När tiden var inne

Det finns ett intressant uttryck som återkommer med jämna mellanrum i Guds ord.  Detta uttryck är ”när tiden var inne”. Det används särskilt ofta när det berättas om Guds handlande i historien, både i stort och i smått.  

Michael Green har en ordlek som han ofta använde under sina predikningar/föredrag – han sade att ”History is His Story”. När vi läser detta att ”tiden var inne” i Bibeln vill det säga detta samma åt oss, nämligen att historien är Guds historia. Och att Gud är historiens Gud. Gud handlar med mänskligheten enligt sin plan, den plan som var utstakad och bestämd redan innan jordens skapelse – och detta gör han när hans tid är inne. I rätt tid.

I Gal. 4:4-5 läser vi att ”Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen, för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt.”

Den tid som var rätt tid för Gud att bli människa och utföra sitt frälsningsverk var en dramatisk tid för Guds folk, judarna. Landet var under romersk överhöghet, med allt vad detta innebar av umbäranden och uppoffringar, och spänningen mellan folkets lojalitet mot Gud och den krävda lojaliteten mot kejsaren och ockupationsmakten var allt annat än okomplicerad. Det var inte ovanligt med uppror, och folkets väntan på Guds Messias, kungen som skulle befria folket, fanns alltid med i bakgrunden.

I denna politiska högspänning valde så Gud att bryta den 400 år långa profetiska tystnaden. Johannes Döparen trädde fram med en sträng botpredikan och döpte människor med sitt omvändelsedop. Folkrörelsen blev mäktig, förväntningarna var stora, och spänningen ökade. Inte minst som Döparen förkunnade att han var den som gick före och beredde vägen för Messias.

Och så, när tiden var inne, föddes Guds Messias. Vi vet inte exakt när det skedde enligt vår tideräkning, men en gissning är augusti-oktober år 4 f.Kr. Att veta det exakta datumet är ändå inte så viktigt. Bibeln ger oss ändå tidsangivelser som placerar Jesu födelse i en historisk ram, och framför allt andra viktiga uppgifter kring hans födelse. Bibeln berättar t.ex. om var han föddes och att han föddes av en jungfru, allt enligt de profetior som finns i GT om hur Messias, Guds smorde, skulle komma till världen.

Messias föddes inte i något palats och inte i stor ära och med pompa och ståt, utan på samma sätt som det skedde i Guds tid skedde även Messias födelse på en plats och på ett sätt som Gud hade bestämt. Enligt vårt mänskliga sätt att se på saken i yttersta fattigdom, svaghet och utsatthet. ”Han var prövad i allt, men utan synd”, läser vi om Jesus i Hebreerbrevet. Detta innebär att han tvingades genomleva alla de prövningar, lidanden och den utsatthet, fattigdom och det elände som vi människor också lever mitt i. Detta allt från hans födelse i det anspråkslösa stallet, under hela hans liv och sedan framför allt i hans lidande och död. För Guds människoblivande ser fram emot och syftar fram mot korset och hans försoningsdöd för mänsklighetens synder. Julen ser fram emot, och får sin yttersta förklaring, i påskens händelser.  

När adventstiden nu så småningom byter sig i juletid och vi firar Jesu födelse, hans första ankomst till jorden under små och anspråkslösa förhållanden, kan vi också gärna tänka på den andra ”advent” – alltså Jesu andra ankomst. Den kommer inte att ske i svaghet, fattigdom och största anonymitet, utan när Jesus kommer igen kommer han att komma som den kung han är, med alla de attribut som tillkommer den himmelske konungen. Och precis som vid den första ankomsten kommer detta att ske i Guds tid. När tiden är inne.

Med dessa ord får jag önska alla en fridfull julhelg!