Vårt nya församlingshem i Esse är äntligen klart. Vi har varit utan församlingshem sedan det gamla revs p.g.a. mögelproblem för ca sex år sedan, och efter många turer, fördröjningar och mycket elände (framför allt för de anställda) står det nya hemmet klart. Det är verkligen ingen överdrift att säga att det är efterlängtat! På fredag sker den officiella överlåtelsen av byggnaden, och huset tas sedan i bruk med en ”ibruktagningsgudstjänst” på söndag. Detta är en festdag för hela församlingen. Eller så borde det vara.
Jag kommer emellertid inte att delta i festligheterna, och
det är väl ingen underdrift att säga att jag känner mig lite utanför det hela. (Vad
jag har förstått är jag kanske den ende som reagerar på detta sätt.) Programmet
ser intressant ut, och det kommer säkert att vara mycket folk och en på många
sätt riktigt trevlig tillställning. MEN. Björn Vikström kommer att predika i
gudstjänsten.
Biskopen är, har jag förstått, en mycket trevlig människa.
Sympatisk, vänlig och en sådan människa man gärna är vän med. Så har det
berättats för mig av sådana som känner honom. Själv har jag inte, vad jag kan
påminna mig, träffat honom IRL, men vi har nog fört en del diskussioner i
dagspressen och på kp-bloggen då när det begav sig. Mestadels i god ton, trots
att åsikterna divergerar ganska ordentligt. Så vad jag har sett av honom kan
jag bara bekräfta de omdömen andra har gett. Problemet är bara det att Björn
Vikström svårligen kan beskrivas som något annat än en villolärare. Det han
skriver och säger underminerar Guds ord och Guds ords auktoritet, och hans
biskopliga tjänst har varit sådan att han har splittrat mera än han har samlat.
(Observera här att en biskop ska samla kring Guds ord, inte kring något annat,
och hur en biskop än försöker samla – om detta sker kring något annat än Guds
ords sanning – kommer slutresultatet att vara splittring.)
Guds ord är väldigt tydlig på denna punkt: En villolärare
ska vi visa ifrån oss. Sådana ska inte ges tillträde till predikstolar, helt
enkelt.
Nu ska jag försöka vara så tydlig jag bara kan. Detta ska
INTE förstås som någon kritik av varken de anställda i Esse eller av
församlingsrådet. Jag förstår nämligen att detta inte alls är enkelt för någon
av de inblandade. Men slutresultatet är nu sådant det är, och jag väljer att
markera mitt avståndstagande genom att inte delta – och genom att på detta sätt
och på denna plats berätta varför. För min del skulle jag ha föredragit att
kyrkoherden, som jag har förtroende för, skulle ha predikat. Då skulle jag
gärna ha deltagit. Men som det nu är blandar jag mig inte i det hela. Eller det
där blev fel. Visst kommer jag att blanda mig i det – vi har bett och
fortsätter att be för Björn Vikström att han, när han går upp i predikstolen i
det nya församlingshemmet, skulle drabbas av Guds kärlek och få av ett styng i
sitt hjärta. Ett styng som skulle bli honom till omvändelse och liv – och till
välsignelse för den kyrka och det stift han är satt att tjäna.
Nu kanske någon ännu frågar att hur kan jag säga på detta
sätt? Hur kan jag vara så här ”hård”? Borde inte en människa som lever i och av
Guds nåd även vara nådig mot alla andra? På det kan jag bara svara att visst
ska vi vara det. Men när Guds ord och Guds ords auktoritet förtrampas av sådana
som borde värna de samma, då måste vi säga till. Dels för deras skull som gör
sig skyldiga till detta (hur skulle de kunna veta att de far vilse om ingen
låter dem få veta det och varnar dem?), dels för att Guds ord är den källa som
uppenbarar denna dyra nåd för oss. Den enda källan. (För mera om detta, se
gårdagens text!) Om vi underminerar Guds ord och ordets auktoritet kommer vi
att medverka till att nåden går förlorad för oss. För om Guds ord inte är att
lita på, hur kan vi då veta att nåden finns och att den gäller? Men visst ska
vi vara nådiga mot varandra. Nådiga och barmhärtiga. Men samtidigt måste vi
göra klart att det finns sådant som helt enkelt inte går an i en kristen kyrka
och en kristen församling. Helt enkelt för att nåden och barmhärtigheten inte
ska gå förlorade för oss.
