöver vi försöka LÖSGÖRA oss från "respektive tidpunkts" förståelse av olika fenomen.

Sedan ännu något om Nybergs ord om strävan efter "respektfull debatt" och "konstruktiv dialog". Nyberg avslutar sin senaste kria med att tala om troheten mot kyrkans uppdrag att förkunna evangeliet. Detta samtidigt som han fört fram Huttunens insändare i vilken denne klart och tydligt tar avstånd från det Jesus säger om hur vi bör förstå GT och i stället för fram en helt annan förståelse som går stick i stäv med det Jesus uttryckligen säger. (Hjördis Förars framhöll detta på ett förtjänstfullt sätt i sitt svar på Huttunens text.) Ser Nyberg verkligen inte vad som händer här? Hur kan man tala om trohet mot evangeliet och samtidigt förkasta den som fört in evangeliet i världen genom att gå emot det han säger? Detta är för mig fullständigt obegripligt. Men samtidigt väldigt, väldigt avslöjande.