Sverige, demokratins och de mänskliga rättigheternas högborg?

Ursäkta att jag säger det, men Sverige är ett märkligt land. På många sätt. Låt mig ta några aktuella exempel. Jag har vid flera tillfällen varnat för - och också skrivit om - de följder förändringarna i äktenskapslagstiftningen fått/kommer att få. När det gäller Sverige är det svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget i denna sak. Realiteten idag i vårt västra grannland är ändå att yttrandefriheten - och även åsiktsfriheten - är allvarligt hotad. För att uttrycka det milt. Jag läste igår på Aftonbladet om Måns Zelmerlöw. Tydligen hade han, någon gång underfjolåret, i något obskyrt TV-program, sagt något som kunde tolkas som så att han ansåg att homosexualitet är onaturligt. Detta ledde till starka reaktioner på flera plan, vilket i sin tur ledde till att han mer eller mindre tvingades göra en pudel. En gigantisk pudel, till och med. Nu går han ut med att han givetvis kunde tänka sig att "dejta en kille" - om han "får feeling".

Yttrandefrihet och åsiktsfrihet? Nej. Sverige håller på att bli ett U-land när det gäller mänskliga rättigheter. Men, som sagt, det är svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget. Det nya äktenskapet kan, med fog, också sägas vara ett resultat och en följd av åratal av propaganda och ensidig opinionsbildning, men helt klart har det att äktenskapet deformerades gjort att utvecklingen har eskalerat.  

Sedan har vi detta med demokratin. Sverige och svenskarna målar gärna upp sig och sitt land som demokratins högsäte, men i praktiken är Sverige inte längre något demokratiskt land. 13% av de svenska väljarna stängs helt kallt ut från alla möjligheter att påverka dagspolitiken i och med att det parti de har valt att rösta på - och som i senaste riksdagsval var valets enda segrare - stängs ut av de andra partierna. Vad som om möjligt är ännu värre är medias sätt att behandla Sverigedemokraterna. Detta parti utmålas som extremt (också i de frågor där de inte är det), och det anses och framställs som fullt legitimt att störa olika valtillfällen och förstöra den dialog som borde försiggå med detta parti och partiets anhängare.

Demokrati? Nej, inte alls. Och denna nidbild av demokratin försöker och vill medias representanter i Sverige gärna exportera hit till Finland också. Nej tack, säger jag bara! Och tack och lov att Finland, åtminstone ännu, har valt en helt annan väg! (Läs gärna de synnerligen belysande kommentarerna i länken!) Men tyvärr finns det oroväckande tendenser hos media också här i Finland som tyder på att det finns krafter som skulle vilja gå samma väg som i Sverige. Givetvis finns det saker hos Sannfinländarna som kan och även bör diskuteras, men dessa ska inte gömmas undan utan lyftas fram och bemötas. Inte avfärdas bara för att det hör till, som den länkade ledaren i Vbl tycks vilja göra.