Amos och svensk dumhet

”Se, dagar skall komma, säger Herren, HERREN,
då jag skall sända hunger i landet, inte en hunger efter bröd,
inte en törst efter vatten, utan efter att höra HERRENS ord.
De skall driva omkring från hav till hav
och springa hit och dit från norr till öster
för att söka efter HERRENS ord, men de skall inte finna det.” (Amos 8.11-12)

Det är intressant med Guds ord. När vi läser kan vi vissa gånger hitta ord och meningar vi inte förstår – de öppnar sig helt enkelt inte, eller så hittar vi ställen som talar om framtiden som vi helt enkelt inte kan förstå hur de ska kunna gå i uppfyllelse. Det ovan citerade avsnittet är ett exempel på det senare. Alltid när jag har läst Amos bok (vilket, det må medges, inte sker så där alldeles ofta) har jag fastnat på dessa ord. De talar ju helt klart om väckelsetider, och det är ju härligt, men sedan kommer orden om att Herrens ord inte ska stå att finna hur människorna än letar. Det har jag aldrig kunnat förstå. Det finns ju så oerhört många Biblar överallt. I varje hem, oberoende av om de som bor i dem är troende eller inte, ligger det någon gammal Bibel i skåp och lådor. Konfirmationsbiblar, vigselbiblar osv. Hur kan det någonsin uppkomma en sådan situation att det inte skulle gå att få tag på Guds ord?

Så kommer det en dag när de bibelord vi inte har kunnat förstå klarnar. Ofta på ett ganska brutalt sätt. Igår var en sådan dag för mig när det gäller bibelordet från Amos 8. En god vän sände ett meddelande och en länk till en bloggtext som berättade om hur man i Sverige kommer att börja bränna gamla Biblar. Avsikten är att ge uttjänta och obehövliga Biblar ett ”värdigt slut”. De många Biblar som ligger i skåp och lådor och som man inte behöver får man lämna till en insamlingspunkt, och så ombesörjer de församlingsanställda (!) att dessa biblar bränns. Detta är tydligen en kampanj som har för avsikt att få bort äldre översättningar – i artikeln i Kyrkans Tidning som berättar om detta talas det främst om 1917 års översättning.

Oftast när någon kommer på en dum idé kan man någonstans i bakgrunden ändå skymta en god tanke. När jag försöker se bakom det som sker här klarar jag inte av att hitta någon sådan. Det jag däremot ser bakom detta är inget annat än själafiendens ondska och onda planer. Vem annan än han vill åstadkomma att Herrens ord försvinner? Vi som läser Bibeln mer eller mindre regelbundet vet ju att det är en stor rikedom att kunna jämföra olika bibelöversättningar, och 1917 års översättning är dessutom klart mera grundtexttrogen än den översättning man nu i Sverige genom denna kampanj vill ge monopol på ”bibelmarknaden”, nämligen Bibel2000.

Jag har sett så mycket av människans avfall, blindhet och ondska att det numera ska oerhört mycket till för att göra mig förvånad. Denna nyhet förvånar därför inte. Det som förbluffar mig är ändå detta att ett bibelord (Amos 8:12) som jag hittills inte förstått hur det ska kunna gå i uppfyllelse plötsligt blir så oerhört mycket sannolikare. Vi människor är nog bara för bra på att ställa till det för oss...   

Vad gott har den kristna tron gjort?

Jag fick en intressant fråga i anslutning till bloggtexten ”Döda barn” Frågan lydde: ”Vad gott har religionen hittills gett mänskligheten?” Jag svarade att jag inte är intresserad av andra religioner, endast av den kristna tron, och så listade jag en del saker som den kristna tron/kyrkan har gjort. För faktum är ju att det är den kristna tron som ligger bakom det mesta av det goda vi idag ser i samhället. Det att vi fick ett skriftspråk berodde på att kyrkan ansåg det vara viktigt att Bibeln fanns tillgänglig för människorna, och skolan och hela utbildningstanken uppstod ur behovet att lära människorna läsa Bibeln. Det högre utbildningsväsendet (universiteten) går tillbaka på kyrkan och kyrkans behov av utbildade präster. Sjukvården och åldringsvården har sitt ursprung i den kristna diakonin, och hela den allmänna förvaltningen är ett kyrkligt arv. (Särskilt då på lokalnivån.)

Sedan kan vi fortsätta med slaveriets avskaffande – i England var det William Wilberforce och i USA Harriet Beecher-Stowe som långt låg bakom den rörelse som kom att pressa myndigheterna att avskaffa slaveriet. Båda dessa var troende kristna som fick inspirationen för sin kamp från den kristna tron. Om vi går längre tillbaka i tiden kan vi se att jämställdheten mellan könen och uppgraderingen av kvinnan går tillbaka på aposteln Paulus och det han skriver, speciellt i Galaterbrevet.