Man kan byta ur ditt namn mot biskopens och det skulle vara lika sant.
SvaraRadera"Problemet är bara det att Kristian Nyman svårligen kan beskrivas som något annat än en villolärare.
Guds ord är väldigt tydlig på denna punkt: En villolärare ska vi visa ifrån oss."
Nähä? Du kanske inte ser sig själv som en villolärare? Tror du någon villolärare ser sig själv som en villolärare? Vad gör dig speciell? Nä just det. Ingenting. Allt vad du kunde svara skulle en villolärare svara.
Anonym 11:17. "Tror du någon villolärare ser sig själv som en villolärare?" Nej, knappast, men det är därför det är så viktigt, också för den det gäller, att man säger det klart ut - och att man visar vad detta baserar sig på. Något du inte ens försöker göra för att stöda det du påstår.
RaderaJag baserar det, som redan nämnt, på det faktum att det inte finns någon skillnad ifall man lägger in ditt namn i stället för biskopens. Ditt eget argument mot biskopen funkar mot dig. Antingen är alltså ditt argument felaktigt eller så är du lika mycket villolärare som han.
RaderaDu förstår helt enkelt inte bibelns budskap utan har valt att tolka bibeln på ett sådant sätt att den ska stöda dina personliga åsikter.
Anonym 12:46. "Antingen är alltså ditt argument felaktigt eller så är du lika mycket villolärare som han."
RaderaDet är noll logik i ditt resonemang. Denna diskussion får vara för mig - jag har annat att göra än att debattera med en anonym person som ur tomma luften kallar mig för villolärare och inte klarar av att inse att resonemanget är helt upp och ner...
Ja, ingen har ju påstått att du förstår dig på logik...
RaderaDet här är verkligen par för banan Kristian. Du kallar andra för villolärare bara för att de inte delar alla dina åsikter, men när någon påpekar att det motsatta även är sant så stänger du öronen. Det här är den värsta sortens skenhelighet och dubbelstandard.
Den dagen då du för första gången lyckas se en sak ur en annans synpunkt utan att nödvändigtvis dela deras syn (något som du helt klart ännu är helt inkapabel till) så kommer dina ögon att öppnas.
Du är med dina gammalmodiga åsikter och styva tankesätt det närmaste en Farisé som vi har i vårt modern samhälle. Jesus spenderade sin tid med de utstötta medan Fariséerna fördömde honom. Skulle Jesus återvända i dag så skulle du inte känna igen honom och baserat på dina åsikter vara bland de första att agera mot honom.
Jag kommer att be att du hittar tillbaka till Jesus lära om att älska sin nästa i stället för att dömma honom.
Anonym 11:24. Detta handlar inte om åsikter, och om du inte har förstått det, då förstår jag varför det du säger så fullständigt saknar all logik.
RaderaMen nu ska jag göra detta lättare för dig: Du kallar mig villolärare och farisé. Ok. Bevisa det med hjälp av Guds ord!
Vad sedan gäller det du kallar "Jesu lära" så vill jag bara påpeka att Jesu lära finns uttryckt i Guds ord, ingen annanstans. Man kan, och får, inte göra skillnad på Jesus och det han och hans apostlar undervisar. Gör du så skapar du sig helt enkelt en egen Jesus som säger och gör det du vill men som inte finns utan som är en avgud.
Och där blev det tyst. Vilket ju inte precis var någon överraskning! Detta visar bara att det går hur bra som helst att ropa och gå på, men när man ska fram med bevisen blir det värre.
RaderaNu förstår jag inte riktigt hur du menar K. Kan alla i Esse undgå kritik för det faktum att biskopen kallas eller kommer till församlingen och predikar i gudstjänsten? Nej situationen är inte enkel, men det blir en fråga om prioritering. Detta gäller vanliga församlingsmedlemmar, det gäller församlingsanställda, församlingsråd och inte minst kyrkoherden. Alla kan något och en del mer än andra. Att det finns någon annan som kan mer åt saken eller har veto utesluter inte ens eget enskilda ansvar. Du uteblir från gudstjänsten och varnar för villfarelsen, och statuerar samtidigt exempel för andra.
