lördag 7 oktober 2017

Om vetenskap och filosofi


Jag har vid flera tillfällen här på bloggen skrivit om hur filosofin och ideologin infiltrerar och påverkar vetenskapen. Detta har förstås inte de av mina läsare som har en blind tro på en objektiv vetenskap gillat. Idag snubblade jag över ett mycket tydligt exempel på hur den naturalistik-ateistiska filosofin/ideologin har kommit åt att styra vetenskapen och påverka dess rön, i detta fall då teologin och exegetiken. Den historiskt-kritiska exegetiska skolan, som fått kämpa hårt för att accepteras i vetenskapens finrum och som därför varit extra noga med att rensa ut allt övernaturligt ur sin förklaringsvärld, har under hela sin existens arbetat med att hitta inomvärldsliga förklaringar till de bibliska berättelserna. Detta eftersom den naturalistiskt-ateistiska filosofin helt enkelt inte kan acceptera att det finns något övernaturligt. Detta har därför lett till att speciellt jungfrufödelsen, Jesu under och framför allt hans uppståndelse har kommit att betraktas som myter.

Nå, kanske någon vill hävda, detta är väl hypoteser lika goda som några andra? Ja, visst är det så. Men det är här vi stöter på just det jag inledde denna text med. Eftersom hypotesen är att dessa saker är myter och myter inte uppkommer från en dag till en annan måste det helt enkelt finnas tillräckligt med tid för dessa myter att bildas. Således måste evangelierna – som alltså innehåller dessa myter – vara skrivna tillräckligt sent för att mytbildningen ska få den tid den behöver. I klartext: Ögonvittnesgenerationen måste få tid att dö bort och först därefter kan myterna börja uppstå. Därför har, i den av den historisk-kritiska skolan starkt formade exegetikens historia, evangelierna alltid förlagts mycket sent. Hängde du med här? Eftersom den filosofiska/ideologiska grundförutsättningen är att inget övernaturligt sker kan de övernaturliga händelser Bibeln talar om inte ha skett. Dessa är myter, och för att myter ska kunna uppstå behövs det tillräckligt med tid. Därför blir den vetenskapliga slutsatsen att evangelierna är av sent datum. Det bara måste vara så – och då är det också så. Punkt. Och så har filosofin dikterat vad vetenskapen kan komma till för slutsatser.

Rent logiskt kan man däremot, redan utgående från evangeliernas innehåll, inse att evangelierna inte kan vara skrivna så alldeles sent. Vi har två, eller tre, historiska händelser som väldigt långt anger ramarna här, och dessa händelser är såtillvida omutliga att vi vet när i historien de inträffade. Dels har vi Jerusalems förstörelse, dels har vi Petrus och Paulus död.

Jerusalem och dess tempel förstördes år 70 e.Kr. Detta var en oerhört stor händelse i det judiska folkets historia och även för den kristna församlingen och något som inte skulle ha gått spårlöst förbi ifall evangelierna skulle vara skrivna efter denna händelse. Ändå finns det inga uppgifter i de tre synoptiska evangelierna angående detta. Det vi har är Jesu förutsägelse om att templet ska brytas ner och att det inte ska lämnas "sten på sten". Detta har förstås den vetenskapliga teologin lyckats få till att det visar att evangelierna måste vara skrivna efter Jerusalems förstörelse eftersom ingen, inte heller Jesus, kunde veta något om framtiden. Men här är de ute i ogjort väder, helt klart. Speciellt Matteus är nämligen väldigt intresserad av att visa hur olika profetior har gått i uppfyllelse, och som en del kommentatorer har påpekat så finns det inte en chans att han inte skulle ha konstaterat att "så gick också denna profetia av Jesus i uppfyllelse" ifall templet skulle ha förstörts innan hans evangelium skrevs. Men något sådant finns inte i hans evangelium – liksom inte heller i de andra synoptikerna. Således kan man med intill säkerhet gränsande sannolikhet slå fast att åtminstone dessa tre evangelier är skrivna före år 70. Sannolikt en god bit före år 70. Vad innebär då detta för mytbildningen? Självklart är detta ett mycket hårt slag eftersom synoptikerna då är skrivna medan ögonvittnesgenerationen ännu levde. I ett sådant "ekosystem" uppstår helt enkelt inga myter, och om de gör det överlever de inte.

