onsdag 29 oktober 2025

Svammel, men inget svar

I detta nummer av Kyrkpressen ingår en insändare/ett öppet brev jag skrev efter debatten om prästbristen i Slaget efter tolv den 6. oktober. Insändaren innehöll en fråga till BG Åstrand, en fråga som han av redaktionen gavs möjlighet att svara på i anslutning till insändaren. Tyvärr svarar Åstrand inte på min fråga. Jag undrar om han överhuvudtaget läste det jag skrev? Hur som helst sätter han mer än halva sitt svar på att diskutera min person i relation till en fråga jag inte alls berörde i min insändare (frågan om kvinnliga präster). Det säger väl egentligen allt som behöver sägas om kvaliteten på Åstrands svar. 

I resten av svaret kommer Åstrand med ett par synnerligen märkliga påståenden. Först säger han "För att vara ett levande levande och verksamt ord kräver det [Guds ord] att kyrkan söker den rätta förståelsen, uttryckssätten och tillämpningen i varje tid".

Detta är synnerligen anmärkningsvärt. Guds ord ÄR levande och verksamt. (Hebr. 4:12) Men detta är ett faktum som s.a.s. står för sig självt och inget som vi människor måste göra gällande genom våra strävanden. Det Åstrand gör här är att han reducerar både Gud och Bibeln på ett sätt som verkligen inte anstår en luthersk präst eller biskop. Detta alldeles speciellt som det han egentligen gör är att ställa upp det att vi förändrar Guds ord (för det är vad han talar för) som ett villkor för att det ska vara levande och verksamt.

Detta är något alldeles fruktansvärt. Det Åstrand gör här är att han avskaffar Gud, hans ord och hans Ande som livsnerv och livsmärg i kyrkan för att ersätta dem med människan och hennes agerande. Detta är ytterligare ett bevis för att det Åstrand står för är något helt annat än den kristendom som borde vara gällande i vår kyrka. Eller om vi säger det på ett annat sätt: En kyrka som på detta sätt helt dräneras på det som ger henne liv kommer att dö. Det finns helt enkelt inga förutsättningar för liv kvar.

---

Det andra märkliga påståendet är av mindre vikt, men likväl också det märkligt. Åstrand skriver om min "ensidiga strävan att försöka definiera vem som är en villolärare". 

Jag förstår inte vad han avser här. På vilket sätt är det jag gör "ensidigt"? För att jag inte har diskuterat det med honom? För att han inte håller med om att det finns villolärande präster i kyrkan? Som sagt, jag förstår inte vad han avser. Ett gott råd till Åstrand kunde vara att i stället för att i mer än halva sitt svar diskutera en fråga som jag inte alls lyfte i min insändare så skulle han i stället ha öppnat upp gällande detta. Det alldeles särskilt eftersom det var just detta jag fokuserade på i min insändare. Ja, och så kunde han ju faktiskt också ha åtminstone försökt svara på min fråga. Men nej. Det var nog att hoppas alldeles för mycket.  

 

25 kommentarer:

  1. Kan du publicera din insändare här.?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det kan jag.

      I Slaget efter tolv 6/10 diskuterades prästbristen i Borgå stift. Tyvärr tog tiden slut och mycket blev hängande i luften. Det var speciellt en fråga som jag inte hann ställa till Bo-Göran Åstrand, och eftersom jag menar att denna fråga är så viktig väljer jag att ställa den i detta öppna brev i stället.
      Du, Bo-Göran, sade att alla som ska bli prästvigda bör vara beredda att samarbeta med alla präster i alla uppgifter och det helt villkorslöst. Nå, nu säger Guds ord något annat. Där varnas vi för villolärare och för att ha något med dessa att göra. (Bl.a. Tit. 3:10 ) Nu finns det bevisligen villolärande präster i vår kyrka – bl.a. sådana som välsignar det som Guds ord kallar synd när de viger samkönade par. Ett annat exempel är sådana präster som i sitt teologiska tänkande har avskaffat syndafallet och därmed också indirekt avlägsnat behovet av en frälsare och som således helt tydligt har skapat sig en ny religion.
      Guds ord gör alltså klart att vi ska dra oss bort ifrån sådana och inte ha något med dem att göra. Men du säger att den som vill få prästvigning måste vara beredd att samarbeta med alla präster i vår kyrka utan undantag. Vems ord väger tyngre här? Ditt ord eller Guds ord? Eftersom dessa två på denna punkt utesluter varandra går det inte att följa båda. Så igen: Vad gäller i vår kyrka, biskopens ord eller Guds ord?

