Ingen fördömelse!

Romarbrevets åttonde kapitel är ett av Bibelns absolut härligaste kapitel. Det inleds med de härliga orden om att det för dem som är i Kristus inte finns någon fördömelse, och slutar med orden om vad som kan skilja oss från Guds kärlek Kristus – alltså ingenting!

Har du tänkt på vad detta innebär? Ingen fördömelse för alla de som är i Kristus Jesus. Ingen fördömelse! Vi är frikända inför Guds domstol. Redan här och nu. I Kristus har Gud fördömt synden en gång för alla, och alla som därför är i Kristus (det är: förtröstar på och tror på honom) lever inte längre under denna Guds fördömelse av synden utan är frikända. Därför kan också Paulus skriva (8:15) att vi har fått ”barnaskapets Ande” och att vi får kalla Gud vår Fader, ja och inte bara Fader, utan Pappa (Abba).

Tänk det! Vi får ha en sådan relation till himmelens och jordens skapare - till den Levande, Helige och Fruktansvärde – att vi får kalla honom vår Pappa. Det är inte lite det, inte! Vi människor har ofta (alltid?) så oerhört svårt att ta till oss detta med "ingen fördömelse". Vi dröjer oss kvar i begågna synder, svagheter och vårt mörka förflutna. Vi ser på vår egen svaghet och vår oförmåga att kämpa mot de begär och frestelser vi möter. Och så lever vi ändå kvar i en känsla av fördömelse. Helt i onödan! För Guds ord säger oss att: "Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus". Detta får vi tro, leva i och leva av. Ingen fördömelse! Men observera att allt detta sker ”i Kristus”. För hans skull. Utan honom lever människan fortfarande kvar i upproret mot Gud, i ”köttets sinne” som innebär fiendskap med Gud. En sådan människa kan inte behaga Gud (8:8).

Jag tänkte skriva att detta ”i Kristus” innebär en milsvid skillnad på var vi står. Men det räcker inte. En mil är för kort. Det handlar om en evighetslång skillnad mellan dem som sår i Kristus och de som ännu lever enligt köttets sinne. Det är fråga om skillnad mellan liv och död, ljus och mörker, frälsning och fördömelse. Och skillnaden består i dessa två ord: ”I Kristus”. Men den människan som är i Kristus, för henne gäller detta med "Ingen fördömelse". Och detta fullt ut, hela tiden och för all framtid. Oberoende av hur det känns och hur vi upplever vår situation. Ingen fördömelse!

Sedan följer orden om skapelsen som ”suckar och våndas” och som också den ser fram emot att ”nå fram till Guds barns härliga frihet”. 8:20-22) Om detta kunde man skriva hur mycket som helst! (Jag återkommer säkert till detta i något skede...) Rom. 8 avslutas sedan med den oerhört härliga ”Guds utvaldas lovsång”. ”Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?” (8:31) ”Gud är den som frikänner. Vem är den som fördömer?” (8:33-34) Och så: ”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek?” Svaret är så härligt att jag klipper in det som avslutning (8:35ff):

”Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi hela dagen, vi räknas som slaktfår. Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.”