Om min agenda

Jag blev för en tid sedan i en kommentar beskylld för att ha en "annan agenda" eftersom jag skriver så mycket om kön. Jag ids inte ens försöka lista ut vad kommentatorn i fråga avsåg (han vet det kanske inte ens själv), men faktum är att min agenda här faktiskt är en annan. Min agenda går inte ut på att på något sätt attackera homosexuella och sådana som kämpar med sin sexualitet. Faktiskt är den det motsatta! I en tid och en situation när i princip alla sviker de homosexuella genom att förvägra dem rätten att få höra vad Skaparen säger om onaturlig sexualitet och när i princip alla bedrar de homosexuella genom att låta dem förstå att deras läggning är medfödd menar jag att det är viktigt att någon vill och vågar stå upp för sanningen. Detta även när det gäller kön och den enorma könsförvirringskampanj som redan en tid har pågått i västvärlden. Den här bloggen är mitt (synnerligen modesta) försök att verka som en liten motkraft mot lögnen och bedrägeriet på detta område.

Dessutom, och det här är minst lika viktigt, menar jag att det är viktigt att vi lyfter fram det stora hot mot åsikts- och yttrandefriheten som dagens situation innebär. Den regnbågsfascism (eller pk-fascism) som idag håller på att ta över både i media och så småningom också i myndigheternas verksamhet och maktutövning är det största hotet mot våra fri- och rättigheter som har drabbat västvärlden sedan 40-talet.

Jag skrev för ett par år sedan (i mars 2013) en text där jag spekulerade i vilka följder den könsneutrala äktenskapslagen kommer att få i våra länder. Jag missade (av någon märklig anledning) att alls ta med inskränkningen av fri- och rättigheterna. Kanske för att det var så självklart? Hur som helst har dessa några få år redan visat hur illa det håller på att bli på speciellt detta område. Signaturen HenrikO höll inte med om det jag skrev utan ansåg att vi kan se på t.ex. Kanada som redan i tio år (då när det skrevs) hade haft en dylik lagstiftning. Han menade att deras exempel visade att jag hade fel och att den nya lagstiftningen inte skulle få några dramatiska följder. Jag svarade inte på kommentaren då eftersom jag inte kände till situationen i Kanada. Det kan också hända att tio år inte var en tillräckligt lång tid för att följderna skulle synas tillräckligt tydligt. Nå, nu vet vi att femton år är tillräckligt länge.

I alternativmedia (mainstreammedia vill inte höra, än mindre rapportera, om detta) fick vi för några dagar sedan läsa om den kanadensiske kristne aktivisten Bill Whatcott. Han hade deltagit i olika evenemang och även "infiltrerat" flera Pride-parader och där delat ut informationsmaterial rörande homosexualitet. Som ett resultat av detta gick en efterlysning på honom ut i tre olika stater och när han lämnade över sig själv till polisen utsattes han för en behandling som vi gärna tänker att bara synnerligen grova kriminella utsätts för. Det är ett understatement att hävda att hans grundlagsenliga rättigheter förvägrades honom under de dryga tre dygn han var anhållen. Nu hotas han av två års fängelse och grymma skadeståndskrav.

I det här sammanhanget kan jag påpeka att jag inte gillar och inte heller stöder Whatcotts sätt att agera, men det ändrar inte det faktum att Kanada, med femton år av samkönade äktenskap, visar oss – mycket tydligt – vart vi är på väg. Föreningen Massresistance, en aktiviströrelse som försvarar den klassiska familjesynen, konstaterar att det som hänt med denne Whatcott är en försmak av vad som kommer att hända med alla som inte håller med den radikala hbt-agendan. "Det kommer att bli så att om man framför kritiska åsikter slår regeringen till med full kraft mot dig och försöker krossa dig. Så blir det om vi inte verkar för att stoppa denna galenskap."

Kanada var ett av de första länderna som tog beslutet att deformera äktenskapet, och utvecklingen mot åsiktstotalitarism och pk-fascism har pågått där sedan dess. De har flera års försprång i förhållande till oss, men vi kommer efter. Ett steg i taget.  

Så ja. Jag har en annan agenda. Jag vill vara med – med den lilla insats jag kan bidra med – och belysa, avslöja och om möjligt stoppa den galenskap som håller på att drabba oss. Detta eftersom jag menar att om vi tillåter att könsnihilismen får verka fritt kommer det att ställa till med oerhörda lidanden. Främst för de som ska växa upp och forma sin självbild mitt i detta elände, men om och när våra fri- och rättigheter inskränks kommer vi alla att drabbas. Jag vill helt enkelt inte ha en sådan framtid, och framför allt vill jag inte att mina barn ska behöva växa upp i en sådan framtid.

Men tyvärr är det dit vi är på väg.