      Radera
    2. Man kan väl säga att biskopen tycks anse att människan är gud (Gud med liten bokstav därav).En av huvudarkitekterna bakom den dystopi vi är i och som accelererar med hjälp av bl.a.pandemier,krig etc.är khazaar-juden harari som huvudrådgivare till wef (world economic forum).Han har bl.a.skrivit en bok "Homo Deus" ("Människan Gud").Som öt-läsare fick vi för ett antal år sedan reda på att denna bok,en av de absoluta favoriterna,finns i skribent sofie staras bokhylla.Det var ju dehär med media och biskopens kommentarer åt dito.

      Ett råd åt biskopen kunde vara det som Jursinov,då tränare i TPS,gav landslagsbacken Tom Koivisto: "Sinä parempi juoksija"!

      Radera
    3. Svaret borde ha varit koncist: ungefär så här: 'för en kristen enskild, kyrka, församling eller denomination är det Guds Ord det Levande =den levande Herren Jesus Kristus!!!@//** och det i Bibelen förutskrivna Gudsordet Lag och Evangelium som alltid gäller mer än biskopars prästers eller enskildas styckverksutsagor och förfalskande av vittnesbörd och förfalskandet av Bibelns Vittnesbörd om Herren Jesus Kristus Herren Allsmäktig som regerar i och med Fadern och den helige Ande som den enda levande Gud[en].. koncist sa jag men inte nödvändigtvis kort och konsist.
      Häls torsten nils ulrik morgonskrivare

      Radera
  2. En anmärkning Kristian; ERSÄTT ORDET " LUTHERSK' MED BIBELTROGEN PRÄST TROENDE ELLER BISKOP. DET FINNS ANDRA VI VI FLYENDE FRÅN SKÖKAN EVL.FI SOM KANSKE LÄSER IBLAND

    SvaraRadera
  3. "Ensidigt", ja dår fick du nåt att fundera på. Kan finnas en och annan sanning i det.

    SvaraRadera
  4. "Ett annat exempel är sådana präster som i sitt teologiska tänkande har avskaffat syndafallet och därmed också indirekt avlägsnat behovet av en frälsare och som således helt tydligt har skapat sig en ny religion."

    Detta är en halmgubbe. För det första används inte ordet syndafall i bibeltexterna. Det är en senare tillkommen beskrivning (=rubrik i 1917 års översättning i 1 Mos. 3). I judisk teologi finns inte heller en sådan tolkningstradition som Kristian företräder. Sedan lång tid har kristna identifierat skapelseberättelsen (-erna) som just berättelse, inte något som hänt historiskt (Adam, Eva, talande orm, Gud på kvällspromenad, osv). Det är en banal och smal tolkning av frälsning att avsaknaden av ett exakt definitivt syndafall i en lustgård är något avgörande för kristendomen och nåt kristenomen inte kan existera utan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 13:46. Du har fel. Syndafallet är en mycket central del i den kristna läran. Det förklarar varför människan är sådan hon är och varför hon behöver en frälsare och en frälsning.

      Radera
    2. Kristian:
      Att människan gör synd/är syndig är en väsentlig del av kristendomen, men syndafallet inte så mycket. Därför år bibeln också relativt tyst om den berättelsen, det var nåt passerat redan på bibelns tid. Inom judendomen så kallas vår böjelse för ont och gott för yetzer.

      Och skulle bibeln vara det enda vi har att gå på så kanske du har ett case, berättelsen om paradiset skulle kunna förklara nåt åtminstone, och motargument skulle vara på samma plan kunskapsmässigt. Men nu vet vi så mycket mer om vår historia och därmed våra förutsättningar. Ingen Adam, ingen Eva, inget paradis, men en berättelse.
      Människans beteende/böjelse är en produkt av dess utveckling.

