onsdag 11 oktober 2017

Om det största hotet

Konflikten inom EU mellan de länder (ledda av Tyskland och Sverige) som vill fördela flyktingbördan mellan alla EU-länder och de länder som motsätter sig detta (främst Polen och Ungern) ser inte ut att mildras. Snarare tvärtom. Polens president Andrzej Duda hävdade i ett tal för någradagar sedan att ett tvångsförfarande mot dessa länders befolknings vilja kommer att innebära slutet för EU. Han hävdade också att orsaken till att t.ex. Polen och Ungern inte vill ta emot muslimska flyktingar är att man vill bevara dessa länder som kristna länder. (Denna del av artikeln har sedermera tagits bort från artikeln i länken ovan.)

Jag är, som jag tidigare har konstaterat, mot alla former av tvång när det gäller detta. De länder som inte har någon muslimsk befolkning och som ännu inte har tagit emot några muslimska flyktingar, och därmed inte på samma sätt som de övriga EU-länderna är utsatta för risk för islamistisk terror, kan helt enkelt inte tvingas till detta. Om vi gör så är det, precis som Polens president konstaterar, slutet för det EU vi har idag. Likväl kan jag inte låta bli att påpeka det felaktiga i Dudas resonemang. Se, det största hotet mot våra länder idag är inte utifrånkommande utan inifrånkommande. Och hotet heter inte islam, trots att islam inte är att leka med, utan det största hotet mot våra länder och våra folk handlar om ett ideologiskt hot. Polen och Ungern kan eventuellt ännu idag anses vara kristna länder, men också deras kristendom är allvarligt hotad och det stora hotet där, liksom här hos oss, är humanismen.[i]

Humanismen framstår, och framställs, som en "ljusets ängel" men är i själva verket något helt annat. Humanismen med sin på naturalismen baserade utvecklingsfilosofi och sin betoning av tolerans (i motsats till kristendomens betoning av kärlek) är i själva verket ett oerhört mycket större hot mot våra kristna länder än vad islam någonsin har varit och någonsin kommer att vara. Det synnerligen expansiva Ummayadiska väldet före slaget vid Tours inberäknat. Varför? Jo just för att humanismen kommer förklädd som en "ljusets ängel" och för att den därför så väldigt lätt lurar oss att tro att den är något gott. Vilket den alltså inte är.

Humanismen – med sin naturalistiska världsbild – har, där den har smugit sig in i det kristna västerlandet, hjärntvättat den allra största delen av människorna. Tron på en god Skapare har genom utvecklingslärans monopolsituation mer eller mindre utraderats – med oerhörda följder för bland annat moralen och även för synen på människan. Den kristna kärleken har ersatts av toleransen, som sedan – helt enligt de riktlinjer som drags upp av Herbert Marcuse – omdefinierats från att handla om acceptans gentemot andra åsikter till att idag innebära intolerans mot konservativt (kristet) tänkande och ett starkt gynnande av olika progressiva idéer. Och det värsta med detta är alltså att detta har smugit sig på oss mer eller mindre obemärkt. Inifrån. Genom utbildningssystemet och genom medias påverkan på alla oss som tar del av det som skrivs, sägs och visas.

Det är säkert viktigt att bevaka våra yttre gränser. Speciellt idag när terrorismhotet är så väldigt akut. Men som sagt så kommer det största hotet inte utifrån. Det största hotet kommer i stället inifrån, och det har tyvärr fått fotfäste i huvudet på oss alla. Mer eller mindre. Och alltid helt obemärkt.


[i] Humanismen är inte så alldeles lättdefinierad, men här avses den så kallade sekulära humanismen, om än det som sägs också kan tänkas ha bäring för den religiösa humanismen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar