Rom 1

Vi har i vår husandakt nu börjat läsa Romarbrevet. När vi läste det första kapitlet slogs jag, som alltid när jag läser den senare delen av det kapitlet, av hur oerhört exakt Paulus beskriver dagens människa. Det han skrev gällde då, när det skrevs, och det gäller ännu idag. Människan har, trots allt, inte förändrats mycket på nästan 2000 år.

Paulus skriver att alla människor kan se och veta något om Gud. Genom de verk Gud har skapat kan vi se hans ”osynliga egenskaper, eviga makt och gudomliga natur”. Men likväl ger vi människor honom inte den ära och det tack som tillkommer honom som Skapare. Nej, i stället ”undertrycker vi sanningen i orättfärdighet”. Detta får sedan olika följder: Vi ”förblindas av våra falska föreställningar så att mörkret sänker sig över våra oförståndiga hjärtan”. (Observera här att trots att det inte fanns någon evolutionslära på Paulus tid hade man tydligen hittat på andra sätt att lura sig själv bort från Skaparen!) Människorna ”påstår att de är visa, men blir dårar”, och byter ut Skaparen mot alla slags avgudar. (”Bilder av dödliga människor, fyrfotadjur och kräldjur”.) Och så: ”Därför utelämnade Gud dem”. Till otukt, självförnedring, homosexualitet, ondska, girighet, avund, mordlust, stridslystnad, skvaller, förtal, våld, olydnad och kärlekslöshet. Bland annat.

Och grundorsaken till allt detta? Jo, att ”de bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att tjäna och dyrka det skapade i stället för Skaparen”. Detta är det centrala i andra delen av Rom. 1, och orsaken till allt det elände som räknas upp.  

Men det är fel att läsa Rom 1 som om det enbart skulle handla om homosexualitet. Homosexualiteten nämns som EN följd av det att människan byter ut Guds sanning mot lögnen och inte ger Skaparen den ära och det tack som hör till honom, men kapitlet handlar inte i första hand om homosexualitet. Paulus nämner detta som den yttersta förnedringen på den av människan valda gudsförnekelsevägen, ja, men kapitlet handlar inte om homosexualitet. Rom. 1 handlar om människans dårskap. Och om dess följder.

Däremot kan vi, i dessa tider som så starkt präglas av en vilja att få alla att godkänna alla möjliga abnormiteter, gärna läsa Rom. 1 för att förstå varför det finns homosexualitet. För det svaret hittar vi faktiskt här. Människan byter ut Guds sanning mot lögnen och blir därmed blind för Skaparens goda ordningar. På denna väg blir människan sedan AV GUD (observera vem som agerar!) utelämnad åt en förnedrande livsstil. Av vilket alltså homosexualiteten är det lägsta och mest förnedrande. Observera nu att det här handlar om kollektivet - inte om enskilda människor. Följderna av släktets gudsfrånvändhet drabbar sedan till synes (åtminstone ur vårt mänskliga perspektiv) helt blint.

Men detta gällde alltså kapitlets andra del. I slutet av den första delen (i vers 16) nämner Paulus det som är hans, och brevets, huvudärende: ”Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken.” Denna frälsning innebär också FÖRÄNDRING. Det vet Paulus mycket väl. Han, den före detta förföljaren av Guds folk och som hade deltagit i mordet på Stefanus, han visste mycket väl att evangeliet är en Guds kraft. Till frälsning och till förändring. Paulus själv var alltså ett mycket gott exempel på detta. Så trots den mörka bild Paulus tecknar av människan i den andra delen av Rom. 1 finns alltid detta med: Möjligheten till frälsning och förändring. Det är ett verkligt evangelium också för dagens människa – som kanske mera än någon annan före henne har gått bort sig i detta som Paulus skriver om här.

Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft till frälsning för var och en som tror!