      Radera
    3. "Guds ord ÄR levande och verksamt. (Hebr. 4:12) "

      Det låter sig sägas, så som så mycket annat, typ att månen är en ost på himlen. Men är det sant?

      Vad avses i så fall med "Guds ord"? Inte kan det vara Bibeln i varje fall.

      Bibeln är en bok, skriven av människor. Den är översatt helt eller delvis till tusentals språk. Översättningsarbetet har gjorts av människor, som betraktat texten som ska översättas som ett passivt ting och funderat på hur man bäst ska översätta orden och meningarna så att de blir begripliga och meningsfulla för den tänkta mottagaren i en annan språkgrupp eller ett annat tidevarv.

      Om Guds ord är levande och verksamt i sig själv är alla översättningar onödiga, för Gud som står över alla språk kan göra sig förstådd av vilken människa som helst som talar vilket språk som helst.

      Det kan tänkas att texten innehåller hemligheter som inte är begripliga för vem som helst och när som helst. Det motiverar i så fall alla översättningar och kanske alla i de olika språkgrupperna befintliga sinsemellan konkurrerande översättningarna, typ Bibel 2000 och Folkbibeln.

      Den här alternativa, senare uppfattningen borde vara den mest motiverade i synnerhet för lutherska väckelserörelser, som ju anser att Ordet kan förkunnas rätt bara av (manliga) präster och teologer med särskild utbildning. Hela den här konstruktionen i sig bygger ju på någonting annat än tanken på att Bibeln skulle vara ett levande och kraftfullt väsen - varför skulle väl Ordet annars behöva ta omvägen via några som helst präster?

      Och om Bibeln skulle vara ett levande Guds tilltal, som somliga älskar att tro: varför skulle tanken ha stannat på första århundradet, då texterna blev skrivna? Har inte Gud någonting alls att säga till de människor som lever 2000 år senare?

      Radera
    4. Anonym 15:28. När jag skriver att vissa har avskaffat syndafallet avser jag att de har avskaffat det faktum att människan inte är sådan hon en gång skapades av Gud. Jag kunde ha varit tydligare där, men det torde framgå av sammanhanget för alla som bekantar sig ordentligt med det. Så nej, du behöver, för sakens skull, inte haka upp dig på själva syndafallsberättelsen.

      Radera
    5. Anonym 16:38. Givetvis är det Bibeln. Ja, den är skriven av människor och översatt av människor, men likväl är den Guds ord.

      "Om Guds ord är levande och verksamt i sig själv är alla översättningar onödiga, för Gud som står över alla språk kan göra sig förstådd av vilken människa som helst som talar vilket språk som helst."

      Nej, så är det inte. Gud har valt att ge oss sin uppenbarelse i just denna form. Varför vet vi inte, men så är det.

      "
      Den här alternativa, senare uppfattningen borde vara den mest motiverade i synnerhet för lutherska väckelserörelser, som ju anser att Ordet kan förkunnas rätt bara av (manliga) präster och teologer med särskild utbildning."

      Vem menar du anser det? T.ex. både LFF och SLEF/SLEY har lekmannapredikanter som i vissa fall helt saknar teologisk utbildning. För att ta de två exempel jag känner bäst till.

      "Och om Bibeln skulle vara ett levande Guds tilltal, som somliga älskar att tro: varför skulle tanken ha stannat på första århundradet, då texterna blev skrivna? Har inte Gud någonting alls att säga till de människor som lever 2000 år senare?"

      Bra fråga. Kanske svaret är att för att Gud älskar oss och vill att vi inte ska behöva sväva i ovisshet vad hans vilja och hans ärende till oss människor är? På den sista frågan är svaret förstås det som hela denna diskussion handlar om. Det är inte ett dött ord/en död bokstav utan Guds ord är levande och verksamt. Således talar det ännu idag till oss.

      Radera
    6. "Givetvis är det Bibeln."

