Bearbetning av jordmån pågår!

Det finlandssvenska mediefältet trummar på med frågan om kyrklig vigsel av homosexuella. Än så länge är tonen relativt moderat, men agendan är fullständigt klar. Allt som skrivs är ägnat att mjuka upp jordmånen och förändra opinionerna. Men som sagt är tonen än så länge ändå relativt moderat. Åtminstone i ÖT/Vbl. KSF-medias representant (Hbl:s chefredaktör) undslapp sig emellertid redan att detta handlar om en "människorättsfråga och en jämlikhetsfråga", och det visar ju nog som sagt vart man vill komma. (Observera mycket noggrant att det förstås inte är någon människorättsfråga. Inte heller är det någon jämlikhetsfråga. För om det inte är det i samhället – vilket grundlagsutskottet slog fast – så kan det givetvis inte vara det i kyrkan heller.)

Även i artiklarna i ÖT/Vbl kan man, om man läser noggrant, se vilken agendan är. Emma Audas får uttala sig på följande sätt: "Det kan ta många år innan ett beslut om vigsel av samkönade är fattat, och den tiden borde kyrkan utnyttja till att äntligen jobba fram en genomarbetad syn på äktenskapet."

Detta citat är ytterst bedrägligt. Först kan vi konstatera att kyrkan HAR fattat beslut om vigsel av samkönade redan. Många gånger. Kyrkans linje har slagits fast, och i maj kommer troligen samma beslut att fattas ännu en gång. Alltså att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna. Det som Audas får säga är att det kan ta många år innan "RÄTT" beslut om vigsel av samkönade är fattat. Tills dess kommer frågan att komma upp igen och igen, och beslut kommer att fattas igen och igen. Men först när kyrkan böjer sig och börjar viga kommer tillskyndarna att ge sig. Efter det kommer det inte att tas flera beslut. Och hur vet jag att det är så här det kommer att gå? Jo för att det var precis så här det gick till när det gällde ämbetsfrågan för 30+ år sedan. Sedan HAR kyrkan givetvis redan en genomarbetad syn på äktenskapet, men det som anses behövas är en genomarbetning av synen på äktenskapet som omfattar det nya – men att det är vad som avses är väl mer eller mindre en självklarhet.

Mediehusen har redan konstaterat att det kan ta åratal innan kyrkomötet kommer att rösta för ett införande av vigsel av samkönade. (Såvida inte majoritetsreglerna förändras, vilket inte alls är någon omöjlighet.) Än så länge förfasas man mera i lönndom, men allt eftersom tiden, och åren, går kommer trycket givetvis att bli hårdare för en förändring. De präster, och också lekmän, som vågar obstruera kommer att utsättas för allt hårdare påtryckningar. Den som inte tror mig får vänta och se.