SvaraRaderaAnonym 11:31. Situationen är svår av flera orsaker. Den, enligt mig, största orsaken är den att människor i församlingen idag inte är vana att tänka i dessa banor alls. (Vad detta sedan beror på kan förstås diskuteras, och även kritiseras...) Men jag tror att vi här tvingas börja från början. Det jag gör här är kanske en liten ansats i denna riktning. Som du också tycks vara inne på.
RaderaEn församlingsmedlem som vill hålla sig till Guds ord måste förstås utebli från en gudstjänst där en villolärare medverkar, men man borde också på annat sätt tydligt ta ställning så att församlingen vet varför man uteblir (som t.ex du gjort nu).
RaderaKyrkoherden har givetvis ett särskilt ansvar och även församlingsrådet. Är det så att de inte försvarar församlingen mot falsk lära så är det besked om prioritetsordningen. I det läget är det tillfälle för församlingen att gå förbi dessa och ordna rätta gudstjänster. Den rätten och det ansvaret har församlingen. Vad som därefter sker och vad nästa steg blir lär omständigheterna utvisa.
Om en kyrkoherde väljer en linje där han ger villolärare tillträde till predikstolen så är det inte rimligt att ha fortsatt förtroende. Blir ungefär som att vissa söndagar ha förtroende för honom men andra inte.
Ja vem är villoläraren? Den som försöker samla och möta olika slags människor och godkänna människor för det dom är eller den som ser fel på alla andra som inte delar ens egen uppfattning och stöter bort och skapar klyftor.
SvaraRaderaOm det finns någon ond kraft som driver något enligt sitt mål så är den naturligtvis ute efter att det ska skapas motsättningar och klyftor mellan människor, för det vet vi ju I slutändan inte leder till något gott.
Anonym 12:47. "Vem är villoläraren?" Givetvis den som för bort från enheten KRING GUDS ORD. Splittring och klyftor skapas inte av den som påtalar missförhållanden, utan av den/de som skapar dessa missförhållanden.
RaderaAnonym 9 sept 12:47
SvaraRadera(Vart försvann kommentaren till inlägget? Sätter på nytt.)
Förvillar bort från vad? Vad är det centrala? Det som i kyrkliga sammanhang är bestämmande för definitionen är om den det gäller håller sig till Skriften. Försöker man föra folk till, eller bort från Ordet. När man frångår bibelordet för att hålla ihop är inte bibelordet längre det centrala för den/de personerna. Om/när Skriften inte längre är högsta auktoritet och rättesnöre inom kyrkan så finns det liksom inte längre något att diskutera kring i hopp om att nå fram, eller tillbaka till, andlig gemenskap.
Anonym 12:47. Märkligt, i sanning! Här syns bara en kommentar (den senare av de två du satt in), men i mitt mail-program finns båda med. Vart den första försvann förstår jag inte, men detta har av allt att döma skett även tidigare. Jag beklagar!
RaderaI övrigt håller jag med i det du skriver.
Modigt gjort, Kristian, i ditt läge just nu är detta ställningstagande det enda riktiga. I en dylik situation visar det sig vem som håller kärleken till Guds ord högre än relationer i denna värld. Det visar sig också att det inte går i längden att fortsätta på den linje du valt, som trots allt utgör en kompromiss med villfarelsen. 2 Joh.
SvaraRaderaOla. Det kan hända att du har rätt, men jag hävdar fortfarande att ett avståndstagande från villolära kan ske på flera sätt. Inte bara genom att gå ut helt och hållet. Men det kan ju förstås, som sagt, visa sig att du har rätt i slutändan...
RaderaDet besvärliga i den här situationen är den, att vi hela tiden lever i två världar, den andliga och den skapade. Om man skulle ta en gnostisk synvinkel vore det enda raka att välja distansering och konfrontation och ta konsekvenserna av detta - det handlar ju om andarnas kamp och strunt i det mänskliga!
SvaraRaderaMen vi som reflekterar över andliga ting är inte enbart andliga varelser. Det mesta av vårt tänkande formas av våra erfarenheter i den fysiska världen. I de sammanhangen är det klokt att välja närhet och kommunikation i stället, för förutsättningarna för formandet av en övertygelse och andlig tillväxt är möjliga endast i det verkliga mötet mellan - oliktänkande - människor.
