söndag 13 februari 2022

Ukraina, vad händer?

President Niinistö varnade i dagarna för att det kan komma att bli krig i Ukraina, och när han säger en sådan sak är det nog absolut något vi behöver ta på allvar. Men det finns ändå stora frågetecken kring vad som är på gång. Vem avser göra vad, och vem är det riktigt som provocerar vem? I dag basunerar t.ex. Aftonbladet ut att både amerikansk och brittisk underrättelsetjänst menar att en ryska invasion är nära förestående - en sådan kan inledas redan på onsdag. Dessutom har, i USA:s efterföljd, flera västländer uppmanat sina medborgare att genast lämna Ukraina, just p.g.a. hotet om en rysk invasion. 

Samtidigt låter Ryssland förstå att det upptrappade läget i Ukraina beror på amerikansk desinformation (typ den jag nämnde ovan). Maria Zacharova, talesperson för ryska UD, skriver på telegram att ”Vita husets hysteri är mer avslöjande än någonsin. Anglosaxerna behöver krig. Till varje pris. Den amerikanska krigspolitiska ångvälten är åter redo att köra över människoliv”. Dessutom säger flera ryska källor att Ryssland inte vill ha krig i Ukraina. 

Vem har rätt? Vad är desinformation, och vad är korrekt information? Frågar man sådana som ser ryska troll överallt är svaret förstås enkelt: USA har rätt och Ryssland har fel. Ergo: Det komemr snart en invasion. 

Här måste jag inflika att jag inte litar på Putin. Min ryggmärgsreflex är att tro på det de amerikanska och brittisk underrättelsetjänsterna säger och det mainstreammedia rapporterar. Men samtidigt ser jag att det finns ett kraftigt "rysshat" i media och framför allt på den politiska vänsterkanten i USA. Dessa två maktfaktorer litar jag självfallet inte heller på. 

Så vad ska vi nu riktigt tro? Kanske vi bara får lov att vänta och se vad som händer - samtidigt som vi får, och ska, be om fred. Om vi får använda det ordet så kan vi ändå säga att den här situationen är tacksam såtillvida att alternativen är klara. Om en eller två veckor vet vi troligtvis mycket bättre vem det går att lita på i den här situationen.

12 kommentarer:

  1. Spännande tider, har lite svårt att förstå Rysslands manskapsstyrka på 100 000 man vid Ukrainas gränser ( vissa källor talar om 125 000 ), om man faktiskt inte avser använda dem... En länk till som du kunde haft med i inlägget är https://www.iltalehti.fi/politiikka/a/2957664b-ee05-4515-ac78-f3d6f993cc89 . Andra märkliga nyheter är https://svenska.yle.fi/a/7-10012896 Vem förfogar över sprängämnen och automatvapen ? SA, vår försvarsmakt, kan vi ha en militärkupp på gång i vårt land ?

    Anonym 2

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 2. Stora truppkoncentrationer kan vara en trumf på hand vid förhandlingar. För att ge ett möjligt exempel på vad Putin kan tänkas vilja använda trupperna till. Men mest troligt är förstås att han faktiskt tänker använda dem för strid.

      Radera
  2. Vet vi verkligen vem vi ka lita på om två veckor? På vilket sätt har frågeställningen ändrats?

    Vems är ansvaret om Ryssland invaderar Ukraina? Fortfarande kan Vitas Huset och Kreml beskylla och misstänkliggöra varandra.

    Samma är situationen om Ukrainas territorium förbli orört. Propagandakriget fortsätter. Och vi står lika frågande som hittills.

    Det finns det som talar för att det inte blir konventionellt krig. Det blir "militärtekniska metoder" i stället. För någon dag sedan blockerade Ryssland Ukrainas alla hamnar. I dag börjar flygtrafiken lamslås. På grund av det politiska trycket håller väst på att dra bort alla sina medborgare och företagen evakuerar sina finansiella tillgångar. De icke-militära maktmedlen börjar redan ta skruv och mera press kan sättas in utan att ett enda skott behöver avlossas.

