ÖT, Censurnisse och den röda pennan

Givetvis inser jag att tidningar med öppet kommentarfält inte är tvungna att publicera alla kommentarer som deras läsare skriver på nätet. Likväl kunde man anta att eftersom denna möjlighet (alltså att kommentera) finns så vill dessa tidningar att läsarna ska kommentera. Förstås ska kommentarregler respekteras och upprätthållas, men med detta sagt: Hur motiverar man att vissa kommentarer (som inte bryter mot dessa regler) konsekvent raderas, medan andra kommentarer släpps igenom?

Jag har under de senaste veckorna försökt skriva ett par kommentarer (under eget namn, dessutom) på ÖT:s/Vbl:s webbplats under Kenneth Mynttis krönikor, men dessa kommentarer publiceras inte. Märk väl: Trots att mina kommentarer inte bröt mot kommentarreglerna. Sedan jag råkade ut för samma sak på svenska yle.fi slutade jag kommentera där, och nu får jag tydligen göra samma sak på ÖT/Vbl. Eller åtminstone kommer jag att ta en paus i kommenterandet. Det är helt enkelt ingen idé att sätta tid på att skriva kommentarer om/när dessa ändå inte publiceras. Om och när jag anser att det som skrivs behöver kommenteras kommer jag i stället att göra det här där ingen censurnisse helt godtyckligt far fram med röda pennan.

Men det är klart. ÖT/Vbl miste nog i och med detta den sista resten av aktning de hade kvar i mina ögon.

Vad handlade det då, helt konkret, om denna gång då? Jo, Myntti skrev om asylinvandringen och försökte visa hur viktig denna kan vara för oss - och använde Sverige som referens. Det jag reagerade på var att Myntti påstår att Sverige har en "fungerande samhällsdebatt om invandringen". Den som ens lite följder med vad som händer och vad som sägs i vårt västra grannland inser att detta är en ren och skär lögn. I Sverige tillåts i princip ingen debatt om invandringen. Den som vågar vara av annan åsikt stigmatiseras, marginaliseras och tystas ner. Eller rättare sagt: Fördrivs till mer eller mindre ljusskygga platser på nätet. Detta är något som till och med norska medieforskare har insett och reagerat på, men svensk mainstreammedia tar inte åt sig av kritiken - och Myntti har tydligen också drabbats av samma (självvalda) blindhet. Eller så anser han, likt många mediehus i Sverige tycks anse, att en "fungerande samhällsdebatt" är en debatt där bara de "rätta" åsikterna tillåts komma fram. Den möjligheten finns givetvis också, men det är i så fall ännu värre än denna blindhet.