Om religionsfriheten

För någon dag sedan rasade - igen - en inför julen ständigt återkommande diskussion, denna gång i kommentarfältet på Svenska Yles webbplats. Det handlade givetvis om skolornas julkyrka och deltagande i detta evenemang. Egentligen är detta en onödig diskussion eftersom religionslagstiftningen i Finland är tydlig på denna punkt. Sådana som inte hör till den lutherska kyrkan behöver inte delta i julandakten i kyrkan utan ska i stället beredas annat, motsvarande, program. (Och detta "motsvarande program" är förstås inte att gå runt kyrkan medan gudstjänsten pågår, vilket artikeln egentligen handlade om.)

Detta på samma sätt som det är en självklarhet att kristna/lutheraner inte behöver delta i yoga på skoltid eller i muslimsk religionsutövning. För att ta några exempel. 

Problem uppstår däremot om skolan upplever att det är ett så stort besvär att ordna detta "motsvarande program" och därför i stället väljer att helt slopa julgudstjänsten. Då infinner sig en situation av en minoritetens diktatur som givetvis inte alls är bra. 

Men överlag är detta en bra princip. Det man inte tror på ska man inte tvingas delta i. Låt sedan vara att det i kommentarfältet under artikeln avslöjades att det hos de som talade för frihet från deltagande i julkyrkan finns stora brister i kunskapen om julens historiska rötter och om kristendomens påverkan på vårt samhälle. Men det är kanske en annan diskussion som jag får återkomma till. Men hur skulle det vara om vi verkligen tillämpade denna princip fullt ut - alltså också på sådana frågor där det politiskt korrekta och dagens dominerande ideologi vill tvinga sig på oss alla?

Igår kunde vi t.ex. läsa att klimatomställningen kommer att leda till kraftigt höjda bränslepriser. Givetvis helt baserat på ideologi/dagens "nya samhällsreligion". Varför måste jag, som inte tror på denna nya religion tvingas delta i de ceremonier som denna religion för med sig? (Alltså "klimatomställningen" och de enorma kostnader som denna för med sig.) 

Saken är nämligen den, om vi gräver tillräckligt djupt, att klimathysterin (som jag här alltså kallar "den nya samhällsreligionen") åtminstone till vissa delar bygger på en evolutionistisk grundsyn - som jag alltså inte delar. Synen att vår värld har utvecklats genom slumpmässiga händelser innebär samtidigt att hela ekosystemet ses som synnerligen lättrubbat och att minsta lilla avvikelse (t.ex. när det gäller CO2-halten i atmosfären) kan få katastrofala följder. Något vi ser tydligt när vi tar del av rapporteringen gällande klimatet. Men om en god Skapare ligger bakom allt kan vi utan större tankemässiga kullerbyttor förutsätta att han inte har skapat en värld som är så instabil som evolutionisterna tror den vara. I en sådan värld finns det rum för åtminstone vissa avvikelser från det som idag ses om någon form av normalläge utan att det leder till några katastrofer. 

Kort sagt: En felaktig syn på världen/skapelsen leder till en felaktig syn på klimatet och klimatförändringen. 

Så, på ett strikt teoretiskt plan, om vi tillämpar samma principer som för skolornas julandakter i kyrkan: Varför ska jag som inte tror på dagens nya samhällsreligion (som alltså har evolutionistiskt skräp i bagaget) tvingas delta i de ceremonier och de följder som denna religion hyllar och leder till? Var finns stringensen här?