Domsöndag

Den som Gud har sänt talar Guds ord, för Gud ger Anden utan begränsning. Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom. (Joh. 3:34-36)

Dessa verser är hämtade ur Joh. 3 efter det nattliga samtal Jesus hade med rådsmedlemmen Nikodemus och finns strax efter det vi brukar kalla "Lilla Bibeln" i Joh. 3:16ff. "Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."

Idag är det domsöndag, och temat är "Den yttersta domen". När man idag talar om domen och det att alla människor en dag kommer att stå inför Guds domstol och bli dömda får de flesta människor "dåliga vibbar" som det brukar heta. Vi tycker att det låter skrämmande.

Och det är det. Att ställas inför en Gud som vet och ser allt för att få våra liv utvärderade och bli dömda av honom är inget som kan sluta väl, eller hur? Speciellt inte som denne domare kräver fullkomlighet av alla som ställs inför honom.

Hur är det med dig? Eller med mig? Klarar vårt liv denna bedömning? Vi vet förstås vilket svaret på den frågan är. Vi klarar det inte. Vi kommer inte över ribban.   

Bibeln gör klart för oss att det finns två sätt Gud ser på oss människor. Eller rättare sagt två alternativ för hur Gud kan se på oss. Antingen ser han på oss med vrede, eller så ser han på oss i nåd. Vreden eller nåden. det är de två alternativ som finns. Och Bibeln är också klar och tydlig med vad vi människor har förtjänat. Ställs vi inför Gud i oss själva och får det vi har förtjänat, då är det vreden som gäller. Guds vrede, en fällande dom och ett fruktansvärt straff. Ett evigt straff. Och ingen, INGEN, kan hävda att detta straff är orättvist. Vi har nämligen alla syndat, och syndens lön är döden.

Detta är den naturliga människans situation inför domen. Så det är verkligen inte konstigt att allt med domen låter skrämmande. Det gör det helt enkelt för att det ÄR skrämmande. Ja, mer än så. Det är fruktansvärt.

Men så har vi denne Jesus. Denne Immanuel, Gud med oss. Gud FÖR oss. Inte Gud mot oss, utan Gud för oss. Bibeln gör klart att när det blir dags för domen är det Jesus som kommer att fungera som domare. Och vi kommer ihåg vad som sägs om honom: "Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd."

Jesus levde ett alltigenom fullkomligt liv. Han klarade det. Han kom över ribban. Men i stället för att få det pris, alltså himmelen, han hade förtjänat tog han det straff vi människor, du och jag, hade förtjänat. Inte för att vi är värdiga. Nej, verkligen inte. Men för att Gud älskar oss människor. Alla människor, utan undantag. Hur vidriga och o-älskvärda vissa, ja egentligen alla, av oss än är gick Jesus in i vårt ställe och tog vårt straff. Han tog ditt straff, och i stället får du hans förtjänst.

Detta är evangeliet. Detta är vad den kristna tron handlar om. Nåd, och nåd utöver nåd. För den som inte själv klarar av att leva det liv som Gud kräver. För den som vet sig vara en syndare som inte kan frälsa sig själv. För den som inte kommer över ribban. En sådan människa erbjuds frälsning av nåd. För Jesu och hans korsdöds och uppståndelses skull. Detta erbjuds, och skänkes, dig och mig. Om vi vill ta emot det.

Alternativet finns nämligen alltid också där. Alltså vreden. Att gå in i domen i eget namn och förtröstande på egna gärningar. Utan tro på Jesus. Utan att lita på och förtrösta på honom och hans förtjänst. För den människan gäller orden i Joh. 3. "Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom." och "Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn."

Tänk vad fruktansvärt! Fruktansvärt framför allt för att det är så oerhört onödigt att gå förlorad när allt redan har gjorts klart. För alla.

Det finns alltså två sätt att komma till domen och inför den rättfärdige och slutgiltige domaren. Vi kan komma i Jesu namn och i den nåd som erbjuds oss alla för intet. Och få höra en friande dom. "Kom, ni välsignade!" Eller så kan vi komma i vårt eget namn och under Guds vrede och få den fällande dom vi förtjänat och så höra de fruktansvärda orden: "Gå bort ifrån mig, ni förbannade!"

Två alternativ. Två sätt. Två utgångar. Evigt liv eller evig död.

Gud vill ingen syndares död, säger oss Guds ord. Och det är sant. Därför gjorde han i Jesus allt som behövde göras för att säkra oss för himmelriket och för evigheten. Denna gåva erbjuds oss alla. Vi ska inte visa den ifrån oss. Inte av någon som helst orsak. Det är det sämsta beslut vi någonsin kan göra. Nej, vi får tro och ta emot. Utan att på något sätt ha förtjänat det. Av nåd och så få stå i denna samma härliga nåd. Också inför Guds domstol.