Ett (mycket) annorlunda svar på frågan

Jag hittade, som jag skrev i den föregående texten, ett fullständigt bedrövligt svar av en präst på nätfrågespalten ”Fråga prästen”. Frågan lydde, i sin helhet:

”Vi är två tjejer i gymnasiet som känner oss själsligt vilsna på det sexuella planet, vi älskar varandra och vill ta steget till vidare. Men vi är båda starkt troende och det är en synd, vi undrar hur vi kan få uttrycka vår kärlek till varandra utan att hamna i helvetet och får känna Guds vrede?”

Det svar som gavs på frågan är fruktansvärt – prästen uppmanar i princip de två flickorna att inleda ett homosexuellt förhållande. Ett bättre svar på flickornas fråga kunde lyda på följande sätt: Detta är en knepig sak, och det går inte att svara kort på er fråga. Så jag hoppas att ni orkar läsa ändå fastän svaret blir ganska långt. Först vill jag säga att livet inte alltid är lätt. Vi människor lever i en trasig värld, och denna trasighet finns inte bara runt omkring oss utan också inom oss, var och en. Bibeln säger att orsaken till denna trasighet är synden, och då inte som enskilda gärningar vi människor gör utan som något vi alla, redan från födelsen, bär med oss. Som ett arv. Därför brukar vi också tala om den som ”arvssynden”. Denna synd har långt, men inte helt och hållet, förstört Guds skapelse och den avbild av sig själv som Gud satte ner i oss människor. Denna synd har också långt förstört vår förmåga att av oss själva veta vad som är rätt, och vår vilja att göra det rätta också skadad. Som en följd av detta blir livet ofta svårt och tungt.

Ändå har Gud inte lämnat oss helt i sticket. Vi lever i en värld som på många sätt är snedvriden och där många saker inte är som Gud hade tänkt det. Detta just på grund av synden. Men Gud gav oss Bibeln, Guds ord, som är det enda raka, rätta och sanna i denna böjda värld. När det gäller våra möjligheter att veta vad som är rätt och fel har vi därför inga andra källor eller möjligheter än att gå till just Bibeln. Där, och endast där, förklarar Gud för oss vad han vill, hur han har tänkt sig våra liv och vad han har för ärende åt oss. Gud har i Bibeln gett oss sina bud och förmaningar – inte för att bråka med oss, utan för att skydda oss själva och andra från vår synd och vår ondska. Detta gäller också på det sexuella planet. Det absolut sista vi därför ska göra är att förkasta det Gud säger i sitt ord. För om vi gör det, ja då gör vi ett komplicerat företag (alltså vårt liv och våra möjligheter att leva på rätt sätt) fullständigt omöjligt. 

Av er fråga att döma förstår jag att ni har läst Bibeln och tagit reda på vad Gud där säger om bl.a. utlevd homosexualitet. Det är bra, och det ska ni absolut fortsätta med! För Bibeln inte bara beskriver Guds vilja för oss, utan i Bibeln, och genom att läsa Bibeln, leder Gud oss och ger oss också kraft och vilja att göra det som är rätt. För när vi läser Bibeln umgås vi faktiskt med Gud själv – hans Helige Ande får då styrka oss och arbeta med oss och forma vår vilja så att den blir mera sådan som Gud hade tänkt det från början. Genom att vi lever i denna gemenskap med Gud får vi, lite i taget, bli mera sådana som vi människor var tänkta att vara innan synden kom in i bilden och förstörde för oss. När vi läser Bibeln får vi också, och framför allt, höra om frälsningen, alltså om vad Jesus gjorde för att besegra synden och befria oss människor från dess makt – och för att ge oss möjlighet att komma in i denna gemenskap med Gud som han vill ha med oss. Redan här på jorden, och sedan i all evighet.

Jag skrev ovan att ”det sista vi därför ska göra är att förkasta det Gud säger i sitt ord”. Vad säger då Gud om vår sexualitet? Jo han gör mycket klart att sexualiteten är något som hör hemma i äktenskapet mellan man och kvinna och ingen annanstans. Inte före äktenskapet, inte utanför äktenskapet och inte heller annat än i äktenskapet mellan man och kvinna. Detta säger han, som sagt, inte för att bråka med oss, utan för att skydda oss. Sexualiteten är tänkt att användas på detta sätt, och om den används på något annat sätt så kommer vi människor att skada oss själva och andra. Detta oberoende av om det är vår avsikt eller inte.  