Esa
Esa
RaderaNu kommer biskopen uppenbarligen till gudstjänsten i egenskap av lärare för att undervisa församlingen, medan kommunikationen i den motsatta riktningen kommer till uttryck huvudsakligen i det budskap man sänder när han kallas och när man tar plats i åhörarskaran, alternativt uteblir och låter församlingen veta varför.
Biskopens ståndpunkt gällande t.ex kvinnliga präster och kyrklig välsignelse av homosexuella har kommit fram i andra sammanhang. Det är inte så att vi behöver bänka oss för att se vad nytt han eventuellt har att komma med den här gången. Vill biskopen komma till en separat diskussion kring dessa frågor - på lika villkor - och låta Bibeln gälla som auktoritet så borde detta gå att ordna. För tillfället kan vi bara konstatera att han kommer med en annan lära än Bibelns och då kan han inte vara lärare för en kristen församling.
Konfrontationen är inte ensidig och ett faktum först när församlingen tar avstånd, utan i högsta grad verklighet när teologer med en traditionellt kristen åskådning nekas prästvigning, för att de inte följer de nya vindarna som blåser i den ihåliga inifrån söndervittrande kyrkoorganisationen, eller när präster riskerar reprimander för att de ”sätter sitt eget samvete och sin egen övertygelse över sina tjänsteuppgifter”, när dessa tjänsteuppgifter innebär att gå emot Bibelns klara ord, emot prästlöftet och emot traditionen i kyrkan.
Min formulering om konfrontation kontra kommunikation var en reaktion på signaturen Olas inlägg här ovan, men kan för all del ses i vidare perspektiv.
RaderaMen annars: är nu analysen riktig? Jag menar synen på biskopen som lärare och hans härmed associerade funktion i söndagens gudstjänst.
Ja, ursäkta, men jag skulle gärna trappa ner kraven på både biskopen och församlingen en hel del och därför betrakta biskopen som en företrädare för stiftet och, varför inte, den helhetskyrka som direkt eller indirekt bidragit till församlingshemsbygget i Esse.
Därmed inte sagt att han inte skulle ha någonting klokt och tänkvärt att bidra med i sin predikan. Det är ingen självklarhet, för nog har jag hört biskopar bidra med illa förberedda tal. Och, med handen på hjärtat: det har funnits tillfällen då jag själv velat lämna talarstolen via golvet snarare än via åhörarskaran...
Det kan ju tänkas att biskopen har flera ämnen han kan ta upp än sin syn på kvinnliga präster och homosexuella? För övrigt skulle det vara fruktbart om predikan skulle följas av ett samtal, där dagens ämne och de tankar som framförts i predikan ventileras. Ett ärligt samtal i konstruktiv anda skulle utan tvekan gagna både åhörarna och talaren, på både kortare och längre sikt.
Men som det nu är: Det är i våra dagar inte nödvändigt och ibland är det helt fel att överbetona biskopens person och roll. Vi samlas till gudstjänst kring Kristus, inte prästen eller biskopen. Och vi, det är en brokig skara av församlingsbor och andra som i praktiken tänker väldigt olika i många mer och mindre viktiga frågor. Kyrkan och dess församlingar talar till vardags med många röster, vilket accentueras av höstens församlingsval i förhoppningsvis bästa demokratiska ordning, där församlingsborna allra helst röstar efter ingivelse från ovan. Är det nu så omöjligt att tänka sig att man firar gudstjänst i en församling där den Ena får framstå som så mycket större än de Andra, enligt exv Fil 1:18?
Och jo, jag håller med om att konfrontationer ägt rum även förr. Det var synd, ja kanske synd i ordets egentliga bemärkelse att kyrkan beslöt förvägra konservativa teologer prästvigning. Men fortfarande har kyrkan den största kontaktytan och de bästa verksamhetsförutsättningarna. Jag har svårt att se det meningsfulla i en konfrontation som skulle innebära självisolering i små inåtvärmande grupper med aldrig så rätt teologi.
Esa
Esa skriver om "självisolering i små inåtvärmande grupper med aldrig så rätt teologi". I värsta fall kan en liten församling vara en sådan, ja. Men då har den inte lyssnat till Herrens ord att "gå ut i hela världen ...". Och den har inte förstått att ta vara på den världsvida kyrkans - den grupp som tror och bekänner Jesus - gemenskap. Så låt oss då i stället värmas av Jesu ord "där två eller tre är församlade i mitt namn är jag mitt ibland dem" och glädjas åt alla de löften som är förknippade med att hålla fast vid hans ord, oberoende hur många vi är. För det är ju inte vår kraft som för ut evangeliet, eller hur?