Så har vi också Petrus och Paulus död. I princip hela apostlagärningarna handlar om dessa två apostlar (första halvan om Petrus och andra halvan om Paulus). Både Petrus och Paulus led martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelser, Petrus år 64 och Paulus ca år 64-65. Ett historiskt verk som noggrant berättar om dessa två apostlars verksamhet skulle naturligtvis också berätta om deras martyrium ifall detta skulle ha skett innan boken skrevs. Allt annat är fullständigt otänkbart. Det innebär således, eftersom deras död inte nämns, att Apostlagärningarna måste ha kommit till före år 64, och eftersom Apostlagärningarna är andra delen i Lukas historieskrivning innebär det att evangeliet som bär hans namn måste vara av ännu tidigare datum. Enligt en så gott som enig forskarkår är dessutom Lukas evangelium inte det äldsta evangeliet. Således är de tre synoptiska evangelierna skrivna senast 30 år efter Jesu död (och uppståndelse). Troligtvis ännu (lite) tidigare. För att kronologin sedan ska stämma måste vi slå fast att flera av Paulus brev är skrivna mycket tidigt – första Korinthierbrevet (som noggrant behandlar Jesu uppståndelse) kan vara skrivet till och med så tidigt som endast 19 år efter de verkliga händelserna. Alltså medan ögonvittnesgenerationen ännu levde och kunde bekräfta det som Paulus skrev. "Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat." (1Kor. 15:6) Som sagt innebär detta att det helt enkelt inte fanns någon grogrund för myter att uppstå.     

Vilken slutsats kan vi så dra av detta? Jo att den av filosofin influerade (och vissa gånger till och med dikterade) vetenskapen inte alltid är att lita på. Många gånger kommer man längre, och närmare sanningen, med hjälp av logiskt tänkande och sunt förnuft.

Så här fungerar det inom den vetenskapliga teologin. Alltså att den bakomliggande filosofin dikterar vad vetenskapen får komma till för slutsatser. Och, märk mycket väl, detta är ingen till teologin isolerad företeelse. Så här fungerar det också på andra vetenskapsområden. Något som jag alltså varit inne på här på bloggen vid ett flertal tillfällen.

7 kommentarer:

  1. ”Jag har vid flera tillfällen här på bloggen skrivit om hur filosofin och ideologin infiltrerar och påverkar vetenskapen. Detta har förstås inte de av mina läsare som har en blind tro på en objektiv vetenskap gillat.”

    Vad menar du med ”filosofi” och ”ideologi”? Vad menar du med ”objektiv”? Det är sant att naturvetenskapen strävar efter att vara så objektiv som möjligt (märk att jag här talar om naturvetenskaper och inte humanistiska vetenskaper). Naturvetenskapen försöker alltså hitta och beskriva vissa regelbundenheter i naturen, vilka förklarar så många fenomen som möjligt. Dessa regelbundenheter, eller låt oss kalla dem naturlagar (ett något föråldrat ord, faktiskt) gäller alltid och överallt i hela universum. Så fort vi upptäcker ett fenomen som motsäger eller inte beskrivs av de naturlagar vi upptäckt, då måste vi modifiera eller förkasta naturlagarna. Således är ALL naturvetenskap enbart en approximation av verkligheten. Men det är den absolut bästa modellen av naturfenomenen (se bara på mänsklighetens tekniska framsteg).