    Men för all del. Putin har inte hållit sina löften tidigare heller. Han skulle inte anfalla Ukraina tidigare heller. Det var kanske inte ryssar, bara oidentifierade gröna män som lade beslag på Krimhalvön. Och liknande trupper har senare setts bidra med insatser i de östliga utbrytarrepublikerna, där alla som velat numera fått ett ryskt pass.

    Ryssland har genom historien gått sina egna vägar. Bara efter Sovjetunionens sönderfall på 1990-talet trodde man på sina håll att Ryssland kunde foga sig till väst i det marknadsliberala tänkandets anda. Nu har man med besked visat att de fromma förhoppningarna var en tillfällig störning. Nu har Moskva återgått till sitt gamla språk. Bryska.

    Spectator

    SvaraRadera
    Svar
    1. Spectator. Om USA hävdar att en invasion är nära förestående och att det handlar om dagar (kanske redan i övermorgon) och Ryssland hävdar att de inte har något intresse av att invadera och att det är väst som provocerar är det faktiskt ganska lätt att se vem som har rätt. Om inget sker har Ryssland rätt, om det blir en invasion har USA rätt. Svårare än så är det faktiskt inte.

      Radera
    2. Ser du det så där enkelt? Jag har svårt att förenkla saker och ting, verkligheten (den stora bilden) är för komplicerad för det.

      Spectator

      Radera
    3. Spectator. Verkligheten är ofta mycket komplicerad, ja. Men därför är det så oerhört tacksamt när det nu som då uppstår dylika situationer där det går att slå fast att en part har sagt A och en annan har sagt B och de två alternativen utesluter varandra. Givetvis kand et komma in flera variabler i detta ännu som komplicerar det hela, men det får vi ta då.

      Radera
  3. Tycks vara väldigt viktigt för ryssland att få uppbyggt en känsla av kaos osäkerhet i världen! Varför är man så i panik över ett rysk anfall,när ryssland förnekar att så planeras.
    Jag tror att Ryssland använder sig av denna taktik för att få sitt stormaktvärde återställt. Fås om dom åtar sig något oväntat som Ingen kunnat tänka sig för att därefter gå som vinnare ur detta med äran i behåll..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 22:36. "Jag tror att Ryssland använder sig av denna taktik för att få sitt stormaktvärde återställt."

      Detta är säkert en viktig del i det hela, ja.

      Radera
  4. Det positiva med Ryssland är att regimen numera ser Solsjenitsyn som en nationalhjälte och att han äras som en stor författare och sanningssägare.

    Samtididigt har Sovjet-Ryssland aldrig gjort rättsligt upp med sitt förgågna. De som bar ansvaret för Gulagarkipelagen och brott mot det egna folket bestraffades ej.

    Demokratin har väl heller inte passat särskilt bra för Ryssland rent historiskt - någon form av auktoritärt styre tycks bättre passa ryska folket.

    Demokratin tycks ju också den ha sina brister: vi såg hur den fungerade i Finland 1973 då riksdagen
    med en undantagslag återvalde president Kekkonen-
    i själva verket elitstyre.

    Frågan är om ej demokratin alltmer utvecklats mot elitstyre i de västliga demokratierna?

    Anonym1

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 1. "Frågan är om ej demokratin alltmer utvecklats mot elitstyre i de västliga demokratierna?"

      Detta är en mycket bra fråga, och det är tyvärr svårt att svara ett entydigt nej på den.

      Radera
  5. Intressant att Ukraina och dess president tycker att USA s och EU s ” hot ” och prognoser är överdrivna.

    / odd

    SvaraRadera
    Svar
    1. Odd. Ja, det är det. Man tycker ju att han, om någon, borde veta vad som pågår.

      Radera