RaderaDen allvarsamma frågan är om vi ska inbjuda människor att ta del av ett andligt bröd som är blandat med gift. Naturligtvis inte. Då blir den enda möjligheten att dra oss undan sådana, också dem som hälsar villoläraren välkommen. Verksamhetsförutsättningarna blir då en sekundär fråga.
Nu var det inte min mening att ringakta fristående församlingar eller dem som arbetar i sådana, för deras utmaningar är i mångt och mycket likadana som folkkyrkans, trots de numerära skillnaderna visavi antalet medlemmar.
RaderaJag invänder mot stilen i resonemanget: gillar du inte ordningen, så lämna den! Problemet är att om folk i allmänhet lämnar ett sammanhang är det inte alls så säkert att det på nära håll finns någon ersättande gemenskap. Då tar man steget ut i ensamheten, utlämnad åt sin egen tro. Jag menar att tron behöver församlingsgemenskapen, också en bristfällig sådan, som inte till alla delar når upp till ens egen höga standard.
Och Ola, vad menar du med din formulering om gift? Kvinnliga präster? Homosexualitet? Allt som avviker från din egen uppfattning? Tänk på att kristenheten i vårt land består av en massa härliga, vanliga och förargliga människor som närmat sig Kristus från sina egna alldeles speciella förhållanden, och som inte haft en chans att vandra dina vägar. De är bröder och systrar i Kristus, och det är både hederlöst och oartigt att kalla det de har i sin ryggsäck för gift!
Esa
Tack för preciseringen, Esa. För min del ska jag svara på din fråga om giftet. Ett exempel hittar vi i 1 Mos 3. Ormens tal innehöll gift: månne det verkligen kan vara så som Gud sa? Jesus varnade för fariséernas och saddukeernas surdeg. Det är ett annat sätt att beskriva giftet, men det är samma sak: deras falska lära. Med gift menar jag alltså allt som ifrågasätter Guds ord. Då är det ingen skillnad vem som blandar det. Enligt Rom 16:18 kan det göras i vackert tal och milda ord, och i Apg 20:30 får vi veta att det kan komma ur vår egen krets. Desto farligare!
RaderaEsa
RaderaBiskopen deltar å tjänstens vägnar, som ”herde” i stiftet, och ifall uppgifterna stämmer kommer han att predika i gudstjänsten. Biskopen har deklarerat sin ståndpunkt och den står i strid med Skriften. Ifall han inte omvänder sig och tar avstånd från sin nuvarande ståndpunkt måste han avvisas som villolärare. Samtalen efter predikan förutsätter först gemensam lärogrund så att prästen/biskopen överhuvudtaget ska kunna kallas att predika.
Nu har kyrkan stängt vägen för konservativa teologer och därmed är det helt klart att alla som vigs till tjänst i folkkyrkan är liberala. Även den mest optimistiske församlingsmedlemmen måste inse vad klockan är slagen.
”små inåtvärmande grupper” Vad månne händer om folket i väckelserörelserna i Esse och nejden runt omkring skulle dra sig ifrån folkkyrkan? Hur skulle det se ut om de började ordna egna gudstjänster? Var skulle aktiviteten och verksamhetsförutsättningarna vara? I folkkyrkan? Hur i jämförelse står sig den missionsverksamhet dessa och de fria församlingarna bedriver?
Jag gillar bruket av citationstecken kring det epitet du använder för biskopen. Jag tolkar det som en saklig distansering från låt oss säga medeltida tänkande, där biskopen sågs som en överhetsperson med makt och myndighet.
RaderaBiskopen har deklarerat sin ståndpunkt i ett antal frågor, som kan anses stå i strid med Skriften. Visst. Men såvitt jag förstår står han fortfarande för det centrala i kristen tro sådan den uppfattas inom den lutherska kyrkan och han är rätt bra på att kommunicera den till de människor som drabbade av sekulariseringsvågen allt mer dras bort från kyrka och tro. Mot den bakgrunden kan det vara skäl att vänta sig någonting gott av biskopens besök i en församling. Så även i Esse. Efter ett gästspel återgår livet till det normala, kanske med något nytt att tänka på.
