Bedside theology

Barn är inga liberalteologer. För dem är det raka rör, och sanningsfrågan är alltid central. ”Är det sant?”, eller ”stämmer det?” är ofta förekommande frågor i diskussion angående trosfrågor. Och barnen vågar fundera på dessa saker – i motsats till många äldre.

I går kväll funderade vår dotter, 7 år, på tro i samband med nattningen. Hon menade att hon inte vet om hon tror. Visst konstaterade hon att hon tror på Jesus, men ibland kommer tankar om att hon kanske inte tror. Då försökte jag plantera tanken om att hon kanske skulle fundera lite mindre på vad hon tror och tänker, och i stället fundera mera på det att Jesus älskar henne. Då kom genast den relevantaste frågan av alla: ”Hur kan jag veta att Jesus älskar mig?” Frågan ställdes med en mycket bekymrad min. ”För att det står i Bibeln”, fick jag svara på det – och genast kom följdfrågan: ”Står det att Jesus älskar Linnea i Bibeln?” Nej, sade jag, men det står att han älskar alla – och dit hör ju du också. Den bekymrade minen byttes ut mot ett stort leende. ”När kan jag få en egen Bibel? Jag vill läsa om Jesus!” Tänk vilket härligt slut på denna teologiska diskussion!

Barnen har, som sagt, en förmåga att ställa de relevanta frågorna. Och förmågan att ta till sig den tröst som Guds ord vill ge oss i våra bekymmer och våra funderingar. ”I know Jesus loves me, for the Bible tells me so”, som det heter i en engelskspråkig barnsång. Och så är det! Vi kan veta, för att Bibeln säger det. Och detta gäller inte bara Guds kärlek till oss människor, det gäller också andra saker Bibeln uttalar sig om och i. Och inte bara i barnens värld, utan för oss alla. Tanken slog mig, när jag sen gick utför trapporna, att tänk vad hemskt att inte kunna förmedla detta. Tänk om jag inte skulle kunna säga att ”Jesus älskar dig, för Bibeln säger det”. Om jag inte skulle kunna säga annat än att ”Sov gott nu, allt är säkert bra!”

Och detta gäller som sagt inte bara i barnens värld. Vad har t.ex. en teolog, som inte kan eller vågar lita på bibelordet, att erbjuda en anfäktad själ på en dödsbädd? ”Allt blir säkert bra...”