Judas, Herrens jordiske bror, skriver i sitt korta brev om vikten av att kämpa för den tro som "en gång för alla överlämnats åt de heliga". (v. 3) Denna kamp har givetvis tett sig på olika sätt i olika tider. När vi ser på kyrkohistorien märker vi att tider av avfall och tider när olika villoläror givetvis har påverkat den kristna kyrkan i världen i alla tider, men alltid har det gällt att den tro som Judas skriver om har överlevt och så förts vidare till följande generationer.
Tron går, kunde vi säga, genom historien som en stafettpinne, från generation till generation. Idag lever vi tyvärr i en tid av kraftigt avfall och där många kyrkoorganisationer helt tycks ha tappat greppet om vad deras uppgift är. Att hålla fred med världen och tidsandan har blivit viktigare än att kämpa för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga.
Vad ska vi då göra som ser detta avfall och det hot mot den sanna kristna tron detta avfall innebär? Givetvis kan, och ska, vi uppmana kyrkornas/vår egen kyrkas ledning att omvända sig. Vi behöver också be för dem och för den kyrka vi är en del av. Men vad ska vi göra om avfallet bara blir mer omfattande och, som i vår kyrkas fall, har lett till att det kyrkans ledning står för och förkunnar har blivit en helt annan/ny religion? Vad ska vi göra om vi inser att den kyrka vi tillhör inte längre klarar av att uppfylla sin uppgift att föra tron vidare till kommande generationer? För därhän har det faktiskt gått idag. Vad är vårt ansvar, helt konkret, i en sådan situation? För det ska vi veta: Ansvaret att föra kampen för tron i vår tid, det är vårt och ingen annans. Det handlar om inget mindre än om att tron ska kunna föras vidare till kommande generationer.
Detta är en oerhört svår, och viktig, fråga. Jag har inget färdigt svar, men det håller på att bli allt tydligare att vi behöver göra något för att inte riskera att trons stafettlopp genom historien i vårt land bryts i vår tid. Det allt avgörande är förstås att inte gå framåt utan Herren och att inte stanna kvar om och när Herren går framåt. Nu är emellertid tiden sådan och situationen så allvarlig att det (åtminstone rent mänskligt sett) är mycket svårt att motivera att stanna kvar, just utifrån perspektivet att vi inte kan eller får låta trons stafettpinne bli tappad.
Vi står inför allvarliga tider och stora avgöranden.
Tidigare idag fick vi återigen bevis på hur illa det är ställt, https://arenan.yle.fi/poddar/1-71850795 , ( B-G Å berättar bl.a att kyrkan inte är "hel" förrän allt och alla tillåts.... )
SvaraRaderaAnonym 18:10. Oj, oj. Men som sagt: Det är en helt ny religion Åstrand står för. Synden och syndafallet har helt avskaffats.
RaderaJa redan 1992 eller däromkring sade Han i Pedersöre kyrka att vi inte behöver några syndalistor ( underförstått i vår gosiga ankdammsgemenskap med broder john Vikström och andra teologutbildade)) välfärdsuppblåsta
RaderaJag undrade redan då om Han bara menade adiaforalistorna från olika puritanska grupper.. tydligen inte ty nya testamentets och speciellt Johannes uppenbarelse har klara och tydliga ord över vilka synder som gör att man utestängs från Guds Rike och den himmelska staden om man inte gör bättring omvänder sig ber om nåd bekänner där man gjort brott eller synd ångrar och tror synden förlåten . Och den lögn som många av dagens kyrkliga teologer gör mot Guds ord är trolldom och häxeri och gjort kan inte förlåtas utan att det blir klart i och för offentligheten att de bålda teologer och syndiga lekmän varit fega eller vilsna och förförda av onödiga lutherska och folkglädjespöbelnspråkliga spetsfundigheter vilket är följden av antikristi verksamhet i vårt fosterland där det numera börjar straffas om man sjunger eller spelar eller talar Guds ord och melodier i samhällsmedia skolor och på andra platser där de gudlösa inte vill ha sina samveten eller vad som eventuellt finns kvar av dem sårade. Som vår socialdemkratiske granne sade det ( när vi barn frågade)( "vi vill ha det som i sovjetunionen Men inte ( lika fattigt och svagteknologiskt?) Riktit som i sovjetunionen .
Snart har vi bådadera och det är inte bara socialdemonikratins materialistiska fel det är frihetsdemonikratinskapitalistnaziststalinistiska majoritetssyndafessynders fel lika väl skriver ulrik torsten nils psyktattare och författare
Du antar att det är Jesus bror som skriver, men det är långt ifrån klarlagt. Författaren kunde ju lämpligen citera Jesus direkt då men hänvisar till en tro som getts till de heliga (och inte direkt till honom?). Inga citat till Jesus men dock hänvisas till flera judiska apokyfiska texter (Henoks bok). Detta pekar på att texten är pseudepigrafisk och författaren är en något senare kristen som har ett sammanhang/församling där dessa texter verkade spela en viktig roll.
SvaraRaderaAnonym 18:22. Han säger det rakt ut att han är Jesu bror. Att han är ödmjuk ska inte missförstås för något annat.
RaderaTvärtom så står det i te rakt ut. Man kan anta att författaren anspelar på att vara Jesu broder. "Från Judas, Jesu Kristi tjänare, Jakobs bror, till de kallade som är älskade av Gud fadern och bevarade åt Jesus Kristus."