    Naturvetenskapen verkar alltså eliminera mänskliga faktorer som känslor och subjektivitet. Men naturvetenskapen vilar på människans uppfattning av naturen och det mänskliga medvetandet, varför naturvetenskapen i grunden måste vila på ett antal antaganden och filosofiska grundsatser som faktiskt kan vara falska. Vi måste alltså tro på, eller rättare sagt anta vissa axiom eller grundsatser INNAN vi kan börja utföra vetenskap. Religiösa människor pekar på detta kunskapsteoretiska faktum och menar nu att religiös tro därför är lika sannolik eller välgrundad som all annan form av tro, eller alla andra axiom. Men så är det inte! Axiomen måste väljas på ett sådant sätt, att vi alla måste medge att de måste vara sanna, samt att de är så nödvändiga att all vår logik och vårt förnuft grundar sig på dessa axiom. Ett exempel på ett sådant axiom kunde vara den s.k. motsägelselagen som säger att ett påstående inte kan vara sant och falskt samtidigt. Om någon hävdar att motsägelselagen är falsk, använder sig denne person redan av motsägelselagen för att förneka motsägelselagen.

    SvaraRadera
  2. (forts.)

    Låt oss nu undersöka så kallade mirakel. Mirakel är per definition ett brott mot naturlagarna. Om vi kan förklara ett mirakel utgående från naturlagarna, är det ju inte ett mirakel längre, utan en måhända ovanliga konsekvens av redan kända naturlagar. Mirakel förutsätter alltså att det finns något sådant som naturlagar. Utan naturlagar inga mirakel. Den religiöse måste alltså ha den föreställningen, att naturlagarna alltid råder över naturen, förutom när dessa bryts av en övernaturlig makt, såsom Gud. Det enda sättet att upptäcka ett mirakel, är således när man ser en naturlag brytas. Men hur vet den religiöse att den mirakulösa händelsen kanske också är en naturlag, om än en okänd sådan? Kanske kommer ett enda objekt i hela universums historia att bryta mot gravitationslagen. Hur kan man då dra slutsatsen att detta objekts vägran att lyda gravitationslagen är Guds gärning? Vi ser alltså att det inte finns någon logisk tankekedja som leder från mirakulösa händelser i naturen, till slutsatsen att det måste vara Gud eller någon övernaturlig kraft som ligger bakom miraklet.

    Således ser vi att Jesu mirakel inte alls visar att han var Gud eller övernaturlig. Kanske hans förmåga att utföra mirakel var en konsekvens av naturlagarna. Jag vill poängtera här att jag naturligtvis inte tror på myten om att en man för 2000 år sedan utförde mirakel i Mellanöstern. Jag vill bara belysa det faktum att vi inte från brott mot naturlagarna kan dra slutsatsen om att en specifik gud ligger bakom dessa mirakel. Det finns alltså inte ens några bevis för mirakel begångna flera tusen år sedan. Även om vi kunde visa att mirakel hade ägt rum, bevisar inte detta någon övernaturlig krafts existens. Detta är självklart när man jämför en muslims och en kristens reaktion om de upplever samma förmodade mirakel. Muslimen tillskriver miraklet Allah, medan den kristen tillskriver miraklet Jahve. Orsaken till att de kan göra dessa motstridiga konklusioner, är att de antar premissen, att just deras gud ligger bakom miraklen i universum. Men de har naturligtvis inte kunnat visa att så är fallet, eftersom det är en omöjlig uppgift.

    Humanisten

    SvaraRadera
  3. Humanisten. Dina kommentarer går till största delen ganska långt förbi ämnet, varför jag inte ids kommentera dem.

    En sak dock. När du skriver om de filosofiska grundsatserna och axiomen visar du, kanhända omedvetet, på det stora problem som jag försökte påvisa i min text. Du medger att dessa "faktiskt kan vara falska", men i följande mening säger du att "Axiomen måste väljas på ett sådant sätt, att vi alla måste medge att de måste vara sanna, samt att de är så nödvändiga att all vår logik och vårt förnuft grundar sig på dessa axiom." Således sitter alltså vetenskapen fast i ett cirkelresonemang som, om det skulle visa sig att de filosofiska grundsatserna man bygger på faktiskt är falskt, skulle leda till att hela bygget står på kvicksand. Men samtidigt finns här en funktion som förhindrar all självkorrigering (trots att du och dina gelikar talar varmt om att ifall vetenskapen visar att något är felaktigt så sker det en självkorrigering...) Det är detta jag gav ett exempel på i min text ovan.