När vi talar om kyrkans lärogrund är det säkert onödigt att i det här sammanhanget påpeka, att kyrkans lära var färdigbildad långt efter det att de enskilda delarna av Skriften stod klara, och att det redan under de första århundradena fanns en viss spänning mellan kyrkan som tolkare och den Skrift som skulle förstås. Samma spänning kvarstår fortfarande på de flesta håll.
Esa
Nog är en rätt herde som håller sig till Guds ord en auktoritet. Han företräder sin Uppdragsgivare. Luk 10:16 En falsk lärare som avviker från Guds ord företräder inte kyrkans Herre, och är ingen auktoritet. Han samlar inte, han skingrar. Citationstecknen alltså med anledning av det han skall föreställa vara och det han i egentlig mening inte är.
RaderaDet skulle vara högmod och otrons frukt att inbilla sig att man i strid mot Skriftens varningar och uppmaningar ska kunna sålla och plocka ut ”det goda” hos villolärare, plocka ”fikon” från tistlar och gå omärkt ur försöket. Man har ju i så fall själv redan valt att sålla bort Bibelns varningar och uppmaningar. Den tanken i sig blir således inget bra betyg för ens förmenta förmåga att stå emot det falska och att plocka ut, eller ens känna igen, det goda.
Esse församling står inför ett beslut. Det som församlingen och församlingsmedlemmarna nu gör har betydelse. 2 Joh v 11 (hänvisn till samma bibelord som ovan.) Ska Esse församling vara en församling som välkomnat villolärare och medvetet avvisat Guds ord, eller en församling som avvisat villolärare och velat behålla Guds ord.
”Vi tro, lära och bekänna, att den enda regel och norm, varefter alla läror såväl som lärare bör prövas och bedömas, endast är Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter.”
"Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är!"
Radera:-)
Ja, ursäkta, jag har inte för avsikt att trampa på någons politiska övertygelse, men nog föreligger det en viss lite smått komisk parallellitet mellan inlägget här ovan och gamla goda Internationalen (må den vila i frid!).
Vi har här rört oss på så olika plan att tankar inte möts i verkligheten, så jag drar för egen del streck här (jag har för länge sedan överskridit den i många avseenden kloke Ingmar Rönns gräns om tre inlägg som gäst i en annans blogg.) Ursäkta, Kristian, om jag missbrukat din gästfrihet.
Pax et bonum!
Esa
Esa. Ingemars regel är nog säkert bra, men välformulerade och vänligt stämda inlägg är nog alltid välkomna här! Du och jag har inte alltid samma åsikter, men, som jag konstaterat redan flera gånger, dina inlägg berikar debatten.
RaderaDu är lustig du Esa. ;-)
RaderaPolitisk övertygelse? I så fall blir det nog ett snedsteg och närmare ett tramp på bibelsyn och kristen övertygelse, med parallellen till en hednisk religion.
Parallellen skulle i så fall gälla att ta ställning. Och av att ta ställning blir man socialist vet Esa. :) Man kunde vänta sig att utlåtandet i så fall sträcker sig även till aposteln Johannes. För i övrigt har de rörelserna ingen plats för vare sig Gud (vilket också framgår i den sång som citeras) eller Guds ord. De är sin egen lag och framförallt tillhör man kollektivet - där innebär Bibeln och kristen tro konkurrens och hinder för odelad lojalitet - sådana tongångar mina inlägg vänder sig mot. Dvs inte partiet (folkkyrkan) framom allt.
Citatet i slutet var från kyrkans bekännelseskrifter.
Den nivå där mötet hade kunnat ske verkade tyvärr vara ovanför Skriften.
Om Kristi återkomst ännu dröjer och vi får fortsätta här lär nog ståndaktighet behövas även i fortsättningen, men vi skall ty oss till Gud och söka Honom i Hans ord, det innehåller mäktiga löften. Vi vet inte dagen för människosonens återkomst. I en stund när ni inte väntar det, står det. Som i Noas dagar ska det vara. Vi kan också själva bli hädankallade. Vi behöver ett rent Guds ord inte därför att vi skulle vara starka utan därför att vi är svaga.
Människosonen blev i misstag med litet m. Beklagar!
RaderaTill Esa som sände kl.11.59.