RaderaAnonym 20.19. Rakt ut och dessutom väldigt ödmjukt! Jakob i detta sammanhang är Jerusalemförsamlingens förste ledare och tillika Jesu bror. Så om Judas är Jakobs bror är han också Jesu bror.
RaderaVem är det i grund och botten som ska föra tron vidare till följande generationer? Svar: de enskilda kristna. Det är de som har förutsättningarna i form av den personliga kontakten, låt vara att den befrielse som puberteten innebär och som leder till mental, ekonomisk och ekonomisk självständighet utgör ett enormt hinder även där. De allra flesta föräldrar får uppleva, att deras barn bryter upp från familjens heliga normer - så länge det inte finns ett ekonomiskt incentiv som får exv en arvinge att hålla sig inom ramarna.
SvaraRaderaDen lutherska kyrkan (inklusive de fria bekännelsekyrkorna) tronar som Svea rike på minnen "från fornstora dar", då man trodde sig ha monopol på religionsutövning och vid behov kunde ta till både mutor och lämpor för att hålla skocken församlad. Ändå är historieskrivningen skev, vilket de otaliga konflikterna i stort och smått vittnar om.
Med ökad allmänbildning, ökat självmedvetande och mångfacetterad världsbild finns det i våra dagar snart sagt lika många livsåskådningar som det finns individer, ja, bortsett då från de slutna ghettona. Den splittringen får ingen kyrka i världen bukt med genom auktoritär förkunnelse von oben.
Man kan alltid kritisera den lutherska kyrkan för svaghet och bristande förmåga. Då kunde man kanske ge ett hållbart tips för lämpliga arbetsmetoder: hur lösa den gordiska knuten?
Eller så kan man tro sig hitta ett bättre sammanhang på annat håll. Frågan är om det finns någon tänkbar adress, där transfereringen fungerar påtagligt bättre. Eventuellt kan man hitta ett litet inåtvänt kotteri, som tjurande kryper ihop och säger: Vi har ändå rätt!
En spurgu bara
"En spurgu bara". "Vem är det i grund och botten som ska föra tron vidare till följande generationer? Svar: de enskilda kristna."
RaderaSant, till en del. Men om de förleds av falsklärande herdar blir det svårt med det också.
"Då kunde man kanske ge ett hållbart tips för lämpliga arbetsmetoder: hur lösa den gordiska knuten?"
Det är verkligen inte fråga om någon "gordisk knut". Och svaret är enkelt och har getts många gånger. Omvänd er och tro evangelium!
"Det är verkligen inte fråga om någon 'gordisk knut'. Och svaret är enkelt och har getts många gånger. Omvänd er och tro evangelium!"
RaderaDet här svaret är fantastiskt! Alltså i den meningen, att den på ett underbart ignorant sätt struntar i frågan och den kommunikationsteoretiska problemställning som ligger bakom.
Om världen vore så enkel som svaret låtsas antyda, skulle de konservativa lutherska frikyrkorna, till skillnad från de kyrkor som häcklas, notera enorma framgångar som trovärdiga förmedlare av evangelium. Envar får avgöra om så verkligen är fallet.
En spurgu bara
"En spurgu bara". Hur definierar du "framgångar" här? I antalet medlemmar? Men tänk om det inte är det yttersta målet? Tänk om det är så att Herren förväntar sig trons lydnad och att han sedan ger växten i den mån han finner bäst?
RaderaSedan struntar jag inte alls i frågan. Jag gav ett svar, men du som tycks vara oerhört cynisk väljer att inte gilla svaret. Nå, det är förstås ditt val, men påstå inte att jag "struntar i frågan"!
" Hur definierar du 'framgångar' här?"
RaderaDu som kan din bibel kunde helt säkert vifta med lämpliga ställen som kunde vara nån sorts svar på din egen fråga, men det låter sig inte alltid göras. Annars brukar man nog antydningsvis tala om kvalitet som åtföljs av kvantitet. Eller, för att ta ett handelsaxiom: äkta vara finner alltid sina köpare. Frågan är förstås om man kan hänvisa till vare sig kvalitet eller äkta vara och om det finns någon som kan duga som sakkunnig.
"Omvänd er och tro evangelium!" är en klassisk slogan, men inte mer än det heller. Och det är då verkligen inte ett gångbart svar på frågan om hur kyrkans tro ska kommuniceras i en värld som består av reflekterande individer och inte obildade massor. Sloganen väcker förstås tilläggsfrågor: Varifrån ska man omvända sig? Vart ska man omvända sig? Vad ingår i "evangelium", finns det kritiska tillägg typ motstånd mot kvinnliga präster, homosexualitet och annat därtill? Och den viktigaste frågan av alla: hur övertyga sekulariserade människor om att kyrkan, oavsett om man avser den lutherska kyrkan i allmänhet eller vilken som helst luthersk frikyrka, faktiskt har något att säga som det är värt att lyssna på?
Cynisk kan du vara själv, du som dömer till höger och vänster utan kunskap. Själv är jag en tänkande varelse och
En spurgu bara
spurgu 21 oktober 2024 kl. 18:15, i den "mood" du just nu befinner dig omvänder du ingen broder !
Raderahoppsan, det föll bort ett "i" i den föregående kommentaren...
Radera