Jag skrev också att vi människor lever i en trasig värld, och att denna trasighet inte bara finns runt omkring oss utan också inom oss, var och en. Vår sexualitet är bland det känsligaste vi människor har, och därför är den speciellt utsatt. Detta både när det gäller den trasighet som vi s.a.s. fått i arv, och också när det gäller de risker vi löper att förstöra den – och genom detta oss själva - om vi använder den på fel sätt. Sexualitetens plats är alltså, enligt Guds ord, i äktenskapet mellan en man och en kvinna. I allt övrigt gäller avhållsamheten. Med detta sagt är det också oerhört viktigt att vi kommer ihåg förlåtelsen och möjligheten att börja på nytt – detta som är kärnan i den kristna tron. Om det har blivit fel för oss, också på detta område, så finns det alltid möjlighet att be Gud om förlåtelse och få börja på nytt.

Livet är som sagt inte lätt, och vi behöver alla hjälp på vägen. Den ena på ett område, den andre på ett annat. Den kristna församlingen finns till för att hjälpa oss att leva rätt och för att komma till rätta med våra svagheter och vår ”trasighet”, som vi alltså alla är drabbade av – i olika former. För det är helt enkelt bara så att vi inte orkar ensamma. Vi behöver hjälp av bröder och systrar som kan be för oss och med oss och uppmuntra och förmana oss så att vi hålls på den rätta vägen. Om ni inte har en sådan församlingsgemenskap så är mitt råd att ni ska leta rätt på en sådan. Vilken överskrift den har betyder i detta sammanhang mindre, det som är viktigt är att man där låter Guds ord vara Guds ord och inte tummar på eller förringar det Gud säger i sitt ord.

Så till sist ett råd till. Ni undrar om ”steget vidare” i er relation, och med detta förstår jag att ni funderar på att inleda en sexuell relation. Gör inte det. Be i stället Gud om kraft att stå emot frestelserna och om ett helande på det sexuella området. Gud är nämligen inte bara vår frälsnings Gud, utan han är också skapelsens Gud och han kan hela sådant som synden har förstört. Ni får också komma ihåg att det alltid har funnits kristna homosexuella som har kämpat mot sin böjelse och som har varit goda kristna trots att de har haft detta kors att bära och trots att Gud av någon anledning inte har lyft bort det från deras axlar, trots att de har bett om det. Och så ska ni, som sagt, leta reda på en församling där ni kan få hjälp och stöd i denna kamp.

För en kamp är precis vad det är. Bibeln talar om att vi har fått olika kors att bära, vi människor. Med detta menas olika svårigheter och prövningar som vi tvingas leva med. Jag kan inte föreställa mig hur tungt det kors är som ni har fått att bära. (Det kors jag har fått, föreställer jag mig, är bra mycket lättare.) Jag kan inte heller förstå varför vissa av oss får lättare kors att bära och andra tyngre, men i den kristna församlingen är det tänkt att vi ska hjälpa till med att bära varandras kors, och där den kristna församlingen fungerar som den ska är detta bland det mest centrala man håller på med.

Jag skrev att ni inte ska inleda någon sexuell relation. Detta helt enkelt för att det är mot Guds vilja, och när vi, mot bättre vetande, gör det som är mot Guds vilja får det följder för oss. Det finns många vittnesbörd om hur människor som har känt en dragning till personer av samma kön har blivit så fullständigt förhärdade när de inlett ett homosexuellt förhållande att de efter detta inte längre har brytt sig om vare sig Gud själv eller det som han säger i sitt ord. I vissa fall har detta, av de som själva upplevt det men sedan kommit ur det, beskrivits som någonting rent av demoniskt. Hur det ligger till med detta undandrar sig min bedömning, men redan att det finns dessa vittnesbörd borde stämma oss till allvarlig eftertanke.

Detta blev ett långt svar, och jag hoppas att ni har orkat läsa ända till slutet. Jag har försökt skriva rakt på sak och vara lika ärlig som ni var i er fråga, och jag hoppas att mitt svar, om än det innehåller mycket av mänsklig svaghet och otillräcklighet, kan vara er till åtminstone någon liten hjälp.