    Vad jag menar med "filosofi" och "ideologi" torde nog framgå av texten ovan, och jag tror nog, utgående från vad du skriver i dina kommentarer, att vi inte står alls långt ifrån varandra när det gäller definitionerna här.

    SvaraRadera
  4. ”Således sitter alltså vetenskapen fast i ett cirkelresonemang som, om det skulle visa sig att de filosofiska grundsatserna man bygger på faktiskt är falskt, skulle leda till att hela bygget står på kvicksand.”

    Vi människor är inte allvetande varelser. Därför är vi tvungna att anta vissa axiom som vi inte kan bevisa för att alls kunna utföra logiska resonemang. Det är helt riktigt att OM axiomen senare av någon orsak visar sig vara dåliga eller falska, ja då faller vetenskapens logiska byggnad. Naturvetenskapen har dock utvalt sådana axiom som verkar vara otvivelaktigt sanna – just därför kallar man dem axiom. Vi antar t.ex. att det finns något sådant som orsak och verkan. Händelse A orsakar alltid händelse B om vissa kriterier uppfylls. Du menar nu Kristian att naturvetenskapen ligger på en osäker grund för att vi måste anta vissa axiom. Det har du rätt i. Det gör ALLA tankesystem, eftersom ALLA måste vila på axiom. Men det finns BÄTTRE och SÄMRE axiom. Naturvetenskapens axiom är säkrare och bättre jämfört med kristendomens axiom, eftersom OM naturvetenskapens axiom visar sig vara falska, då måste även Bibelns påståenden vara falska, eftersom även kristendomen antar vissa grundsatser om naturen. Naturvetenskapen antar t.ex. att det finns en yttre, objektiv verklighet oberoende av subjektets existens. Det här antar även kristendomen, eftersom ingen kristen människa tror att Gud är hennes eget påhitt, utan att det finns en extern verklighet som påverkar henne. Om naturvetenskapens byggnad visar sig stå på kvicksand, då står även kristendomens byggnad på kvicksand.

    Humanisten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Humanisten. Nu pratar vi inte om samma saker. Kristendomen antar inte alla grundförutsättningar som naturvetenskapen gör. Evolutionen, till exempel, som ju i grunden är filosofi, är inte en av den kristna trons byggstenar. Den naturalistisk-ateistiska världsbilden är inte något som kristendomen bygger på - och det var det som denna text handlar om.

      Radera
  5. Man kan säga att naturvetenskapens axiom är en delmängd av kristendomens axiom. Låt mig ta ett exempel. Kristendomen kan sägas anta att det finns en övernaturlig dimension i universum. För att göra detta antagande måste man först anta att det finns en naturlig dimension. Således utökar kristendomen antalet axiom. Vi måste alla anta det finns en naturlig dimension, men det är långt ifrån självklart att vi måste anta att det finns en övernaturlig dimension.

    Evolutionsteorin är inte ett axiom. Det vilar på naturvetenskapens axiom, likt andra naturvetenskapliga teorier. Om vi antar naturvetenskapens grundsatser, såsom lagen om kausalitet, induktion etc., då följer evolutionsteorin, gravitationsteorin, osv.

    Humanisten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Humanisten. I första stycket slår du in öppna dörrar. Sedan hoppas jag att du bara uttrycker dig oklart i det andra stycket. För om du verkligen menar det du säger är du bra mycket mera troende än jag är! För inte menar du, på allvar, att evolutionsteorin blir en naturlig följd av lagarna om kausalitet och induktion?

      Radera