Sedan har vi vetenskapen som helt och hållet, och på flera sätt går tillbaka till en kristen kontext. När animismen och panteismen fick ge vika för tron på en Skapare avmytologiserades skapelsen vilket ledde till att människan kunde börja undersöka den. För det, när naturen såg som gudomlig, fanns det inga förutsättningar för en sådan undersökning och därför för vetenskapen överhuvudtaget. Hela den högre utbildningen startade sedan som sagt ur kyrkans och den kristna trons kontext. Sedan kan man också påpeka att det var när människorna/vetenskapsmännen började utgå ifrån att Skaparen är logisk, varför hans skapelse enligt alla konstens regler också borde visa spår av samma logik, som man kom de regelbundenheter på spåren som öppnade för i princip alla de stora upptäckterna. Om man pressar denna tanke lite till kan man fråga sig vad dagens vetenskap, som inte längre räknar med en intelligent och logisk Skapare, har för förutsättningar att bedriva framgångsrik vetenskap och göra nya banbrytande upptäckter. Framtiden lär ska få utvisa hur det blir med den saken...

Detta är som sagt ett intressant – och viktigt – ämne att diskutera idag. Detta speciellt som det håller på att bli så oerhört okänt för dagens människa vad vi de facto har att tacka den kristna tron för. Dagens människa ägnar sig nämligen ohämmat åt historieförfalskning när hon inte vill se och erkänna att allt det ovan nämnda faktiskt går tillbaka på den kristna tron och den kristna kyrkan. På samma gång både bedragen och bedragare... I de flesta fallen av okunskap, men därför så mycket viktigare att hålla fram dessa saker!

Provokation

Att provocera på rätt sätt är en konst. En bra provokation skapar intresse, blottlägger existerande olikheter i tankesätt, kan avslöja vad som sker bakom det som synes ske och får människorna att tänka till så där i allmänhet, men den skapar inte onödiga motsättningar och framför allt så leder den inte till hårda ord och i värsta fall handgemäng. Att undvika att låta sig provoceras är en annan svår konstform, men något som vi alla behöver träna oss i - jag också.

Jeppis pride – som enligt planerna kommer att hållas någon gång nästa sommar är redan nu en klar provokation. Som sådan är detta evenemang ett ypperligt tillfälle att öva på detta att inte låta sig provoceras. Jag kommer, som jag tidigare har konstaterat, att protestera högljutt och tydligt genom att stanna hemma. Det är, menar jag, en bra reaktion på denna provokation. Och som sådan också en aning provokativ.

En bra sak med en rätt utförd provokation är att den kan locka fram mycket avslöjande reaktioner hos de som låter sig provoceras. Så skedde igår när en grupp ”heteroaktivister” ordnade en (smått onödig?) demonstration för de heterosexuellas rättigheter på riksdagshustrappan i Helsingfors. (Bilder på spektaklet kan ses här!) Arrangörerna menade att denna demonstration var synnerligen nödvändig eftersom ingen idag talar om de heterosexuellas rättigheter. De hävdade också att denna demonstration inte var riktad mot homosexualitet och de homosexuellas kamp för rätten att gifta sig, men så kom den kanske nog ändå att uppfattas. Samt som ett politiskt ställningstagande. (Hur kan man annars uppfatta det som en av arrangörerna konstaterade att ”När jag var ung fanns det en skatt vid regnbågens ände. Nu hittar man Arhinmäki och Tynkkynen där”.)

Men nu skulle detta alltså handla om de avslöjande reaktioner som de knappt hundra motdemonstranterna bjöd på. Dessa bar bl.a. på ett plakat som hävdade att ”Homosaatiota ei voi pysäyttää” (Alltså att ”Homosexualiseringen kan inte stoppas” – med detta avses tydligen det massiva flöde av homopropaganda som media idag formligen dränks av och som ”homosexualiserar” hela samhället.) Vidare sjöngs en kampsång som kallade demonstranterna att komma och ”homoilemaan” (=uppmaning till homosexuell skörlevnad). Demonstranterna kallades dessutom ”Nazister” av motdemonstranterna.  

