Ordning på begreppen!

Diskussionen om evolutionismen är intressant. Intressant, men synnerligen beklämmande. Detta bland annat för att det bland de evolutionstroende finns många missförstånd som gör att de har svårt att tänka "utanför lådan" och att överhuvudtaget se svagheterna med det egna trossystemet. De egna dogmerna, om vi så vill.

Det är i första hand två saker jag reagerar på. Det första är detta med begreppen "vetenskap", "fakta" och "teori". Det vi behöver ha klart för oss, för att klara av att se klart här, är att evolutionsteorin är just en teori - i sig inget faktum eller vetenskap i meningen empiri. Fakta som finns tillhanda är olika fynd som har gjorts genom utgrävningar. Dessa fakta tolkas sedan, och det är här teorierna kommer in i bilden. Eller filosofierna, som jag kanske hellre väljer att kalla dem. En teori ställs upp, och sedan prövas denna teori mot de fakta som finns tillgängliga. Idag är evolutionismen/evolutionsteorin den förhärskande tolkningsmodellen, men det finns flera teorier - om än evolutionismen är den enda teorin som utesluter tanken på en Skapare eller intelligent designer. Det är här problemen börjar hopa sig. Jag hävdar att viljan att hitta en förklaring som utesluter en Skapare gör att evolutionisterna blundar för de fakta som talar emot deras teori. Detta å ena sidan. Å den andra sidan gör denna vilja att man också bortser ifrån och blundar för de uppenbara svagheter som denna evolutionsteori dras med. Som t.ex. den totala - och helt förödande - frånvaron av alla de mellanformer som borde ha hittats i fossillagren. Men som alltså inte har hittats. Eller den (nästan) totala frånvaron av gynnsamma mutationer som ju borde finnas i mängd och massor för att kunna hävda att mutationerna kan fungera som "motor" för evolutionen.

Sedan har vi detta med makro- och mikroevolution. Uttrycken myntades av Juri Filipchenko år 1927, men de flesta evolutionister vägrar göra denna distinktion. Något som alltså är synnerligen beklämmande och en stor hämsko när det gäller att kunna tänka "utanför lådan". Dessa hävdar, i den mån de alltså nedlåter sig till att befatta sig med dessa begrepp, att mikroevolution är samma sak som makroevolution, men att mikroevolutionen är en utveckling vi kan se inom vår egen livstid medan makroevolutionen pågår över många generationer. Det stora problemet här är givetvis att makroevolutionen bara existerar som teori. Det finns inga exempel, alltså annat än på pappret, på att en art skulle ha utvecklats till en annan art. Inga. Noll. Det som t.ex. Charles Darwin studerade när han tillbringade sin tid på Galapagosöarna var inget annat än mikroevolution. De finkar han studerade utvecklade olika form på sina näbbar, och olika förhållanden på olika håll på öarna var i olika grad gynnsamma för fåglar med de olika näbbtyperna. Således blev en ursprunglig fink så småningom till olika typer av fåglar som såg olika ut. Men observera mycket noggrant att de fortfarande var fåglar! Att de fortfarande var finkar! Detta, som Darwin registrerade, var inget annat än MIKROevolution. Om finkarna skulle ha blivit till tigrar eller sjölejon - då skulle han ha lyckats dokumentera MAKROevolution. Men något sådant skedde givetvis inte. Misstaget Darwin, och alla hans efterföljare, gjorde var att de tog mikroevolutionen som bevis för att det finns också makroevolution - något man alltså inte kan göra utan att förgripa sig mot empirins grundregler.

Nå, nu kan man givetvis hävda det som evolutionisterna då gör - alltså att det som behövs är TID. Mycket tid. Om vi ger galapagosfinkarna mera tid så blir de nog till tigrar eller sjölejon eller något helt nytt djur. Vi kan ju vänta i ett par miljoner år så får vi se. Problemet är bara det att vi inte har dessa miljoner år på oss. Under vår livstid, liksom under Charles Darwins livstid, förblir dessa finkar enbart finkar. Så på den vägen kan vi alltså inte bevisa någonting alls. Men det har ju skett mycket före oss - under de miljarder år som livet på jorden har existerat. Alltså enligt evolutionismen. Alla arter har utvecklats ur en och samma förfader, och denne gemensamme förfader blev till ur någon ursoppa någonstans. Under gynnsamma förhållanden och genom en massa gynnsamma mutationer - och framför allt alltså över oerhört lång tid. Evolutionen har alltså gått framåt genom årmiljonerna och -miljarderna och lämnat efter sig en hel massa olika utdöda arter och mellanformer som inte har klarat sig i kampen för överlevnad eftersom det har funnits individer med manifesterade mutationer som har gjort dem mera lämpade och rustade för att överleva. Problemet? Ja, det finns alltså flera. Dels detta med den totala frånvaron av alla dessa fossil. Dels detta med frånvaron av dessa gynnsamma mutationer. Nå, nu vet jag givetvis att det att man inte har hittat någonting inte automatiskt  betyder att det inte finns. Men nog är det synnerligen märkligt att man inte har lyckats hitta en enda av dessa mellanformer!

Sedan har vi ännu detta med tiden. Jag menar ju nog inte att evolutionisterna är oärliga. Inte medvetet åtminstone. Men deras nästan febriga vilja att evolutionismen ska vara sann hindrar dem alltså från att se de problem som deras teori är behäftad med. Men jag förstår det. Om de skulle tvingas acceptera att de har levat på en lögn skulle det enda alternativet vara att samtidigt acceptera att det finns en Skapare av något slag, och detta kan ju givetvis aldrig komma på fråga. När man en gång har fått bort honom ur livets ekvation - med allt vad det innebär - vill man förstås inte ha tillbaka honom! Men de är alltså inte oärliga, menar jag. Detta kommer till synes i detta med tiden. En art har aldrig blivit en annan art genom att utvecklas. Det finns inga som helst bevis för någon makroevolution. Men mikroevolutionen är ett faktum, och evolutionisternas heta önskan är alltså att mikroevolution över tid ska bli till makroevolution. Således behövs det alltså tid. Mycket tid. Oerhört mycket tid. Ärligheten visar sig i det att man har sett sig tvungna att öka på tidsramarna eftersom man har insett att det behövs fantastiskt mycket tid för att få detta att (eventuellt) fungera. När jag gick i skolan hette det att jorden var fyra miljarder år gammal. Nu är den sex miljarder år. Även om det börjar vara länge sedan jag gick i skolan är det inte på långt när så länge att fyra miljarder hunnit bli sex miljarder. Få se när någon börjar tala om sju. Eller åtta. Problemet är bara det att det som inte sker inte sker. Oberoende av hur mycket tid man än ger det.