Förundran och förfäran

Det finns mycket egendomligheter i denna Immonen-gate. Jag har förundrats över mycket, och även förfärats. Först en förundran. En kommentator skrev att det är märkligt hur vänstern får tala i krigstermer hur mycket som helst, medan genast en högerpolitiker som Immonen tar till samma terminologi det blir värsta upproret på sociala medier. Detta kan man mycket väl fråga sig, anser jag, och även förundras över att det faktiskt är på detta sätt. Varför, månne? Kanske för att när den samlade vänstern sjunger "Internationalen" och manar "Upp till kamp" så är man många, medan Immonen och hans gelikar inte alls är så många. Men gör numerären det som är fel till rätt? I själva verket borde det ju vara så mycket värre om en stor skara uppmanar till kamp. Eller kanske det handlar om just detta med höger-vänster? Media, som ju känt är mycket mera vänster än höger, granskar som bekant inte sig själv och sina egna bevekelsegrunder. Medan "motståndarna" får utstå en många gånger rigorös granskning. Kan detta vara orsaken? Eller handlar det om att vänsterns sjungande är tradition, medan Immonen och hans gäng och deras åsikter är av modernare datum? Men kan man motivera ett tyst godkännande av vänsterns sjungande av sin hopplöst utlevade kampsång med att det är tradition? Ja, förunderligt är det. I sanning.

Sedan till det förfärliga. Efter Immonens uttalande har allt flera röster höjts - först av vanliga medborgare (vilket ännu kanske kan ursäktas) men nu senare också av journalister och politiker - direkt eller mera indirekt om att vissa åsikter kanske inte längre borde vara tillåtna, för att sedan inte tala om att de kanske inte borde få yttras. Man kan säkert säga en hel del om denne Olli Immonen, men oberoende av hur det är ställt med hans förståndsgåvor gäller detta ovillkorliga: I ett fritt och demokratiskt land har även en idiot åsikts- och yttrandefrihet. Oberoende av om åsikterna yttras sjungande eller på facebook. I annat fall är det inte längre ett fritt och demokratiskt land. Man kan, som sagt, ursäkta enskilda medborgare som inte har tänkt till ordentligt före de uttalar sig - t.ex. i olika tidningars kommentarfält. Men när journalister och politiker börjar tala ringaktande om åsikts- och yttrandefriheten, då är det fara å färde. Förfärligt är ordet. Så förfärligt, till och med, att jag i detta nu inte vet vad som är värre. Immonens åsikter/uttryckssätt eller detta. Ja, eller egentligen vet jag nog. Det senare är värre. Mycket värre. För talet om inskränkningar i åsikts- och yttrandefriheten får så mycket större följder än vad en (1) uppenbarligen förvirrad riksdagsledamot kan lyckas åstadkomma.