En provokation kan alltså, i bästa fall, locka fram avslöjande reaktioner. Så skedde denna gång. Efter detta torde det vara omöjligt för homolobbyns förespråkare att hävda att man ingalunda med sin propaganda vill ”värva” flera människor till homosexualitet. När man sjunger sånger som kallar människor att komma och ”homoilemaan” är detta nog så avslöjande. Vidare blev det klart att man genom spridande av sin propaganda vill ”homosexualisera” samhället. Men detta var ingen nyhet – detta har vi som läser tidningar och följer med media i allmänhet redan sett ske. Men det ska tydligen bli ännu värre. Åtminstone om dessa motdemonstranter får som de vill. Framtiden får utvisa hur det blir med det, men det är åtminstone bra att veta vad planerna/målet är. En bra provokation kan som sagt vara väldigt avslöjande!  

Säsongstart

Det blir säsongstart för mötesprogrammet i Evangeliföreningens avdelning i Esse-Kållby i helgen. Vi startar med ”Familjegemenskap kring ordet” med Thomas Björkman och David Pettersson (mötesledare) i morgon kväll, söndag, kl 18 i Ytteresse bönehus. Detta är i princip ett vanligt möte men som är lite mera ”barnanpassat” än vanligt. Alla är givetvis ändå välkomna med!

Därpåföljande söndag blir det vanligt möte i Kållby bönehus likaså kl 18. Undertecknad ska enligt planerna predika (över en text från 1 Kor. 6:9-11). Alla spelkunniga kan gärna observera att orgelpallen ännu är ledig på detta möte, så om någon vill göra en insats så finns det en möjlighet till det här!

Alla är välkomna med i Jesu namn!  

Intoleransen och den fullkomliga blindheten

Elisabeth Svantesson är namnet för veckan i Sverige. Den nya arbetsmarknadsministern har fått löpa gatlopp i media. Inte för att hon har märkliga funderingar om arbetslösa eller för att hon har lagt fram ett konstigt förslag för hur regeringen kan skapa nya jobb. Nej, utan för att hon har varit med i antiabortorganisationen ”Ja till Livet” och i församlingen Livets Ord. En människa som vill (läs: velat) försvara de ofödda barnens rätt att få födas (och som varit/är församlingsaktiv) har tydligen inget i politiken att göra. Åtminstone inte i Sverige.

Jag visste inte att toleransens högborg Sverige var så här fruktansvärt intolerant. Men så är det tydligen. Alla ska ”gilla olika”, men bara till en viss gräns, och bara om dessa ”olika” är olika på ett sätt som vi kan gilla. Längre än så går alltså inte toleransen. Eller rättare sagt: Toleransen fungerar bara i en riktning. Om någon är kristen och på något sätt håller, eller har hållit, fram bibliska sanningar så behöver den människan inte tolereras.

Jag har läst på lite vad som har sagts kring detta i olika artiklar på nätet, och man kan, speciellt i kommentarfälten, hitta helt förbluffande åsikter. T.ex. på Ulf Bjerelds blogg skriver signaturen ”Enoxon” att ”För mig är det uteslutet att man är en företrädare för ett demokratiskt parti och samtidigt anförtror sig till en kyrka som föraktar jämlikhet... Du har förmodligen lik i din garderob med eftersom som du tar fundamentalister i försvar. Mår genuint illa över detta, och jag tycker det är avskyvärt att fundamentalister och dess försvarare finns både inom partiet (S) som i det demokratiska rummet överhuvudtaget.”

Detta är en kommentar jag i vanliga fall skulle småle åt och bara hoppa över, men den sista meningen är så skrämmande att jag menar att den behöver lyftas fram. Skribenten menar alltså att vissa åsikter – och vissa människor – inte alls ska få finnas med i ett demokratiskt samspel. Att vissa åsikter direkt diskvalificerar en människa från politiskt engagemang. Visst kan man avvisa detta som en galenpannas förvirrade och förmodligen förhastade skriverier, men jag misstänker att det som här ges uttryck för inte är så alldeles ovanliga åsikter i vissa kretsar. Tyvärr.

Jag förbluffas av att någon överhuvudtaget kan uttrycka sig på detta sätt, men när det gäller blindheten bland dagens människor borde jag vid det här laget börja vara van vid att man kan få se och höra det mesta. Men ändå: Hur kan någon som förfäktar den demokratiska tanken ens komma på att börja åsidosätta det mest demokratiska av allt, nämligen människornas rätt att fritt välja sina egna politiska representanter? Om det inte finns någon som röstar på en medlem i ”Ja till Livet” som dessutom är medlem i en kristen församling, ja då ska den personen givetvis inte vara med där politiska beslut fattas. Men rätten att ställa sig till förfogande bör alltid få finnas i en demokrati. Och sedan också rätten att engagera sig om och när man blir invald. Om detta förvägras en människa p.g.a. hans/hennes åsikter, ja då är har vi helt enkelt inte längre demokrati.