Tredje gången gillt?

Igår gick den tredje ansökningsomgången ut för kyrkoherdetjänsten i Larsmo församling. Igen blev resultatet det samma - inga sökande. Thomas Fagerholm, kyrkofullmäktiges ordförande, konstaterar i ÖT att detta är "lite bekymmersamt". Så är det, förstås. Men det är egentligen mer än lite bekymmersamt. 

Saken är nämligen den att denna situation är resultat av en långvarig och medveten strategi från biskoparnas och domkapitlens sida. Jag var i tiden den förste som som fick klart besked från biskopen att det inte blir någon prästvigning om jag håller fast vid den kristna kyrkans nästan 2000-åriga syn att prästämbetet är förbehållet mannen. Eller om vi vill vara tydliga: Att prästämbetet är mannens börda att bära, inte kvinnans. Sedan dess har många andra drabbats av samma utgallring. Idag är situationen den att de flesta unga män med väckelserörelsebakgrund och en prästkallelse helt enkelt inte ens ids börja studera teologi eftersom denna väg till prästämbetet är stängd.

Vi som var de första som fick ett nej är idag i den åldern (och skulle ha haft den erfarenheten av församlingsarbete) att vi skulle ha varit aktuella för att söka kyrkoherdetjänsten i Larsmo. Problemet är att vi alla idag gör annat än arbetar som präster, och att vi därför förstås inte kan söka denna tjänst. 

Som sagt är detta resultatet av en långvarig och medveten strategi. Det är biskoparna och domkapitlen som är skyldiga till den uppkomna situationen men det är församlingarna och församlingsmedlemmarna som får lida följderna av den. Församlingarna och församlingsmedlemmarna kan inte åtgärda det uppkomna problemet, men biskoparna och domkapitlen skulle kunna göra det. Men det kommer de inte att göra eftersom de vet att de skulle få skit för det i media och få den allmänna opinionen mot sig - något de är mer rädda för än något annat. 

Det största problemet här är ändå något som inte syns så alldeles tydligt för den som inte är insatt i kyrkans liv, varför denna sak inte lyfts fram i media (annat än då den får sina mest extrema uttryck). Det allra största problemet är att kyrkan, som ett resultat av den ovan nämnda medvetna strategin, helt håller på att avfalla från biblisk, kristen tro och på många håll redan har gjort detta. Hur kan resultatet, rent mänskligt sett, bli något annat när teologer som inte bryr sig i Guds ord blir prästvigda medan sådana som gör det förvägras vigning? Detta gör att kyrkans förkunnelse korrumperas, och där förkunnelsen blir felaktig blir också kyrkans liv och tro det samma. Och till sist tystnar evangeliet. 

En sådan kyrka kan inte överleva som kristen kyrka. Frågan är bara när (inte om) domen kommer. 

Det som nu sker i Larsmo är inte ännu denna dom, nej inte på långa vägar. Men det är ett symptom som visar vart vi är på väg.