SvaraRaderaJag skulle vilja säga att just här där du talar om att bli för omänsklig; att det just leder till Okristlig teologi ty Gud är ock en Nitälskande Gud som vakar över sitt Ord och just här finns problemet som i alla tider då man avfaller från den Rena Tron och Rena Läran. Man tar inte fram vad Skriften säger. Jag tar fram två saker som jag tänker på ur Skriften lätt parafraserat men Andemeningen torde bli oförändrad. "Styresmännen (ledarna Herdarna,) är sådana som folket förtjänar."
Alltså: Beflitar sig folket om att studera och göra, i Ande och sanning samt Rannsaka och sprida ut Guds Ord så blir de korrektiv för ledarna (Styresmännen).
Om folket följer världens Ande och köttets gärningar utan ånger och tron så far det likt en vingskjuten kråka rakt ner i eldsjön tillika med de lärare som inte höll sig vid Kristi och apostlarnas lära och Glömde att Hänvisa alltid till Guds Ord, Skriften,Biblia, Bibeln som Skrifterna,Lagen, Profeterna och Jesu och Apostlarnas undervisning bl. annat kallas i vår gamla Välgrundade Lära om Gud dvs traditionell Teologi. hälsn Torsten Nils Ulrik Fagerholm Bibeltroende teolog som funnit Att Nåden Allena föder Tron som hjälper att Söka och Vårda Guds Andes ord och tilltal till oss människor. Orden kan tänjas,ty bokstaven är oomkullrunkelig och dödar oss alla andligt förstått men Kärleken visar varje dag ännu sitt Tålamod för Andemeningen ändras inte hur än människor vill synda på olika sätt i sin otro och falska tro hälsn Ulrik Torsten Nils F-holm
Man blir bara så bedrövad över att vissa anser sig vara så specialla i sin "tro" att man ställer sig över oss vanliga troende. Gå nu snälla Kristian med i församlingen och lyssna till Björns predikan. Kanske du kan lära dig någonting, trots att du anser dig vara fullärd och att du har rätt i alla sammanhang. Det är viktigt att kunna lyssna, min vän, och inte bara predika din egen sanning. Allt du behöver finns hos Jesus! Han fördömde ingen utan välsignade alla.
SvaraRaderaAnonym 20:07. Varifrån får du det att jag menar mig vara fullärd och att jag har rätt i alla sammanhang? Något sådant har jag väl aldrig påstått? Men biskopen går jag INTE och lyssnar till. En lärare som lär falskt ska man inte lyssna till. Det handlar om ren självbevarelse för egen del och för hans del om det att någon behöver säga till och varna honom.
RaderaAngående det sista du skriver så kan du med fördel läsa vad Herrens apostlar skriver i ämnet - på Herrens vägnar.
Blir bedrövad över att folk är så naiva att de tror att alla präster är kristna i dag. Det är de inte! Bra att det finns klarsynta personer som Kristian. /Prästfru
RaderaHej,
SvaraRaderaSom Kristian och många av kommentatorerna påpekar så är det viktigt att ta bibelns undervisning om att urskilja villolärare. Nu är mitt kunskapsområde verkligen inte teologi, så därför undrar jag hur känner man igen en villolärare? Hur tänker ni? Kristian har nämnt förkunnarens förhållande till skriften. Som Paulus skriver: ”Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont.” (1 Tess 5:19-22). Är det så enkelt, och vad betyder det?
Är det ens syn på kvinnopräster eller homosexualitet som avgör, två saker som har nämnts här? Vad med barndop kontra vuxendop? Är en präst i baptist kyrkan en villolärare? Vad med synen på försoningen, t.ex. ställföreträdande strafflidande (osäker på svensk översättning, eng: penal substitution) mot cristus victor? Eller om skapelseberättelsen i 1 mos. tolkas bokstavligen eller inte? Hur är det med synen på helvetet; tillintetgörelse (annihilation) eller evig plåga? Hur skall man tolka uppenbarelseboken? En kristallkula för att förutspå framtiden (t.ex left behind serien), eller först och främst en uppenbarelse av Jesus (se t.ex. Ellers bok "The Most Revealing Book of the Bible). Vad om man håller sig till öppen teism (open theism) istället för t.ex. kalvinism eller arminianism?
