Om kvarnstensteologi och om stenarnas rop

Ibland blir jag bara så fruktansvärt bedrövad. Eller arg är kanske en mer korrekt beskrivning av min sinnesstämning. Som nu idag när jag läste Svenska Yles intervju med biskop emeritus Björn Vikström. Vikström hävdar, i och för sig helt riktigt, att det finns en hel del som kyrkan har gjort galet som det behöver göras upp med. Men sedan blir det, förstås, helt galet. Som exempel nämner han nämligen samkönade pars rätt till vigsel, även kyrklig sådan.

Nu ska jag säga detta så tydligt jag bara kan: Kyrkan behöver absolut inte göra upp med det att vi inte viger samkönade par. Detta är rätt och riktigt och något som vi hur tydligt som helst kan visa att vi gör i enlighet med Guds i Bibeln uttryckta vilja. MEN! Det kyrkan absolut borde göra upp med är de lögner många präster, och Vikström bland dessa, sprider och som går ut på att Gud numera av någon anledning skulle välsigna det som han förbjuder i sitt ord. Detta är att lura och bedra de homosexuella, och således något vi har all orsak att skämmas över, korrigera och be om ursäkt för. Kort sagt: Det är något vi behöver göra upp med.

I en tidigare artikel på Svenska Yle informeras vi om att ungefär 70% av kyrkans medlemmar och en klar majoritet av kyrkans präster anser att kyrkan borde viga homosexuella. Detta är förstås fullständigt fruktansvärt. Jag brukar, utifrån Mk. 9:42, kalla detta för "kvarnstensteologi". En kyrka som på detta sätt har gått vilse – och som leder människorna vilse – har, utan ett radikalt gudomligt ingripande, ingen framtid som kyrka. Eventuellt som förrättningsautomat och någon form av kulturell inrättning, kanske, men inte som kyrka.

Kyrkan har flera uppdrag, och det främsta är förstås att sprida evangeliet. Ett annat uppdrag, som idag inte kan betonas tillräckligt starkt, är det som nämns i Judas korta brev i den tredje versen. Nämligen detta om att "kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga". Redan när Judas, Jesu bror, skrev sitt brev hade det "nästlat sig in vissa personer som ... förvanskade Guds nåd till försvar för omoral..." (vers 4) Idag har detta skett på en allt bredare front.Vigsel av samkönade är förstås inte någon central sak i sig, men acceptansen av detta vittnar om en djup erosion i tron på och viljan gällande att hålla fast vid Guds ord.

Kyrkan har alltså som sin uppgift att kämpa för tron och föra denna vidare till kommande generationer. Detta sker förstås ännu i kyrkan. Det finns många trogna arbetare som verkar, mer och mer i det fördolda, för just detta. Men de blir allt färre, och en allt större majoritet av kyrkans arbetare – och speciellt dess ledning – har idag mer eller mindre blivit fientligt inställda till detta uppdrag och motarbetar det. Jag tror därför att vi idag i allt högre grad behöver inse att detta uppdrag kommer att skötas utanför vår kyrkas finare salar. Uppdraget utförs givetvis ändå, men det görs inte av de som har fått som sin uppgift att leda arbetet och övervaka att det görs på rätt sätt. Snarare då tyvärr så att dessa motarbetar sådana som vill vara trogna Kyrkans uppdrag och Kyrkans Herre.

Givetvis kommer Gud inte att tillåta att uppdraget att kämpa för tro och att föra den vidare tystas ner och utplånas. Uppdraget blir svårare att utföra när de som borde göra det inte sköter sitt uppdrag och i stället motarbetar sådana som ännu är villiga att göra det. Men om de som skulle göra det vägrar kommer "stenarna att ropa". (Luk. 19:40)

Kanske vi nu börjar vara där?