"Malakoi" och den demografiska tidsinställda bomben

Det här är en fortsättning på den senaste texten, alltså den om "Olycklig blindhet". Det kommer inte att se så ut i de första styckena, men om du orkar läsa till slut kommer du att förstå.

Det finns ett intressant ord i den grekiska grundtexten i 1Kor 6:9 som sällan blir översatt utan som vanligen slås ihop med följande ord och därmed helt sonika förblir oöversatt i våra Biblar. Ordet jag tänker på är ordet "malakoi". Detta ord slås som sagt vanligen ihop med följande ord, "arsenokoitai", och översätts med "den som utövar homosexualitet (och den som låter sig utnyttjas för sådant"). I dagens hbt-vänliga kyrkliga klimat ska dessa ord givetvis inte få betyda det de verkligen betyder, men ordet "arsenokoitai" (som kommer från orden "arseno", som betyder man och "koitai" som betyder säng) kan inte fås att betyda annat än "en säng där enbart män sover". Ordet "koitai" har dessutom en klar och tydlig anspegling på sexuellt umgänge. Så det Paulus säger här är att den som ägnar sig åt homosexualitet (oberoende av orsak) inte ska lura sig själv: En sådan människa stänger sig själv ute från Guds rike.

Men nu var det ordet "malakoi" som var det intressanta. Vad är en "malakoi", och varför stänger en sådan ut sig från Guds rike? I SFB översätts faktiskt detta ord. Där sägs det, som redan sades ovan, att ordet skulle betyda "och den som låter sig utnyttjas för sådant". Detta är en bra översättning, men jag tror att det finns ett ännu bättre förslag på hur ordet kunde översättas. (Detta säger jag nu inte som exeget, utan som historiker.) Ordet "malakia" betyder "mjukhet" och kan också översättas (till engelska) som "effeminacy". Alltså ett kvinnligt drag hos en man. (Därav bedömningen att SFB:s översättning av ordet är en god översättning.) Ordet "malakoi" har också en historia. Det användes i krig för sådana män som smet undan sin plikt vid fronten och som satte sig själv och sitt egenintresse (att bevara sitt eget liv) före det allmänna goda. Ordet innehåller alltså en inte alltför liten portion själviskhet.

Och nu kommer vi in på själva ämnet. Feminismen. Feminism (i motsats till femininitet som är motsvarigheten till maskulinitet hos mannen och något Gud satt ner i kvinnan – och mannen) handlar just om detta "malakoi". Alltså att sätta sig själv och sina egna intressen, sina egna fördelar, främst. I den meningen finns detta "malakoi", feminismen, i lika stor utsträckning hos både män och kvinnor. Innebörden är den samma: Att sätta sig själv främst. Själviskhet.

Den amerikanska tidningen "Politico" lyfter i ett av sina senaste nummer fram den "demografiska tidsinställda bomb" som Antti Rinne och Finlands nya regering har att desarmera. Detta handlar förstås om att vi blir allt äldre och att det föds alldeles för få barn. Det är tacksamt att denna sak mera allmänt har lyfts fram på senare tid, men problemet är att vi inte klarar av att se den verkligt stora orsaken till problemet. Ofta lyfts socioekonomiska orsaker fram, och dessa har förstås också sin betydelse. Jag lyfte för en tid sedan också fram problemet med klimatångesten ("barnskammen") som den som vill vara riktigt hipp behöver ha drabbats av idag. Men den allra viktigaste, och överlägset största, orsaken till dagens katastrofala nativitetssiffror är feminismen. Och märk nu mycket väl: Detta både hos män och kvinnor. Detta innebär verkligen inte att jag pekar finger mot kvinnorna. (Min egen erfarenhet är att detta kanske t.o.m. är ett större problem för dagens moderna, "mjuka" män...) Vi har alla har drabbats, mer eller mindre, av detta med "malakia/malakoi". Alltså att vi sätter oss själva, vår bekvämlighet, vår njutning och vår egen fördel framför alla annat. Också, och kanske främst, framför vår skyldighet och vårt uppdrag att föra släktet vidare. Först ska jag ha en bra utbildning, ett bra arbete, ett fint hus, två bilar. Så behöver jag hinna se världen och förverkliga mig själv. Och så måste jag få ordning på min ekonomi och amortera bort mina skulder från hus och bilköpen. Och så ... Och så börjar vi närma oss 40 år och är fortfarande barnlösa. Och märker att det inte längre var så lätt att lyckas få några barn.

Jag klagade i morse på Sofie Staras ledare i ÖT, och jag anser fortfarande att delar av den är fullständigt fruktansvärda. Men den förtjänsten har den att den lyfter fram och aktualiserar problemet. Låt vara att den gör det från ett felaktigt perspektiv, men ändå. Det här är en fråga, en ödesfråga, som vi borde ta oss en ordentlig funderare på. Och då inte ur ett socioekonomiskt perspektiv, utan ur själviskhetens perspektiv. För det är där problemets hårda kärna finns.