Det strukturella problemet

Aftonbladet har i en artikelserie lyft fram ett oerhört smärtsamt (för de inblandade) problem, nämligen det att sexuellt material i bild/videoform på unga flickor säljs åt och av unga pojkar på slutna nätforum. Det kan handla om bilder på så unga flickor som 13-14 år, enligt artikeln, och det innebär förstås att detta handlar om barnpornografibrott. 

Detta är förstås fruktansvärt, och det är inte svårt att förstå att vissa av dessa unga flickor t.o.m. har försökt ta sina egna liv när de upptäckt vad de har råkat ut för. De har uppenbarligen varit för unga och oerfarna för att förstå att känsliga bilder som delas, även åt sådana som de har förtroende för, allt för ofta hamnar ut på nätet. Och det som en gång har hamnat på nätet går aldrig att få bort. Denna verksamhet har, enligt Aftonbladet, fått drag av handel med detta material och det hela har vuxit så att det idag är fråga om ett nätverk där detta material köps och säljs. "Idag kan förövarna, alltså köparna av nakenbilderna- och filmerna skräddarsy sitt brott och beställa bilder på tjejer utifrån sin alldeles egna smakpalett. Det går att hitta flickor utifrån ålder, städer, till och med skola."

I samma ledare där citatet ovan hittas skriver journalisten Fanny Jönsson att "Eftersom dessa övergrepp fortsätter år efter år, är det uppenbart att problemet är strukturellt. I mångt och mycket bottnar det i en skev kvinnosyn – som måste förändras."

Hon har förstås långt rätt. Det är de som sätter ut dessa bilder på nätet som begår brottet, och dessa är oftast unga män/pojkar. Det saknas helt enkelt respekt och förståelse för det som är och bör vara privat. Och för de flickor som finns på bilderna - och för de följder dessa brott får för den enskilde.  

Men detta är ändå inte grundproblemet. Eller "det strukturella problemet", om vi vill använda de orden. Grundproblemet är att hela samhället har översexualiserats. Detta så till den grad att t.o.m. trettonåriga flickor pressas att ta nakenbilder och sända dem åt sina pojkvänner, för att inte tala om vad de pressas till - och tror sig förväntas ställa upp på - rent fysiskt. Denna översexualisering av hela samhället är förstås inget som Aftonbladet eller media överlag vill erkänna eller ens kännas vid - de lever nämligen långt i och på detta fenomen. Då är det lättare att ropa och peka finger mot symptomen på problemet, alltså de unga pojkar som också är offer för denna översexualisering. Förstås inte på långt när de största offren, men dock offer också de.

Problemet ÄR strukturellt, absolut. Men frågan är om vi överhuvudtaget alls vill ta itu med det. Detta skulle nämligen kräva ett massivt paradigmskifte som går ut på att vi inser att sexualiteten är något privat. Avkläddheten och nakenheten likaså. Och, om vi driver det så långt det behöver drivas för att hela paradigmskiftet ska fungera: Att vi inser att sexualiteten hör till äktenskapet och bakom den stängda sovrumsdörren. 

Problemet är strukturellt. Och roten till det sitter i våra egna huvuden. I det paradigm vi kollektivt hyllar och lever efter idag som går ut på att vi har RÄTT till sex. Rätt att få det privata - avkläddhet och nakenhet - serverat för våra ögon. Rent fysiskt, men även visuellt. Även i media. 

Det går att ropa och låtsas vara upprörd, som Aftonbladet gör. Men vad tjänar det till, och vem vinner på det, om vi inte är beredda att ta itu med problemet som ligger i bottnen på detta elände?