      Hebreerbrevet fogades först senare som en komponent i den sammanställning som kom att kallas Bibeln. Citatet du anför hänvisar alltså till sig själv, för även det där citatet ska väl vara Guds ord det också, men formulerar sig om "Guds ord" alltså utanför sig själv. Är det inte lite krystat att tala om sig själv i tredje person?

      "Nej, så är det inte. Gud har valt att ge oss sin uppenbarelse i just denna form. "

      Det VET du ju inte med säkerhet, du bara HÄVDAR att så skulle vara fallet. Men faktum kvarstår: Bibeln är en bok som översatts till många språk, med dispyter mellan engagerade om vad som skulle vara den rätta översättningen. Ändå påstås det vara Guds levande och verksamma ord. Hur vet du det? Märks det nånstans? Eller är det bara högtidliga formuleringar utan innehåll? På vilket sätt är Bibeln Guds ord mer än den här bloggen?

      Ditt svar på den sista frågan lyfter katten på bordet: Vilket väger tyngre för dig: Bibeln eller dina egna åsikter om Bibeln och livet i allmänhet?

      Radera
    7. Anonym 15:10. Hur månne det är att vara så där oerhört cynisk som du är? Eller nej, jag vill inte veta. Jag tycker bara att det är så oerhört tragiskt.

      Men till saken. Vi har den kanon vi har, och den har uppkommit på det sättet att den kristna kyrkan har känt igen de böcker som hör hit och över tid utkristalliserades den kanon vi har idag. Att i vår sena tid - som du gör - börja ifrågasätta denna är att sätta sig på alltför höga hästar. Så nej, det fungerar inte.

      Observera nu mycket noggrant att det inte är jag som hävdar eller vet något med en viss säkerhet. Det är den kristna kyrkan som hävdar och vet. De dispyter du talar om existerar inte när det gäller något som har någon som helst betydelse för innehållet i den kristna läran.

      Sedan kommer du in på den viktiga frågan: "Märks det någonstans?".

      Svaret är att det behöver du ta reda på själv. Läs Bibeln under bön om Andens ledning! Det har kristna gjort i alla tider och de har märkt det du frågar efter. Du kan också få dela denna erfarenhet. Om du vågar. För notera att det är livsavgörande och livsförändrande. Så min gissning är att du inte vågar.

      Radera
    8. Tror du inte att människor världen över i alla tider har gjort just det du skriver om i ditt sista stycke? Resultatet ser vi med all önskvärd tydlighet: det finns ingen sådan erfarenhet som du skriver om. Åsikter finns det nog om allting, klickbildningar, samhörighet och social kontroll, belöningar och utfrysningar, men därvid stannar det. Frågan är om du vågar se just det, på tal om att våga...

      Här på bloggen är det du som skriver, som en självutnämnd företrädare för någonting större, med själv antagen makt att kalla somliga för cyniker och andra för villolärare.

      Du har rätt till din åsikt och svarar själv för dina omdömen om andra. Jag har rätt att ifrågasätta ditt sätt att sitta på höga hästar och att undra om det ens finns någon häst. Jag kan ställa frågor om din faktiska kunskapsbas, men du svarar med generaliserande svar på ytlig slutanvändarnivå. Låt bli att fråga efter fakta, tro på mig! - se där cynismen i ett nötskal!

      Det problematiska med den skenbara enkelheten är att den är en illusion: https://sv.wikipedia.org/wiki/Bokstavstro

      Radera
    9. Anonym 08:03. "Resultatet ser vi med all önskvärd tydlighet: det finns ingen sådan erfarenhet som du skriver om."

      Nu måste du skämta. Har du alls träffat någon kristen människa? Nå, även om du inte har gjort det diskuterar du just nu med mig. Jag har den erfarenheten, varför du alltså på stående fot bevisats ha fel.

      "som en självutnämnd företrädare för någonting större"

      Ånej. Jag talar för mig själv. Men det är klart, det jag skriver om är sådant som den kristna kyrkan i alla tider har trott på och levt efter.

