Hets mot folkgrupp på Svenska Yle

Idag fortsätter rättegången mot Päivi Räsänen och Juhana Pohjola. Detta är givetvis ett ämne man kunde skriva metervis bloggtext om, men jag ska åtminstone just nu låta bli. Jag får emellertid säkert anledning att återkomma till ämnet. Nåväl. I anslutning till detta publicerar Svenska Yle idag en av de bedrövligaste texter jag någonsin läst på deras webbplats. Under rubriken "Kritiserar Bibeln verkligen homosexuella? Forskningen är kluven över kontroversiella översättningar" gör Simon Karlsson en djupdykning i lögner, halvsanningar och märkliga tolkningar rörande Bibeln, kyrkan och homosexualiteten. (Behöver jag påpeka att det redan i rubriken framkommer samma felaktighet som åklagaren drabbats av i Räsänen-målet, nämligen att man inte klarar av att skilja på en människa och det hon gör? Det borde givetvis stå "homosexualitet" och inte "homosexuella", men detta är bara en liten försmak på vad som sedan kommer.)  

Redan i den första meningen i artikeln far det galet vilse. "Sex är svårt för kristendomen. Konservativa kristna har länge motsatt sig saker som preventivmedel, abort och utomäktenskapligt sex, och fortfarande säger den katolska kyrkan och många amerikanska evangeliska församlingar nej."

Detta är en ren lögn. Sexualiteten är INTE något problem för kristendomen. Tvärtom bejakar kristendomen sexualitet. Det är alla former av människoskadande perversioner som kyrkan – och Bibeln – varnar för och vänder sig mot. Jag kan mycket väl förstå artikelförfattarens behov att blunda för detta faktum, men det gör ju inte artikeln mer seriös för det. Snarare tvärtom. Men jag förstår vad som är avsikten här: Skribenten vill dra en lans för att alla möjliga människoskadliga avvikelser borde vara rumsrena och tillåtna och för tanken att det är "konservativa kristna" – och inte månandet om människan och hennes välmående – som ligger bakom alla (därmed onödiga) begränsningar på detta område.

Sedan får vi oss till livs ett exempel på hur man genom att lyfta fram olika översättningar genom historien kan lyckas förvränga och förvirra det som Bibeln säger i ämnet. (Här har artikelförfattaren helt tydligt använt sig av liknande grumliga brunnar som en av kommentatorerna här på bloggen gör.) Dessutom tar han den (i denna fråga) mer än lovligt förvirrade Patrik Hagman till hjälp för att riktigt gnugga in denna avsiktligt frammanande förvirring hos läsarna. Hagman får, i vanlig ordning och detta helt oemotsagt, lyfta fram lögnen att det Bibeln talar om inte är det vi "menar med homosexualitet i dag – alltså en ömsesidig, likvärdig relation mellan två vuxna människor."

Professorn i Nya Testamentets exegetik, Chris Caragounis, har i sin forskning entydigt visat att detta inte stämmer utan att det under antiken fanns förhållanden lika de som finns idag och att detta var något som t.ex. Paulus utan vidare torde ha känt till. Men det är givetvis bekvämt för Hagman, och för artikelförfattaren, att helt bortse från detta eftersom det fullständigt skulle slå fötterna under deras grundtes.

Sedan kommer artikeln in på orden "arsenkoitai" och "malakoi". Jag ids inte i detta skede gå in på detta eftersom jag redan tidigare har behandlat det och visat hur ohållbara de argument som framförs i artikeln är. (Den som vill kan med fördel läsa om detta här.)

Sedan får Hagman komma in på sexualiteten och barnalstrandet, och här går det knappast att förneka att hans resonemang innehåller en del korrekta fakta. Men. Från dessa korrekta fakta kan man inte, som Hagman gör, konstatera att behovet/motiven för Bibeln/kyrkan att reglera den mänskliga sexualiteten har försvunnit eftersom det inte längre är så att en stor del av barnen dör innan de når vuxen ålder. ("Men det att det har funnits en massa regler kring sexuellt beteende har haft tydliga motiv, och de motiven finns inte längre.")

ETT av motiven må ha försvunnit, men det innebär givetvis inte ALLA motiv skulle ha försvunnit. Det klart viktigaste, nämligen att sexualiteten är något som rör vid något mycket känsligt och intimt hos människan och att ett missbruk av sexualiteten därför leder till att människan tar skada och far illa, har inte försvunnit någonstans. Ett värnande av sexualitetens gåva i enlighet med de riktlinjer Skaparen har gett oss – och därmed ett månande om människans väl – är ännu idag mycket viktigare än den aspekt på det hela som tas upp i artikeln. Att Hagman och artikelförfattaren helt bortser från detta är emellertid inte heller ägnat att förvåna. Det blir här emellertid mycket tydligt att den agenda som drivs i artikeln är klart viktigare för skribenten än det att ge en heltäckande bild av vad saken gäller.     

Sedan kommer det värsta av allt. Artikelförfattaren hävdar att "Den här diskussionen är en klen tröst för de homosexuella, bisexuella och medlemmar av andra sexuella minoriteter vars liv under ungefär två millennier har förstörts av bokstavstrogna kristna."

Kan hatet mot Bibeln och oss som vill hålla oss till Guds ord bli tydligare än så här? Först målas det i artikeln upp en mycket ofullständig, och tidvis rent lögnaktig, bild av vad saken handlar om, och så sedan detta.

Det är en sak att idka oseriös opinionsbildning (läs: att sprida propaganda), som Svenska Yle gör här, men det är något helt annat att stämpla och hetsa mot en redan trängd folkgrupp. Den här artikeln går långt över en gräns som inte, under några som helst omständigheter, borde få överskridas.