Det här är bara några få exempel på olika teologiska teorier som olika kristna grupperingar har haft under historien. Som vi vet finns det ju många olika trossamfund som många gör ett genuint försök att förstå guds ord. Tror jag i varje fall, de satsar ju hela sitt liv på sin övertygelse. Var går gränsen för att man är en villolärare? Finns det vissa aspekter i bibeln som är mer betydelsefulla än andra? Annars, tack för en underhållande debatt.
Varma hälsningar,
Joakim.
Jag har den magkänslan att den som säger sig ha koll på den absoluta sanningen är den som främst representerar villoläror.
RaderaHela upplevelsen av gud (vilket namn han än må ha) är något som du och endast du upplever med dina sinnen, du kan alltså inte påpeka att någon annans upplevelse är sann eller falsk, på samma sätt kan du inte säga att din upplevelse är sann eller falsk, det finns ingen objektivitet i gudsupplevelsen, den är subjektiv helt enkelt.
Det finns många analogier som tar upp dethär med hur man uppfattar saker och ting, kanske människan inte kan uppfatta sin gud med dom sinnen vi har, vi kan helt enkelt inte sätta ord på det hela utan istället sker det via symboler, symboler som exempelvis religionen är full av, likaså liknelser.
Oberoende vilket så finns det så mycket som vi inte förstår idag, tänk er att universum är 10-20 miljarder år gammalt, människan har funnitst i 200 000 år, den moderna vetenskapen i 200 år, vem vet vad vi komme fram till efter 100 år, 1000 år eller 10 000 år, sådant som vi inte ens kunde fantisera om för 100 år sedan är realitet idag, se bara inom medicinen, eller hur informationsutbyte mellan individen har utvecklats på dom senast 50 åren, det är ju sist och slutligen upp till varje individ att tro vad man vill, det finns motsättningar och paradoxer överallt.
Kanske det är så att vi aldrig kommer att bevisa att gud existerar, kanske det är så att vi aldrig kommer att bevisa gud inte existerar, vem vet..
Så många tankar snurrar i ens huvud så jag vet inte vart man skall ta vägen....
Markus. Nu utgår du från din agnostisk-postmoderna synvinkel. Det fungerar inte här, och inte i någon diskussion som behandlar kyrkliga frågor. Jag ska visa vad jag menar:
Radera"Hela upplevelsen av gud (vilket namn han än må ha) är något som du och endast du upplever med dina sinnen, du kan alltså inte påpeka att någon annans upplevelse är sann eller falsk, på samma sätt kan du inte säga att din upplevelse är sann eller falsk, det finns ingen objektivitet i gudsupplevelsen, den är subjektiv helt enkelt."
Se, det finns mera än bara en subjektiv gudsupplevelse. Det finns Guds ord. En objektiv sanning. Guds uppenbarelse. Om denna uppenbarelse skulle saknas, då skulle man kiunna säga så som du gör, men som verkligheten är beskaffad fungerar det inte så. Gud är nämligen god. Så god att han inte har lämnat oss i det subjektivitetens och okunskapens gungfly som du beskriver.
Joakim. Du ställer bra frågor! Svaret är att det kanske inte är så alldeles enkelt. Som du konstaterar har jag här gått på den linjen att den är en villolärare som underminerar Guds ord och Guds ords auktoritet. Detta för att Guds ord är den enda källan för oss om vi vill ha kunskap om Guds vilja och hans frälsningsverk - djupast sett om nåden. Om vi bringas till tviel på ordet kommer detta med nödvändighet att få följder för vad vi menar oss kunna veta om Gud, om frälsningen och om Guds nåd.
RaderaVisst kunde man också utgå från de saker du nämner, men de är, som jag ser det, endast symptom på den stora sjukan. Vad sedan gäller dopfrågan är den lite annorlunda emedan både de som förespråkar barndop och de som förespråkar s.k. troendedop säger sig stå på biblisk grund. Här skulle jag kanske säga som så att den som gör dopet till något annat än 100 % Guds handlande med oss (alltså ett nådemedel) och som på något sätt ställer upp dopet som en gärning (lydnads- eller annan) som människan ska göra för att få del av frälsningen är en villolärare. Således är både barndop och vuxendop ok så länge man gör gällande och håller fast vid att dopet är ett nådemedel genom vilket Gud handlar med oss och där alla våra egna gärningar och strävanden inte har någon som helst plats.