      Sedan visar du igen prov på extrem cynism när du avfärdar det kristna arvet och den kristna erfarenheten som en illusion. Det får stå för dig själv. Men om och när du vill bli fri från din extrema cynism (som måste vara jobbig att leva med) är du välkommen att ta mitt råd id en förra kommentaren på allvar!

      Radera
    10. "Jag har den erfarenheten, varför du alltså på stående fot bevisats ha fel."

      Erfarenheten, säger du? Intressant! Då måste det väl innebära någon sorts gudomlig vägledning, direkt från himlen? Men om du verkligen har den erfarenheten har du väl i så fall tillgång till Guds perspektiv på livet i allmänhet och alla människans/mänsklighetens problem på samma gång?

      Eller var det bara ord? För när allt kommer omkring kan du hävda vad som helst, som inte klarar av närmare granskning. Det var kanske personliga reflektioner, men med sådana har du inte bevisat någonting alls.

      Och cynisk som du är missförstår du mig säkert helt avsiktligt. Det jag menar är att enkelheten är en illusion, liksom bokstavstron. Verkligheten är komplex, ogripbar. Till och med för den som tror.

      Radera
    11. Att verkligheten ter sig komplex för oss enkla människor är sant. Därför är det bra att Gud gett oss sitt Ord i Jesus Kristus och sin Ande och därtill Bibeln till vägledning för frälsningen från synd och död,världen, vårt eget 'kött' och djävul ...
      Ty Gud är den levande verkligheten och Hans egenskaper så mångfaldiga och djupa och outrannsakliga vilket vi ser av skapelsen där vetenskapen ständigt möter nya saker och med allt större iver menar sig ha svaren. Som ofta nog överenstämmer med Bibelns visdom men på grund av tidens Gudsförnekelseanda så mörkar man det sammanhanget som vi ser av din lilla uppssts eller försök till en sådan.

      Radera
  5. Kristian 06:26
    "..att människan inte är sådan hon en gång skapades av Gud."

    Vad har du för belägg för detta påstående? Överlag brukar man hävda att människan är skapt med en fri vilja och att människan kan göra både ont och gott. Då är synden en konsekvens av detta.
    Sen måste man givetvis se detta ur ett biologiskt och historiskt perspektiv. Hur människan utvecklats, hur vi bedömer orsak och konsekvens och hur vi agerar på våra impulser. Förmågan till analys och att ta in olika perspektiv. Och framför allt, att kunna leva sig in i en annan människas situation. Dylika teman avhandlas både direkt och indirekt i bibeln med. Givetvis med ett flertusenårigt filter, men fantastiskt på många vis.

    Prime example är kanske Gud och Noa. I berättelsen tycker Gud uttryckligen att våldet är ett stort problem "Men inför Guds ögon blev jorden alltmer fördärvad och full av våld". Guds lösning på ondskan och våldet blir då att döda allt och alla. Gud varnar dock enbart Noa och har enbart för avsikt att rädda Noa för "...att du ensam är rättfärdig inför mig i denna tid", men i praktiken blir det även några av Noas släktingar. Noa varnar inte heller någon i sin tur utan bygger sonika en ark och går in i den med släkt och djur. Detta är medmänskligt sett en så märklig historia att många (alla?) biblar för barn väver in om att Noa varnade folk, berättade vad det handlade om osv, alla fick en chans osv. Men det är inget som finns i berättelsen. Den väcker såklart en massa frågor som kan leda in i goda samtal om en massa teman.

    Nu är såklart både Adam och Eva samt Noa och floden berättelser. Vi behöver inte (längre) leta efter historiska genetiska eller geologiska sanningar i dem då vi vet att mänskligheten är både äldre och mer mångbottnad än två människor ur lera. Och det fanns inte någon global flod sju meter över de högsta bergen (1 Mos 7:19-20).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 30 oktober 2025 kl. 10:56, i ditt sista stycke, hur vet du det ?

      Radera
    2. Anonym 23:21. En mycket bra fråga! Det lär inte komma något svar.

      Radera
    3. Anonym 10:56. "Vad har du för belägg för detta påstående?"

      Vi har Guds ord. Det räcker.

      "Hur människan utvecklats..."

