Reflektioner rörande mellanårsvalet i USA

Så småningom börjar dammet lägga sig och någon form av resultat börjar utkristalliseras efter det amerikanska mellanårsvalet. Tyvärr är resultatet, varken gällande representanthuset eller senaten, klart ännu - även om det pekar mot att demokraterna kommer att behålla sin tunna majoritet i senaten och republikanerna tar över i representanthuset. Det att valresultatet fortfarande dröjer är förstås en skandal och är ägnat att ytterligare försvaga tilltron till valsystemet, men så här är det tyvärr i USA idag.

Det man kan säga i detta skede är att den väntade (och i media fruktade) "röda vågen" uteblev. Hur detta ska tolkas är förstås svårt att säga, men både till höger (med vissa undantag) och speciellt till vänster är bedömningen den att Trump är den stora förloraren i detta val. Tyvärr kommer detta ändå knappast att hindra honom från att försöka bli president på nytt 2024. Men troligtvis ger detta valresultat ändå hans tilltänkta konkurrenter om kandidaturen inom det republikanska partiet - främst De Santis - råg i ryggen och vind i seglen.

Nu ska ingen missförstå detta. Trump gjorde mycket rätt under sin tid som president, och jag skulle gärna ha sett att han hade vunnit valet 2020. Men 2024 är han 78 år och för gammal för att axla det ansvar som presidentskapet i USA innebär. Dessutom är hans person så kontroversiell idag att redan en presidentkandidatur skulle splittra USA ytterligare. Så trots allt det goda han gjorde som president är det dags för nya förmågor nu. Tyvärr ser det just nu ut som att han själv inte inser detta.

En annan sak man kan slå fast är att det är media som har den yttersta makten i USA idag. Detta såg vi redan i presidentvalet 2020 där media avgjorde valet genom sitt skyddande av Biden från allt som kunde ha fått honom att se dålig ut. Aldrig tidigare har en presidentkandidat t.ex. kunnat genomföra en presidentvalskampanj sittande i sin källare. I tidigare val skulle media ha slitit sönder en sådan kampanj, men nu var det viktigaste att besegra Trump. Och det lyckades media med.

Det bästa exemplet på medias makt i detta val personifieras i Pennsylvanias nyvalde senator John Fetterman. Det var på förhand klart att detta senatsval kunde komma att bli det val som avgjorde vem som skulle få makten i senaten, och media gick därför igen in och skyddade, genom grova lögner, hans kandidatur. Bakgrunden är att Fetterman, i maj 2022, råkade ut för en allvarlig stroke som har gjort att han ännu idag inte klarar av att uttrycka sig, särskilt inte i komplexa frågor. Den valdebatt som ordnades mellan honom och republikanen Mehmet Oz var en plåga att se. Fetterman klarade inte av att ge tydliga svar på flera frågor och det stod klart att han, åtminstone så här nära inpå hans stroke, helt saknar de mentala förmågor som krävs för att fungera som senator.

Men omdömet i media var att han klarade debatten mycket bra. Vilket alltså var en grov lögn. Men de flesta röstberättigade såg tydligen inte debatten utan trodde de lögner media serverade dem - och valde att rösta på Fetterman trots hans svårigheter att (åtminstone) uttrycka sig. Således lyckades media, igen en gång, avgöra ett politiskt val i USA till vänsterns/demokraternas fördel.

Nu skyller jag alltså på media. Men egentligen är det förstås väljarna det är fel på. Den som röstar har ett ansvar att se till att de inte blir lurade av media på detta sätt. Men tyvärr är det så idag att de flesta människor gärna låter sig bli lurade. Jag kommer osökt att tänka på Bo Giertz ord om att ett folk har sådana ledare de har förtjänat.