Vederläggning av populära sekulära myter om julen I

Som jag skrev i den förra texten orsakade Svenska Yles artikel gällande skolornas julandakter i kyrkan en utdragen diskussion i kommentarfältet. Även om jag i själva saken kan hålla med sådana som talar för att dessa kyrkobesök ska vara frivilliga för sådana som inte hör till den lutherska kyrkan kan jag inte låta bli att reagera på de lögner som dessa kommentatorer kastar ur sig gällande den kristna tron, vårt kristna arv (som land och folk) och om vårt julfirande och dess rötter.

Jag förstår vissa ateisters behov av att hålla den kristna tron på armlängds avstånd, men är det ärligt att göra detta med hjälp av lögner och historieförfalskning? Det är sedan också en sak att lura sig själv att tro på dessa lögner, men att gå ut med dem offentligt (i ett kommentarfält) och därmed riskera att andra tar till sig dem? Det är ju då inte längre fråga om självbedrägeri utan om förledande och bedrägeri.

Låt mig i det följande lyfta fram några exempel på dessa lögner.

Vi kan börja med det som signaturerna "Överslätt" och "Myrre Myrslok" skriver: Julen har inget med kristendomen att göra. Det är en högtid kring vintersolståndet som har sin grund i dels romersk tro (saturnalis) och nordisk forntro. Att sen kristna valt att flytta sin högtid till samma period är en annan historia.

Men julen är ju inte ursprungligen någon officiellt kristen högtid. Julfirandet fanns långt innan kristendomen och är en fest kopplad till vintersolståndet. Inte finns det några belägg för julfirande i bibeln+att Jesus inte föddes under julen. Det är bara efterkonstruktion. Även idag finns det kristna som inte firar julen p.ga. dess hedniska ursprung. Tex. Jehovas vittnen firar inte jul och jag har för mig att jag någonstans läste att somliga delstater i USA försökte föbjuda julfirandet under 1800-talet, just pga. samma anledning. Julens hedniska ursprung. Julen var en så djupt folkligt rotad fest, så kyrkan lyckades inte bli av med den så enkelt, fast de stundvis försökte. Så saken fick ha sin gång, men officiellt började man fira julen som Jesu födelsedag då istället för den solfest som den var och är.

Detta är en lögn. En populär sådan, men likväl en lögn. Julen sådan vi i  våra länder firar den och har firat den har ALLT med kristendomen att göra. Julen firas som Jesu födelsedagsfest, och om vi tar bort Jesus (och allt som har med honom att göra) ur julens ekvation finns inte mycket kvar. Julen sådan vi firar den har däremot inget med romersk tro (Saturnalis, Sol invictus eller någon annan sedan länge utdöd högtid) att göra, och väldigt lite med nordisk forntro att göra. Det är ett faktum att vi i vårt julfirande har inkorporerat en del element från de fester som firades här innan kristendomen kom till våra breddgrader. Men det är bara yta, inte innehåll.

Påståendet att de kristna flyttade det kristna julfirandet till dess nuvarande plats för att få bukt med och ersätta det hedniska julfirandet är en uppgift som härstammar från 1100-talet och blev en populär förklaring först på 1800-talet och denna "vetenskapliga myt" lever tyvärr kvar och frodas ännu idag. Men det finns inga historiska källor som talar för att det verkligen var så det gick till. Den första uppgiften om att Sol Invictus firades den 25.12 finns från år 274 e. Kr. när kejsaren Aurelius försökte flytta festen till datumet för de kristnas julfirande. (Notera mycket noggrant vem som flyttade, vad som flyttades och varför!) I början av 400-talet tycks det redan som om firandet av den här festen skulle ha dött ut, detta trots att den siste icke-kristna kejsaren Julianus Apostata (331-363) hade försökt öka festens popularitet genom att hävda att den hade 1000-åriga rötter. Detta har ändå inte kunnat beläggas på något sätt och var troligtvis bara ett försök att ge legitimitet åt denna fest. Så teorin att den kristna kyrkan valde att fira Jesu födelse den 25 december för att man annars inte hade fått bukt med denna omåttligt populära fest till solens ära håller helt enkelt inte.

Vad gäller vintersolståndet och den hedniska Saturnalia-festen kan vi notera att denna aldrig firades den 25.12 (vanligen 17-23.12). Julen (om vi alltså talar om 25/12) var aldrig någon hednisk solfest, varför julen alltså inte kan påstås ha "ersatt" denna detta datum. Visserligen dyrkades solguden i Rom redan under den romerska republikens dagar, före kejsar Augustus tid, men Sol Invictus firades på den tiden inte den 25 december. Solkulten hade sina högtidsdagar i augusti (två stycken) och den 11 december. Det kristna julfirandet den 25.12 finns dokumenterat redan hos kyrkofadern Hippolytus av Rom (170-235) som år 202 slog fast att Jesus föddes den 25.12. Det är i och för sig sant att vi inte vet vilket datum Jesus föddes (troligtvis föddes han någon gång mellan mars och december år 5 f. Kr.), men att hävda att den kristna kyrkan flyttade Jesu födelsedagsfest till den 25/12 för att kväva några hedniska festligheter stämmer alltså inte. I själva verket är orsaken till att man stannade för att fira Jesu födelse denna dag att man på den här tiden ansåg att viktiga människor hade blivit avlade samma dag som de dog. Eftersom man (efter att Jerusalems tempel förstördes år 70 och det inte längre gick att slå fast när påsken skulle firas) permanent gått in för att fira påsken till minne av Jesu död och uppståndelse den 25/3 ansågs han också ha blivit avlad denna dag. Sedan är det bara att räkna nio månader framåt för att landa på 25/12.

Så mycket för julfirandets "hedniska rötter".