Dags för fixit!

Det blev inget "grexit". Precis som väntat. Den bakomliggande agendan är helt tydligt av sådan art och har så starka tillskyndare att det helt enkelt inte går att sätta sig upp mot den/dem. Att till och med Timo Soini och hans Sannfinländare gav efter visar, om något, att så är fallet. Tåget går på en rak räls mot en förbundsstat, och ingen tillåts ramla av eller stiga av. Det kunde nämligen försinka eller till och med omöjliggöra agendans förverkligande.

Detta tredje lånepaket till Grekland - och framför allt sättet på vilket det tillkommit - visar att vi, som EMU-land, redan bär gemensamt ansvar för de andra medlemsländernas skulder. Detta är ett stort och viktigt steg mot en förbundsstat. Och framför allt ett steg som har tagits i det fördolda och utan folkets mandat. Jag skrev tidigare om att våra politiker i Finland inte har någon fullmakt av folket att föra oss in i en Europeisk förbundsstat, och detta gäller alltfort. Ska Finland med i en "Europas förenta stater" så måste de som för oss dit ha ett mandat av folket att göra det. Ett sådant mandat kan, som jag ser det, endast fås genom en bindande folkomröstning. Så, när jag var ute och hackade ogräs på eftermiddaggen, slog det mig att det utan vidare är dags att dra igång en process som skulle kunna leda till att det hålls en sådan folkomröstning. Politikerna har redan gått på tok för långt utan att ha detta mandat. Givetvis inser jag att någon "fixit" aldrig kommer att tillåtas - igen för att det går emot och utmanar agendan och de som står bakom den - men jag menar att vi behöver göra vad vi kan för att bibehålla åtminstone ett sken av demokrati i denna fråga.

Nå, när jag kom in och slog på datorn såg jag att Paavo Väyrynen hann  före mig. Nå, gott så. Han får gärna stå för grovjobbet. Jag var redan och satte namnet under hans medborgarinitiativ, och i skrivande stund har nästan 2000 andra redan gjort det samma. (Antalet ökar väldigt snabbt just nu.) Här kan du göra det samma. Nu vet jag att många, liksom jag, har fått nog av Paavo Väyrynen för länge sedan, men detta är en så viktig sak att jag anser att man behöver kunna bortse från detta.

Det handlar inte om något mindre än om demokratins framtid, om vår frihet och vår rätt att själva bestämma över våra egna angelägenheter och vår egen framtid.