      Jag hoppas att du inser att du här lägger fram din troslära. Jag hoppas också att du inser att jag inte omfattar denna. Det att du (och de flesta andra vilseledda människor) påstår att vi "vet" betyder inte att vi faktiskt vet utan att ni tror att ni vet. Notera mycket noggrant ordet "tror".

      Vad gäller Noa så är berättelsen i Bibeln mycket kortfattad. Tror du, på fullt allvar, att ingen av alla de som gick förbi medan Noa byggde sin båt inte frågade vad han höll på med? Och att Noa inte berättade (och varnade)? Det står inte, nej, men att anta att så skedde är inte alls att gå för långt. Sedan vad gällde/gäller Guds domar så vet han vad som finns i människornas hjärtan. Om han har gjort den bedömningen att det inte fanns något hopp för resten av mänskligheten så var det förstås så. Men även där gäller samma sak. Han kan ha varnat och berättat hur mycket som helst men det tas bara inte med i berättelsen.

      "Nu är såklart både Adam och Eva samt Noa och floden berättelser."

      Och det vet du hur? Ska jag bara ta dig på orden?

      Radera
    4. Kristian 06:03

      "Vad gäller Noa så är berättelsen i Bibeln mycket kortfattad. Tror du, på fullt allvar, att ingen av alla de som gick förbi medan Noa byggde sin båt inte frågade vad han höll på med? "

      "Vi har Guds ord. Det räcker." Eller som en annan skulle säga: cope harder.

      Ja kanske han sade det. Berättelsen förtäljer det inte men det är nog poängen med den, att det ska väcka till eftertanke och diskussion. För mig som några gånger per år packar bilen för långresa med familjen så väcks tanken på den logistiska mardrömmen. Läste ett exempel som är belysande: det finns ca 6.5 miljoner landlevande arter (dvs parvis ca 12 miljoner djur). Men vi avrundar till 6.5 för att hålla nere siffrorna i detta skede. Om det enbart tog en minut per art (de stod i nätta rader redo att trava in till sin plats) att lasta dessa så tar det 12 år. Dvs de flesta arter skulle hinna dö innan resan tog vid, såvida man inte hade dem att para sig ombord, eller i väntan på lastningen. Därtill skulle varje art ha sitt lilla habitat ombord. Samt mat. Och omvårdnad. Då jag lastar bilen brukar jag tänka att åtminstone hade Noa det lättare. Och att be om hjälp skulle ha lett till än värre logistisk katastrof, styra över många tusentals(?) lastare och djurskötare osv. Jag skulle högt ropa ut: "vad sa du nu igen Gud, två av varje art? Det är 6 år kvar med lastningen...säker på att ingen annan är rättfärdig och ovåldsam för jag slår banne mig ihjäl nåt snart!!!" Så arken kan leda till många intressanta diskussioner.

      Evolutionen är den, med överväldigande bevistyngd, bästa förklaringen för livets utveckling på jorden. Teorin är mycket väl underbyggd av geologi, fysik, genetik osv. Genetiken visar tex att det inte finns nån urmoder eller fader för ca 6000 år sedan, eller när nu "äkta" bibeltroende vill placera den. Det finns inga bevis för wn global flod. Våra kontinentalplattor nöter på med sina några cm per år, vilket passar bra med bergskedjor och de fossil wom hittas i dessa. Samt Hawaii som ett utomordentligt exempel. Eller unga Island som bara är ca 17 miljoner år gammal, vars utveckling vi kan följa år för år.

      Radera
    5. Det som genetiker i Ddr d v s östyskland hade kommit fram till om urmodern och urfadern ;att det var ett faktum mörkades redan då av ateistregimen men uppgifterna läckte till väst konstaterades vara god fakta och mörkades av den antikristiska evolitionsvetenskapen och dess avläggare. Det skriver jag ur mitt eget minnes källa sedan jag i tiden läst några artiklar

      Radera
  6. Detta är den yttersta tiden sade Jesus åt sina lärjungar då han ännu inte hade dött och återuppstått.
    Hur mycket mera är inte våra dagar de yttersta av de yttersta dagarna???++!!!++**//

    SvaraRadera